Mitt i huvudstadens myllrande brus, bland gator med brokiga och anonyma folkskaror, finns en smal gränd. Det är ingen återvändsgränd, fortsättningen är ljus och lång. Innanför den trånga porten nås man nämligen av det glada budskapet att Jesus öppnat allmän väg ända fram till himmelen. Många far förbi den i hög hastighet – kanske skulle det behövas fler och tydligare skyltar.
EVANGELIUM TILL ALLA
”Kom till högtid! I Guds gårdar vila bjuds från livets id. Herren än de sina vårdar, står dem bi i stormig tid.” De som mött upp till Missionssällskapet Bibeltrogna Vänners första årskonferens i nytt sekel fick många intryck, varav några här ska förmedlas.
Välkomna till Roseniuskyrkan, hälsade Gert Lindell, ordförande i den lokala värdföreningen i Stockholm. Evangelium – något för dig? Jan-Ulrik Smetana ställde den närgångna frågan i sin predikan över Luk. 7:36 f. Den älskar, som fått förlåtet – men vem behöver förlåtelse i dag? Man kan vara föredömlig som fariséen Simon och ha bjudit hem Jesus – men vem gråter över sin synd i vår tid? Dock beror det inte på våra tårar utan på En annans; i Jesu död betalades såväl synderskans som Simons synder. Här är ju ingen skillnad! Alla har syndat, och alla står vi som rättfärdiga, därför att Jesus Kristus har friköpt oss.
Detta evangelium når Östafrika, men qes Bruk Wubishet från Asella nådde inte Sverige denna gång. Han skulle ha varit en god representant för det unga Etiopien, men Statens Invandrarverk utfärdar inget visum till person från land i krigstillstånd, eftersom en eventuell ansökan om uppehållstillstånd då inte skulle kunna avslås. Eller som Bruk skrev: ”Det förvånar mig alltid att Guds vilja är en annan än vår!”
Missionssekreterare Per-Martin Hjort beskrev de motsatser som följer missionärerna i deras arbete: glädje och sorg; framgång och motgång, som t. ex. problem med hälsan eller med administrationen i den Lutherska Kyrkan. Men mitt i all röran finns Guds Rike. Från Etiopien ”kan vi i alla fall meddela att Guds ord predikas och bär frukt…”
En följd av Guds välsignelse över missionssällskapets långa och trogna arbete i Eritrea, Etiopien och Kenya är de tre nationella kyrkor som nu finns. I dag har dessa i princip vad som behövs för att – med eller utan MBV:s hjälp – låta evangelium ”som en brusande flod” gå vidare till onådda folk i de nära omgivningarna. Frågan ställdes ”Är det säkert att MBV har en missionsuppgift i Östafrika?” Vi måste förutsättningslöst och prestigelöst be: ”Herre, visa oss din väg.”
NEDTRAPPNINGSFAS
Från Kenya har missionsvännerna under de senaste åren matats med ganska problemfixerad information, berättade missionsföreståndare Roland Gustafsson. En missionärsfamilj fick för fyra år sen resa hem som ”inte längre riktigt önskvärd”. I takt med att kyrkan växer blir den allt mer självständig, och i början av 90-talet inrättades ett biskopsämbete. De fem understödjande missionsorganisationerna har nu valt olika profil. MBV vill fortsätta att stödja verksamheten enligt de gamla principerna, dock i avtagande grad. Tyngdpunkten flyttas till nya projekt i kyrkans utkanter.
Hur ser framtiden ut för MBV:s mission i Östafrika? Finns det ännu brinnande hjärtan för missionen? Vi vet inte det – men Gud vet! Och det känns tryggt. ”Det segra skall, ditt korsbanér, trots mörkrets alla makter och samla folken fler och fler från jordens skilda trakter, på det ditt namn må bliva stort liksom ditt lov från ort till ort allt intill världens ände.”
GÅ UT…
Från 25-miljoners-landet Peru gav Håkan Ekström några glimtar. MBV beslutade 1994 att börja bedriva mission i detta land, där katolicismen blandats upp med folktro. Chiclayo med 600 000 invånare ligger i ökentrakter. På en av tre platser i staden samlar söndagsskolan 60 barn. Samhället är söndertrasat av familje- och relationsproblem och förutom teologer skulle socionomer kunna göra stor nytta som missionärer.
