ETIOPIEN
Per-Martin Hjort fortsätter sitt uppdrag som MBV:s missionsrepresentant i den Lutherska Kyrkan i Etiopien (LCEt). Den 17 februari sände han följande lägesrapport:
”Kyrkans årsmöte närmar sig. Det är bara en vecka till det ska hållas här i Addis Abeba, den 25–27 februari. Men det är ganska osäkert om det över huvud taget blir något. I lördags hade Addis Abeba-församlingen sitt årsmöte. Det avlöpte under mönstergill ordning, i god anda och med ovanligt stort deltagarantal. Man valde bl.a. delegater till det kommande LCEt-årsmötet, men har ställt som krav på deltagande, att en ledamot i LCEt:s styrelse, som man av olika anledningar inte har förtroende för, hindras från att ställa upp till omval. Jag har under tre dagar tillsammans med tre andra ledamöter ur kyrkans styrelse, hittills utan någon större framgång, försökt medla genom att försöka hitta olika vägar ut ur de låsta positionerna. Nu återstår egentligen inget annat än att helt och hållet överlämna ärendet till Herren Gud. Det är tryggt, trots allt, att veta att han kan göra vad han vill och när allt kommer omkring är det ju ändå alltid bäst att hans vilja får ske i stort som smått!”
På annan plats i tidningen ges glädjande rapporter om hur Guds rike går fram (se sidorna 22–23). Visst är det märkligt att det samtidigt skall behöva bli så trassligt människor emellan att det resulterar i konflikter och obehagliga konfrontationer! Det säger något om vår mänskliga svaghet och om själafiendens aktivitet. Nog finns det anledning för oss att både be och tänka över innebörden i Herrens bön: ”Fräls oss ifrån ondo!” I katekesutvecklingen ges följande förklaring om hur Gud befriar oss från ondska och faror: ”Gud avvänder sådant som är ont och farligt, eller hjälper oss ifrån det, eller också ger han oss nåd att med tålamod bära den börda han lägger på oss.”
KENYA
Årsrapporterna från våra missionärer fortsätter att anlända. Våra utsända i Kenya, Gunnel Gustavsson och Karin Gunnarsson, skriver om både glädje och sorg i tjänsten. Glädje över att det finns kristna som med frimodighet samlas i Jesu namn och som mitt i prövningar och svårigheter vittnar om Frälsaren i ord och handling. Sorg över att det inte längre är helt enkelt att vara missionär i den Evangelisk- Lutherska Kyrkan i Kenya (ELCK). Gunnel skriver bl.a.:
”Ett år har gått. Ett år som varit präglat av både glädje och sorg. Ett år då jag delar in tiden före och efter en speciell händelse. Året då jag bara har plockat i grejor och slängt och sparat och ställt undan och burit in i bilen och ut ur bilen. Försökt att tömma en frys och att inte fylla en ny. Ett år då vi väntat på arbetstillstånd till olika personer och det har påverkat mig och min situation på ett eller annat sätt. Oviss och full av hopp. Hopp som slagit fel och situationer där man sett att det var bäst det som hände. Många gånger har jag pratat och diskuterat situationen i ELCK med både missionärer och kristna kenyaner och alltid kommit fram till att vi får be till Gud – vilket vi också gjort. Det är svårt att formulera sig för de missionsvänner som vill veta hur situationen i kyrkan är. Hur skall man säga och förklara utan att prata illa om kenyanska medarbetare och samtidigt vara sanningsenlig mot missionsvännerna? Det ser så fint ut på papper med våra visioner för arbetet här, men om kyrkan bara vill bli av med oss missionärer – vad hjälper då våra visioner?”
Karin kommenterar och reflekterar över ett antal frågor: ”Vad gäller det fortsatta samarbetet mellan MBV och ELCK, så är det min förhoppning att organisationsutredningen ska leda till en diskussion om förändrade strategier och ett nytt samarbetsavtal. Ett antal frågor är fortfarande aktuella: ‘I vilken utsträckning är ELCK självbestämmande och var går gränsen för vår självständighet som mission med avseende på arbetet inom kyrkan? Vilka förhållanden bör vi som mission fortfarande ha något att säga till om? Hur kan vi hjälpa ELCK till gudsfruktan, självrespekt och en sund identitet, medan man fortfarande är ekonomiskt beroende av missionen?’
Sammanfattningsvis, vad innebär partnerskap i tjänsten – att så, plantera och vattna, så att vi inte hindrar växten?” Karin avslutar sin rapport med att citera från Hab. 3:2, 18–19: ”Herre, jag har hört om dig och häpnat. Herre, förnya i dessa år dina gärningar, låt oss erfara dem i dessa år. Mitt i din vrede må du tänka på förbarmande. Likväl vill jag glädja mig i Herren och fröjda mig i min frälsnings Gud. Herren, Herren är min starkhet, han gör mina fötter som hindens och låter mig gå fram över mina höjder”.
PERU
Paul Otto Kjøller (ELM i Danmark) och Roland Gustafsson deltar som MBV:s representanter vid konsultationer i Chiclayo den 6–8 mars. En representant från World Mission Prayer League (WMPL) sluter upp från USA och dessutom deltar missionärerna i överläggningarna. Må Gud få leda utvärdering, samtal och planering av det fortsatta arbetet!
SVERIGE
I förra numret påminde vi om seminariet – Mission i Peru – på Missionsoch Ungdomshemmet Fridhem den 18–19 mars! Detaljprogrammet kan rekvireras från Fridhem, tel. 0935- 103 01.
Roland Gustafsson MBV:s missionssekreterare