Vi förutsätts dagligen vara ense om att jordens och människans ursprung är resultatet av evolutionsprocesser under långa tidsperioder.
Men i Bibeln läser vi i 1 Mos. 1–2 om hur Gud genom sitt Ord skapar hela universum, och det berättas hur han gjorde detta på sex dagar. Som kristen är det då egentligen inte svårt att veta vad som är rätt. Guds Ord är ofelbart och Gud kan inte ljuga.
Men som många som läser Bibeln har sett står det om Guds tidräkning att den inte är som vår. ”En dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag.” (2 Petr. 3:8). Kan det då inte vara en riktig slutsats som många kristna också dragit, att Gud har skapat genom en evolutionär process över långa tider? Kan då inte evolutionsteorin och Bibeln bekräfta varandra? Eller skall vi dra slutsatsen att vi kan faktiskt inte lita på att Guds Ord är exakt och sanningsenligt? Gud verkar ju kunna fylla sina Ord med lite olika innehåll som det passar honom? Svaret är nej på alla dessa frågor och påståenden. Vi får problem med Guds Ords trovärdighet på grund av att vi inte läser tillräckligt noga.
När Gud skapar himmel och jord blir det afton och morgon dag ett, dag två osv. På fjärde dagen skapade Gud himlakropparna som markerade dessa dagars rytm. Skapelseberättelsen berättas ur jordens och människans perspektiv. Därför talar den också om jordiska dagar och nätter.
Men i 2 Petr. 3 handlar det om Herrens dag, när skapelsen skall upplösas i eld, och hur mänsklig tid förhåller sig till Guds nådatid. För Herren är tusen år som en dag. Våra jordiska dagar ter sig lika för oss människor. Men utan att ändra sin fastställda dag då Kristus kommer tillbaka, kan Herren låta oss få nya dagar. Och Petrus talar om Guds syfte med dessa: ”Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” (2 Petr. 3:9)
Olof Göransson, Bjurholm