Trendbrott på kyrkomötet?
Under majsessionen av Svenska Kyrkans kyrkomöte noteras i både Svensk Pastoraltidskrift (SPT, nr 22–23) och Kyrka och Folk (K o F, nr 23) att positiva trendbrott kan vara på gång i kyrkans ledning. Några beslut i positiv riktning är dock ännu inte tagna – detta kan ske först under höstsessionen i september månad. Bl.a. gäller det attityden till s.k. kvinnoprästmotståndare. Saken aktualiserades av en motion, skriven av kyrkoherde Yngve Kalin, om att ge sådant handlingsutrymme för konservativa fromhetsriktningar att de också i framtiden kan verka i Svenska Kyrkan. K o F skriver: ”Det verkar som om bland annat ärkebiskop KG Hammar har börjat tänka om när det gäller motståndarna till ordningen med kvinnliga präster. Tidigare har han ju förespråkat att de skulle stoppas där det är möjligt.” Inför ekumenikutskottet redogjorde han närmare för sina tankar: ”Där gick han in på de ekumeniska komplikationer som uppstår med andra kyrkor som inte viger kvinnor till präster och det ohållbara i att vi i Svenska Kyrkan inte kan samexistera ens inom vårt eget samfund.” K o F fortsätter: ”Från andra håll har också framförts att det finns stift där 30 procent av församlingarna inte fungerar och att de gammaltroende prästerna behövs. Konsekvenserna av prästvigningsstopp, kyrkoherdeförbud etc. har nu börjat visa sig. Färre anmälningar till kyrkliga utbildningar och få sökande till tjänster kan också ha bidragit till att några börjat tänka om. Kalins motion kommer troligen att avslås, men i utskottstexten har man fört in sådana tankar som i sak öppnar upp för det som motionen föreslagit. Bland annat talar man om en EFS-modell. Gudstjänstgemenskaperna skulle alltså kunna få en officiell status i Svenska Kyrkan.”
Vad gäller frågan om nya gudstjänstböcker tycks kritiken mot förslagen ge visst resultat. I K o F läser vi: ”Sedan förslagen till nya kyrkliga böcker har varit ute på remiss och blivit underkända av de flest instanser återstår inget annat än att göra om hela förslaget. Detta är en seger för demokratin och ett nederlag för feministteologin. Vår himmelske Fader hör bön.”
SPT kommenterar de positiva tecknen: ”Ger kyrkomötets första session tecken på en begynnande tillnyktring i Svenska Kyrkans ledning? Det är naturligtvis för tidigt att säga. – – – Men kyrkoledningens hittillsvarande oförsonliga hållning börjar tydligen ifrågasättas av fler än de direkt drabbade.”
Samtidigt med de positiva tecknen skall noteras att läget på andra områden inte förbättras. Troligen kommer man snart att öppna upp för välsignelse av homosexuellt partnerskap, och en motion om att Kristus Jesus inom Svenska kyrkans mission skall förkunnas som den ende Frälsaren kommer antagligen att avslås. Så nog finns det anledning till fortsatt bön och arbete för att Svenska Kyrkan skall reformeras och förnyas på Ordets grund!
”Kärnfamiljen” – hånad men livsviktig
Under en liknande rubrik skriver Einar Lundberg i Göteborgs Stifts-tidning (G S-T 11/5) om att kärnfamiljen – i vilken äkta makar lever tillsammans med sina barn i ett hushåll – alltmer anses vara otidsenlig. Han visar att brott mot sjätte budet och splittrade familjer får tragiska konsekvenser. Lundberg skriver att ett gott och kristligt förhållande mellan föräldrar är den bästa förutsättningen för barnens välbefinnande och sunda fostran. ”Näst efter att själva vara älskade av föräldrarna finns ingenting så viktigt för barnen som upplevelsen av att föräldrarna älskar varandra. Byggs hemmet på osäkra grunder och får det smyga sig in kyla, falskhet, missnöje och misstroende mellan makarna, så känner barnen detta. Det ligger i luften och de mår inte bra av det.