”Gå ut och gör alla folk till lärjungar.” Hur kan vi göra detta, även när det ser stängt ut? Vilka skäl finns det egentligen att predika Guds ord? I Fride Månssons predikan på lördagsmorgonen framhölls Jesu ord: ”Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här” samt Jesu löfte om Hjälparen den Helige Ande – ett löfte som har uppfyllts. ”Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.” Vi kan gott arbeta och bli trötta – det gör inget! Vilan kommer sen.
Detta evangelium är det noga med. Det är inte vilket vackert, kristligt tal som helst, påminde Sam-Arne Nilsson om i aftonbönen kvällen innan. Vi lever i en tid då snart sagt vad som helst betecknas som evangelium. Men evangelium är inte vad som helst. ”Kom, ty allt är nu redo!” Evangelium ska förkunnas fritt – utan tillsats av villkor! Men det skall ”komma en tid, när de inte vill veta av den sunda läran utan i stället kallar till sig hoptals av lärare, så som det passar dem själva, allteftersom det kliar dem i öronen. De kommer inte längre att vilja lyssna till sanningen utan ta sin tillflykt till myter”.
ÅRSMÖTET
En icke oväsentlig del av årskonferensen utgör naturligtvis själva årsmötesförhandlingarna. Efter det att ordföranden Nils-Göran Nilsson läst Rosenius tankeväckande betraktelse för dagen och bett om den Helige Andes närvaro och ledning kunde förhandlingarna börja de 88 röstberättigade emellan, varav hälften var ombud för föreningar, resten för provinser förutom en hemmavarande missionär.
Ekonomin för sällskapet sammanfattades av revisorn Sven-Inge Svensson i några punkter, varav somliga är bekymmersamma:
- Underskott även 1999. Det går knappast att ha fler årliga underskott framöver. Kapitalet sjönk förra året med två miljoner.
- Likviditeten ansträngd. Den har förut varit god åtminstone i BV:s Fond för Hjälpverksamhet. Men nu är pengabufferten minimal.
- Intäkterna krymper år efter år, snabbare än kostnaderna minskar.
- Gåvogivandet har dock inte minskat. Det är testamenten, räntor och SIDA-medel som minskar.
På sällskapets expedition i Stockholm har man omorganiserat och frigjort 125m2 bostadsrätt. Det är nu rätt läge för en lägenhetsförsäljning på Upplandsgatan, som verkar ge en extraordinär intäkt på 3,4 miljoner. Dessa pengar ger MBV utrymme att med ett fullvärdigt arbetsgivaransvar trygga pensionerna för sina sammanlagt 64 nuvarande och tidigare anställda.
NÄSTA ÅR
Ska vi skära ned på verksamheten? Årsmötet skulle bestämma. Först presenterades kostnader för mission i utlandet, som tar hälften av inkomsterna i bruk. Den inre missionens kostnader upptar fjärdedelen och kan avlöna sex resepredikanter, några på deltid. Inkomstberäkningar presenterades och årsmötet beslöt ta det större alternativet, som innebär ökning av gåvogivandet med tio procent. Blir det brist i kassan, beror det inte på att Herren är snål. Vi har fått mycket; medlen finns ibland oss!
Nu är denna budget tagen, och det har ombuden gemensamt gjort. Ansvaret för den skulle bäras med hem. I sammanhanget frågades om man verkligen menar allvar i denna sak, när det hittills bara kommit in knappa fjärdedelen av vad förra årsmötet planerade och beslutade för i år. En brandfackla kastades in: Ni medlemmar i församlingar ni inte aktivt deltar i – låt avgiften gå till MBV i stället!
TRADITIONSORGANISATION…
…eller missionsorganisation? Identitet, namn och struktur är föremål för diskussion. En arbetsgrupp utreder en ny gemensam organisation, avsedd att ersätta de fyra som Till Liv representerar. Mycken tankemöda återstår men resultaten hittills kommenterades något av årsmötet. Kännetecknande för intresset är antalet synpunkter som inkommit på en tidigare redogörelse i denna tidning – icke en enda! Samtalen måste fortgå i de lokala föreningarna inför denna stora och svåra process.
