Inkonsekvent indignation
Förintelsen av judarna i Tyskland under andra världskriget bör med rätta uppmärksammas och fördömas. Men att lägga locket på, när det gäller kommunismens massmord, kan inte därför försvaras. Bland topptyckarna finns det en tendens att tona ned illdåd som skett i socialistiska länder. Självfallet får inga folkmord ursäktas – de må ha skett i Tyskland, Sovjet, Kina, Kambodja, Rwanda, Turkiet (armenierna) eller någon annanstans. Vidare måste de fria aborterna fördömas – det är ju i grunden en form av förintelse av oönskat liv. Nog borde ett humant samhälle kunna enas om att skydda livet i alla dess former. Men vår tid har ett ”konvenansplakat”, som i vissa avseenden är sjufalt värre än konventikelplakatet.
Josef Axelsson i Kyrka och Folk 4/00
Den rätta respekten för fäderna
Att möta en ny tids utmaningar i överensstämmelse med vad vi har lärt av våra fäder, det är den svåra och viktiga uppgiften. Samtidigt står troheten mot Ordet, mot Kristus själv och mot Skriften givetvis över troheten mot fäderna. De tvangs ta ställning till sin tids frågor och se vad som i varje tid var uttryck för en inre och inte bara en yttre trohet. Vissa av deras ställningstaganden måste vi i dag ta avstånd ifrån men vi måste ge dem rätt i huvudsaken. (– – –)
Med frimodighet hävdar vi att vår kristendomsförståelse är renare än andra samtidigt som vi är väl medvetna om att det finns sanna kristna också på andra platser i vårt land och runt hela vår jord, överallt där det finns människor som bär det kristna namnet. På samma sätt menar ju den lutherska kyrkan att hon har den oförfalskade bekännelsen. Ett annat synsätt vore ett svek mot det reformatoriska arvet. Men när vi lär känna och fördjupar oss i vårt eget arv kan vi också med glädje lära av andra kristna, både inom och utom den lutherska kristenheten. Och vi vill också se tidningen som ett bidrag i det ekumeniska samtalet i god mening, där man är beredd att lära av varandra när man studerar Bibeln och kyrkans fäder men inte strävar efter att till varje pris i det yttre manifestera en enhet som inte finns. På så sätt kan också den verkliga, inre enheten mellan alla Guds barn växa till och till sist bli uppenbar.
K F Fernbom i Göteborgs Stifts-tidning 1–2/2000
Låt oppositionen bli mission!
I denna situation som uppstått när Guds ord blir mottaget med förhärdelse i stället för tro vidgas de bekännande gruppernas kallelse från opposition till mission. I ett parlament ägnar sig oppositionen åt att kritisera regeringspolitiken och formulera förslag till alternativa lösningar. Ungefär så har också den kyrkliga oppositionen arbetat. Men vi kan inte nöja oss med detta längre för nu gäller det själarnas salighet. Huvudfrågan i dag är inte hur vissa väckelserörelser skall få ett livsrum i Svenska kyrkan utan hur människor i Svenska kyrkan skall nås av det evangelium som ensamt kan ge ett livsrum i evigheten. Det finns många församlingar, ja det kan finnas hela regioner i vårt land där en sökande, längtande människa inte får höra lag och evangelium förkunnas till omvändelse och tro, där sakramenten inte förvaltas i biblisk ordning. I den här situationen måste de olika bekännande rörelserna gå på offensiven. Det duger inte bara att bli ledsen och förbittrad över att de som har makten inte gör vad de skall.
Fredrik Sidenvall i Kyrka och Folk 6/00