Ett nytt nummer av Till Liv. Det skulle innehålla 24 sidor; det blev 32. Bjuder vi på för mycket text? Vi förstår om en och annan läsare tycker det. Alla drabbas ibland av läsleda. Vem orkar med all den information, underhållning och reklam som dagens informationssamhälle proppar oss fulla med? Tänk bara på en månads dagstidningar – vilka textmassor! Det är lätt att drunkna i trycksaker. Den som exempelvis besökte Stockholms Bilsalong i april kunde bära hem kilovis med reklambroschyrer och motortidningar. Somliga gjorde det.
Till Liv kommer ut en gång i månaden och innehåller visserligen också information men vill i första hand ge själaföda i form av undervisning och uppbyggelse. Vi förstår så väl om alla inte orkar läsa allt, men den som vill läsa – och lugnt och metodiskt sprider ut läsningen mellan numren – ska erbjudas artiklar med andligt värde. Och sådana inslag kräver visst utrymme. Slut på försvarstalet.
I detta nummer kan man läsa om något som är värt all uppmärksamhet – Kristi uppståndelses verklighet och betydelse; vidare om den outgrundlige Gudens nådefulla ledning, om den dagliga bönens vikt och värde, om trohet i förvaltningen av det andliga arv man kan ha fått, om ett gott samvete och mycket mera. Viktiga saker att sätta sig in i, väl så viktiga som nyhetsnotiser av dagsländekaraktär eller specifikationer på nya bilmodeller, som snart är gamla.
Missionssidorna speglar den här gången främst förhållandena i Peru. En anspråkslös början från MBV:s sida, ett arbete som mött motgångar men som ser ut att bära frukt – för evigheten! Betydligt mera uppmuntrande läsning än t.ex. börsrapporterna … Om inslagen under Öppet Forum är att säga, att medverkande skribenter själva får svara för sina framförda åsikter. Redaktionen stoppar bara sådant som innehåller uppenbar villfarelse.
Tag och läs – i lugn och ro! Gud välsigne läsningen!