Föreningarna fokuserar sin kraft på det lokala planet och tycker kanske att organisationen ovanför kan få se ut hur den vill. Också den olösta s.k. kyrkofrågan ansågs lägga sin dämpande hand över engagemanget. Ytterligare en orsak till avvaktande hållning sades från nordlig horisont vara faran att bli förbigångna, något som hotar enigheten inom MBV. Man är få att bära verksamheten, och skåningarna har ju redan sina tre organisationer. – Är det månne i detta ljus man ska se talet om att MBV kommer att självdö om inte nyorganisationen genomdrivs?
Församling eller förening? Till sammanhanget hör också teologgruppens arbete med anledning av en motion från Våxtorp i förrfjol. Församlingar och andra grupperingar bör ges tillfälle att stödja och samverka i sällskapets missionsarbete men hållas organisatoriskt åtskilda, så att ”MBV inte mot sin vilja riskerar att bli ett trossamfund”. Hela frågekomplexet sköts i detta tillstånd vidare till styrelsen för fortsatt behandling.
Det hade hunnit lida en bra bit in på lördagseftermiddagen innan styrelsevalen tog vid. En nyhet för året var att båda valen förrättades i samma omröstning. De fyra mest ”högröstade” kandidaterna valdes till tre ordinarie år och de två därpå följande till ettåriga suppleanter. Nils-Göran Nilsson fick 85 röster, Jens Lunnergård 82, Thomas Nilsson 69, Per Henriksson 61, Olof Göransson 60, Paul Andersson 58, (Martin Nilsson 53, Lars Hansson 52 och Lars Einarsson 8).
Efter det att revisorer valts och valberedning skrapats ihop, sändes hälsning med två bibelord till Sveriges kungahus: Matt. 24:14 och Rom. 1:16.
Vi får alla förenas i den avslutande bönen och bekännelsen ”Herren är min Herde, mig skall intet fattas!”
SLUTET GOTT
Efter ett sådant pass är det skönt att sträcka på benen. De flesta styrde kosan mot Ersta Café, några med sightseeing i grupp på vägen dit. Denna festkväll leddes av Per Henriksson och bjöd på många intervjuer i ”heta stolen”: Jan-Ulrik Smetana var målaren från Vännäs som blivit predikant, Nils-Göran Nilsson var ordföranden som till slut fick ihop namnen på alla i sin styrelse och som gärna skulle vilja se en väckelse. Håkan Ekström hade varit två och ett halvt år i Peru, medan Eva och Bertil Henriksson nyligen besökt Etiopien och hört barn på skolor med 90 procent muslimer sjunga om Jesu kärlek.
Under Thomas Sukis taktfasta ledning förgyllde ungdomskören Canticum stora delar av konferensen, och även denna kväll ljöd lovsången till Jesu ära. Den glädjen har ett annat innehåll än den som utsikten över Gröna Lund i aftonsolen kunde komma en att tänka på.
Det är en ovanlig syn med även de sju främre bänkraderna i Roseniuskyrkan fullsatta till högmässa en söndagsmorgon och Olof Göransson och Johnny Bjuremo fick dela ut Kristi kropp och blod till många. Jesus har gjort allt för alla! Med egen tyngande utrustning i ryggsäcken på livets fjällvandring når vi aldrig toppen innan natten kommer och vi går vilse.
Efter en välbehövlig middagspaus läste Harald Waldemarson ur Matt. 9:35–38, där Jesus beskriver folkskarorna som ”får utan herde”. ”Det går bra för Sverige!” påstår medierna, samtidigt som de förmedlar hotbilder av t. ex. genmanipulation och uttunnat ozonlager. Men vem talar om den stora hotbilden – att vi kan gå evigt förlorade?
Många människor sprang nyligen loppet på Öresundsbron: Tänk om ett stort fartyg rivit med sig en bit någonstans på mitten, så att deltagarna intet ont anande var på väg att springa rakt ut i tomma intet till en säker död. Skulle vi inte varna dem om vi kände till faran? Man kan visserligen inte skrämma någon in i himlen men många sover sig in i förtappelsen. Väckelseropet behövs. Dela med dig, medan det är tid!