– – – Men får barnen erfara att pappa och mamma ständigt tar hänsyn till varandra, samråder och har omsorg om varandra och att de vid behov kan både be om förlåtelse och ge förlåtelse, så att eventuella misshälligheter är undanröjda innan solen går ner, då vinner barnen en ovärderlig grundtrygghet, som ger frimodighet och öppenhet i mötet med kamrater och andra människor.” Han avslutar: ”Äktenskapet är inte den enda möjliga levnadsformen. Det går utmärkt att göra en god insats för sina medmänniskor, barn, vuxna, gamla, det förutan. Men av naturliga skäl och enligt Guds förordning behövs äktenskap och är till stor välsignelse. Alla makar får inte egna barn. Men då är adoption av svenska eller utländska barn en god lösning. Och ’kärnfamiljen’, med pappa, mamma och barn, grundad på gudsfruktan och ömsesidig kärlek, är av utomordentligt värde, grundvalen för ett sunt, vitalt och rättfärdigt samhälle.”
Samvaron kring TV:n
I Östgöta-Correspondenten stod i en krönika 26/4 att läsa om en förening, som läkaren Erik Halling startat i Danmark, ”Förening för tevens borttagande”. Föreningen arbetar seriöst och har många medlemmar. Halling utgår från de erfarenheter av TV-tittandets följder som han ser bland sina patienter. Hans forskningsresultat visar att den vänstra hjärnhalvan är passiv under TV-tittande.
Människan påverkas själsligt på ett bedövande sätt i jämförelse med vad som sker när man läser en bok eller lyssnar på radio. Särskilt unga människor får sitt känsloliv stympat om de ser mycket på TV. ”Samtalen i hemmen upphör att existera. Man sitter aldrig ner och umgås. Man har inte ens ögonkontakt med varandra. TV-tittandet slår ut mänsklig samvaro.” Östgöta-Correspondentens krönikör är ingen avgjord fiende till TV – ”Det finns bra och nyttiga program” – men han menar att det finns fog att peka på missbrukets (massbrukets) faror.
G S-T (18/5), som noterat krönikan i Östgöta-Correspondenten, uppmärksammar att många andra forskare i världen sett samma sak, exempelvis den amerikanske statsvetaren Robert Putnam. Han var nyligen i Sverige på en konferens för forsakre och politikerarrangerad av näringsdepartemnetet med mininstern Mona Sahlin som värd. G S-T skriver: ”Vid denna konferens visade Putnam på den isolering som kommit i och med TV:n: ’Folk går mindre i kyrkan, går på färre hem och skola-möten, åker mer sällan på picknick, tar hem vänner mer sällan, och så vidare. I stället tittar folk på TV. Både barn och vuxna tittar mer och en majoritet har en extra TV i sitt eget rum eller i sovrummet.’ Robert Putnam menar att ett samhälle som isolerar sig socialt kan inte fungera.
Brottsligheten ökar och dessutom ger isoleringen fysiska hälsoeffekter av negativ art.”
Piratkopierade dataspel
I Kristen Fostran (nr 4–5/01) skriver Lars-Gunnar Pålsson: ”En SIFO-undersökning visar att 60% av de spel som ungdomar har hemma är piratkopior. Privatkopiering av spel och programvara är ett av de vanligaste brotten just nu i Sverige. Alltfler hushåll skaffar sig CD-brännare eftersom man vill kopiera bl.a. dataspel. – – – Enligt lagen får man inte kopiera dataspel ens för eget bruk. Det är helt enkelt stöld. Det verkar bli alltmer så i Sverige att lag och praxis är två helt olika saker.
Framför allt många ungdomar som vant sig vid mycket stor frihet på alla möjliga områden tycker inte att privatkopiering är stöld. Man kan fråga sig vad deras föräldrar tycker när man vet om att ens tonåringar ’bränner hemma’ och tjänar mycket pengar på att använda och sälja piratkopior. Alltför många föräldrar gör nog i dag sina barn en björntjänst genom att blunda för deras småbrottslighet.”
Halloween-firandet flyttat
Handeln har nyligen backat efter hård kritik, inte minst från kyrkligt håll, och flyttat Halloween-firandet till onsdagen före Alla Helgons Dag. Nya Dagen (14/6) noterar att kampen mot detta firande ändå kommer att fortsätta på en del håll. Thomas Gustafsson, kyrkoherde i Lagan och en av de kritiska röster som höjdes inför Halloween i höstas, får komma till tals: ”Visst är det bra att de flyttar Halloween från själva Allhelgonahelgen, men fenomentet som sådant kvarstår ju. Halloweenleksakerna [som enligt Gustafsson symboliserar mörker och ondska] kommer att finnas kvar.
När de slutar att sälja leksakerna till barn blir vi nöjda. Vi kommer att följa upp protesterna i höst.”
RED.