Alla goda gåvors givare

Vi har det bra. Blir jag törstig, behöver jag bara vrida på en kran i min bostad, så
får jag vatten. Livsmedel finns i överflöd i närbelägna butiker. Och pengar har vi…

Historiskt sett är vårt välstånd något unikt. Vi har således mycket att vara tacksamma för. Men är vi det? Eller gäller Herrens klagan också vårt folk? ”Du övergav Klippan som födde dig. Du glömde Gud som gav dig livet.” (5 Mos. 32:18). ”Hon har inte förstått, att det var jag som gav henne både säden och vinet och oljan, och som gav henne mycket silver, likaså guld, som de gjorde sin baalsbild av. Hon tände rökelse åt baalerna. men glömde mig, säger Herren.” (ur Hos. 2.)

Gud förser

Förkunnare skulle behöva lägga större vikt vid Bibelns lära om Guds försyn än vad som vanligen sker. Den är personligt och lättillgängligt sammanfattad av Martin Luther i förklaringen till Första trosartikeln: ”Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser, givit mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen, och att han ännu håller det vid makt, därtill försörjer mig rikligen och dagligen med kläder och skor, mat och dryck, hus och hem, hustru och barn, åker, boskap, allt slags egendom, med allt vad jag behöver för att leva, samt beskärmar och bevarar mig för skada, farlighet och allt ont, och allt dett av sin blotta nåd och faderliga godhet utan någon min förtjänst eller värdighet, för vilket allt jag är skyldig att tacka och lova, lyda och tjäna honom. Det är helt och hållet sant.”

Under påverkan av tidsandan ligger det nära till hands också för en kristen att betrakta välfärden som något självklart, något man inte dagligen behöver tacka Gud för. Men den som inte ger Gud äran mister snart förnöjsamhetens gåva och förmågan att förundras. Och så drar man över sig Guds dom. ”Så hör nu detta, du som lever i vällust, du som tronar så trygg, du som säger i ditt hjärta: ‘Jag och ingen annan.’ … Därför skall en olycka komma över dig, som du ej förmår besvärja bort, och ett fördärv skall falla över dig, som du inte skall kunna förhindra. Ja, plötsligt skall ödeläggelse komma över dig, när du minst anar det” (Jes. 47: 8, 11).

Allt gott som vi åtnjuter i detta livet är djupast sett gåvor av Gud, han som ”ger lyckan och skapar olyckan” (Jes. 45:7). Vi är helt beroende av Gud. Det är i honom ”vi lever, rör oss och är till” (Apg. 17:28). ”Jag vet, Herre att människans väg icke beror av henne, att det icke står i vandrarens makt att rätt styra sina steg” (Jer. 10:23). För den som inser detta är det gott att ha lärt känna Herren som alla goda gåvors givare och att få be: ”Så tukta mig, Herre, men med måtta, inte i din vrede, för att du ej må tillintetgöra mig” (10:24). För i motsats till oss vet Gud vilka gåvor som är goda för oss och vilka som inte är det, och han vill inte vår ofärd. ”Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och hopp” (Jer. 29:11).

Herren Jesus hänvisar till naturens vittnesbörd om Guds godhets rikedom. ”Se på himlens fåglar. Se på ängens liljor.” Tre gånger upprepar han: ”Gör er inte bekymmer” – för livet, för mat och dryck och kläder, för morgondagen. Vår himmelske Fader vet att vi, som är värda mycket mer än himlens fåglar, behöver ”allt detta” (Matt. 6:24 ff). Han är frikostig och blir aldrig någon något skyldig. Han är ”en trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han.” (5 Mos. 32:4b.) Avgudarna däremot sviker alla förhoppningar. ”De som tillverkar avgudar är alla idel tomhet, deras kära gudar kan inte hjälpa.” De må sedan heta politiker, vetenskapsmän, fondmäklare eller vad som helst. ”Se, hela deras sällskap skall komma på skam.” (Jes. 44:9, 11).

Den stora gåvan

För att kunna ge oss syndare en framtid och ett hopp var Herren Gud tvungen att ge oss en Frälsare, och den gåvan rymmer allt gott! ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Vi förtjänar inget annat än straff, men för Frälsarens skull ger Herren ”nåd och ära” (Ps. 84:12). ”Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära”, sjunger Asaf i Ps. 73. Med ett sådant evighetsperspektiv blir man tämligen oberoende av jordiska välfärdsanordningar och skyddsnät: ”När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden. Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.”

Du som lever av Guds goda gåvor i nuet, försumma inte att också ta emot ”rättfärdighetens gåva”, som medför evigt liv! Den ges gratis. Jesus har betalat priset. Ännu kvarstår erbjudandet: ”Den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet” (Upp. 22:17).

Sam-Arne Nilsson