I välsignelsestunden som följde talade Nils-Göran Nilsson personligt till tre nya predikanter. Gert Lindell och Erik Wiberg är inte som Jan-Ulrik Smetana uppvuxna inom MBV. De fick höra: ”Nu har Gud fört er samman i denna uppgift, som är aktuell överallt – på gator, i kyrkor och missionshus, bland grannar, i skolor osv.” De tre fick tillfälle att säga något och Gert utgick från Rom. 10:14 och strök under att den som Herren kallar inte bör dra sig undan. Jan-Ulrik citerade talesättet ”när djävulen går ett varv kring den kristnes hus, går han tio kring predikantens” och bad framför allt om förbön. Erik gjorde en jämförelse med s.k. politiska vildar och kallade sig ”andlig vilde”. Instinktivt hade han sökt sig till Svenska kyrkan men i kontakt med MBV blev för honom ”mission till brand”, en uppgift att både glädjas och bäva inför – och tacka för!
Nils-Göran Nilsson avslutade årsmötet genom att läsa söndagens episteltext. Tack framfördes dels för kollekterna på tillsammans 27 200 kr, dels till alla dem i Stockholm som lagt ned stort arbete inför detta årsmöte, liksom till alla tillresta som utstått huvudstadens kostnader och vedermödor.
Låt oss instämma i den bön som varje år uppstigit från MBV:s årsmöte: ”O Jesus, bliv när oss, bliv när oss alltfort, och sköt oss och bär oss, som alltid du gjort! Ja, amen, din trohet skall bringa oss fram. Lov, pris, tack och ära vår Gud och vårt Lamm!”
Michael Andersson
MBV informerar
Vid årsmötesförhandlingar lördagen den 17 juni omvaldes till styrelsen Nils-Göran Nilsson och Thomas Nilsson samt nyvaldes Jens Lunnergård och Per Henriksson, samtliga för en treårsperiod. Till suppleanter för ett år valdes Paul Andersson och Olof Göransson.
Övriga val
Vid styrelsens konstituerande sammanträde på måndagen den 19 juni omvaldes enhälligt Nils-Göran Nilsson till ordförande och Harald Waldemarson till v. ordf. Till sekreterare för missionen i Sverige omvaldes Bengt Larsson och för missionen i andra länder Roland Gustafsson, till v. sekr. omvaldes Thomas Nilsson resp. Carlåke Söderlind. Adjungerad till styrelsens sammanträden är Paul Otto Kjøller, ELM, Danmark.
Till styrelsens arbetsutskott (AU), som även behandlar ekonomiska ärenden, omvaldes Paul Andersson, Nils-Göran Nilsson, Jan Jämstorp och Harald Waldemarson. Suppleanter är Eric Malm och Per Henriksson; sammankallande Harald Waldemarson. Till skriftgranskningsutskottet omvaldes Bo-Göran Fjällström, Göte Hansson, Eric Malm och Joakim Hector.
Till styrelsen för Stiftelsen BV:s Fond för Hjälpverksamhet omvaldes Ingemar Helgesson och Heimo Nurmi som suppleant.
I styrelsen för Missionsgården Strandhem ingår Jan Jämstorp och Eskil Engström. Styrelsen för Missions- och Ungdomshemmet Fridhem är inte helt fastställd.
Till MBV:s representant i Kristna Ungdomsförbundet i Sydsverige (KUS) omvaldes Eric Malm för en period av tre år. Suppleant är Jan Jämstorp.
I MBV:s missionsråd (BVMR) ingår Bengt Hjort och Jan-Ulrik Smetana; suppleant är Carlåke Söderlind.
Kassaförvaltare: Ingegerd Johansson, kassakontrollant: Heimo Nurmi. Representant i Samarbetsnämnden för Stadsbidrag till Trossamfund är Thomas Nilsson; suppleant Ingegerd Karlsson. I lönekommittén representeras MBV av Bengt Hjort och Bengt Larsson.