Fråga:
Jag grunnar ofta på om min tro inte bara är förnuftsmässig. Jag tror på kristendomen eftersom den verkar ha goda skäl för sig. Men som kristen tror jag ju på en verklig Gud – inte bara på en sann filosofi – och ändå märker jag inget av Gud i mitt liv eller i mitt inre. Jag skulle vilja kunna berätta för andra att jag tror på Gud eftersom jag märker att Gud finns i världen och i mitt liv. Men jag saknar erfarenheten av Gud. Och när jag läser i Bibeln finner jag ofta bibelställen som tyder på att min tro nog inte är riktig och levande. Paulus skriver om att den troende har ett nytt liv genom Anden, och att Anden bor i oss. Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn (Rom. 8). Johannes skriver att vi vet att Gud förblir hos oss eftersom Anden finns hos oss (1 Joh. 3). Men jag märker inget av Anden, inget av det nya livet. Fattas det något avgörande i min tro? Hur blir tron verklig för mig? Eller räcker förnuftstron?
Svar:
När jag läser din fråga blir jag varm i hjärtat. Jesu ord kommer för mig: ”Du är inte långt från Guds rike” (Mark. 12:34).
Och jag har ett besked till dig som kan överraska dig: Medan du klagar och säger: ”Jag saknar erfarenheten av Gud… jag märker inget av Anden”, så är Guds gode Ande redan verksam i dig. Du har inte märkt det, men han har faktiskt gjort tre viktiga saker med dig.
Det första Anden gjort är att han brutit ned de hinder i tanke och förnuft som präglar många i dag och som kanske också du har gått omkring med. Du har funnit att kristendomen har goda skäl för sig. Du vet att Gud är verklig. Denna tro har Gud gett dig. Det är Guds Ande som har verkat den i dig.
Sedan har Anden fortsatt. Han har drivit dig till att söka vidare. Han har fört dig in i Guds ord. Därigenom har du kommit till insikt om att det inte räcker med en tro som bara sitter i huvudet. Det har Guds Ande visat dig – och detta med en sådan kraft att du blivit bekymrad och känner att du måste göra något åt det.
Och så det tredje: Guds Ande har väckt en ny längtan hos dig – du känner törst efter det Andens liv som du läser om i Guds ord. Allt detta har Guds Ande verkat i dig.
Vad skall du då göra? Allra först ska du tacka Gud för att han älskat dig så mycket och i Kristus gjort allt för dig. Du får tacka honom för att han har lett dig steg för steg. Sedan får du överlåta dig åt Gud, öppna dig helt för honom. I en enkel bön får du säga: ”Käre Fader, nu vet jag hur mycket du älskar mig. Nu vill jag ha allt som du har. Jag vill tillhöra dig med både huvud och hjärta. Låt din Ande fylla och styra hela min varelse.”
Detta kommer sedan att ta sig praktiska uttryck. För Augustinus – vars Bekännelser kan läsas än i dag – betydde det att han bröt med sina dåliga vanor. För en ung man i Amerika betydde det att han drevs till att klara upp ett fiffel med pengar han gjort sig skyldig till. För en ung kvinna i Ostasien betydde det att hon vände sig till Gud och bad om hjälp när familjen drabbats av en farlig epidemi. Vad det betyder för dig kommer Gud att visa dig när du tar till dig hans ord och på ett barnsligt sätt ber honom leda dig.
Du önskar att få ”märka” Gud i ditt liv. Och det kommer att bli så. Men – underligt nog – det är inte detta du ska sätta främst i dina böner. I stället är det så, att när du ber om nåd och kraft att göra Guds vilja – både i det som är litet och vardagligt och i det som är större – då sker hans vilja. Många gånger kommer du inte att tänka på det, andra gånger kommer du att tydligt märka det, och du får anledning att tacka Gud för att han använder dig. Och det kan komma en dag då också andra omkring dig märker det.
Gustav Börjesson