Fråga:
Hur ska jag göra för att överleva som kristen? Jag bor långt från en levande, god, evangelisk kristen gemenskap. Men jag längtar mycket efter syskongemenskap. Att få lyssna tillsammans med andra, samtala, be och sjunga. Jag känner ett par här, som går till traktens pingstkyrka, och de har frågat om jag inte vill engagera mig där. Den är nog ganska levande, men deras trosinriktning stämmer ju inte så väl med vår i alla frågor. Eller är det bättre att försöka leva som kristen på egen hand? En del större läger kan jag ju åka till trots att det är långt iväg. Ett annat alternativ är Svenska kyrkan, men dit har jag inte velat gå eftersom prästerna är kvinnliga. Vad bör man tänka på? Vilka råd har du att ge? Ju längre tiden går, desto viktigare känner jag att en församlingsgemenskap är. Ensam kristen på orten
Svar:
Kära medkristen! Ditt brev har berört mig starkt. Alltsedan jag fick det, har jag haft dig i mina böner. Du kallar dig ensam kristen på orten. Det påminner om det som berättas om Elia i Första Kungaboken, kapitel 19. Han fick möta Herren vid berget Horeb. När Herren frågade honom vad han ville, utgöt Elia sin nöd. Han hade nitälskat för Herren. Men folket hade övergett förbundet. Han var ensam kvar.
Då fick Elia ett överraskande besked. Guds verk skulle fortsätta. Elia skulle gå tillbaka igen. Herren hade redan utsett en man, Elisa, Safats son, till att bli Elias medarbetare och efterträdare. Och Elia var visst inte så ensam som han trodde – Herren hade sju tusen män kvar i Israel, vilka inte hade böjt knä för Baal.
Nu är jag viss om att Herren har det du behöver, att han har det i beredskap för dig. Han vill ge dig en eller par medkristna. Det kan vara någon (eller några) som har det på samma sätt som du, fast du inte vet vilka det är. Eller det kan vara en (eller ett par) sökare som Herren nu, med dig som redskap, vill hjälpa fram. Du får göra denna sak till din särskilda bön. Du får be Herren visa dig till dem han vill ge dig. Du får be honom leda dig rätt och rusta dig med sin kraft. Jag kommer att dela denna bön med dig.
När Herren ger dig en sådan gemenskap, då är han själv närvarande. Vi vet vad han har lovat: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Matt. 18:20.) När ni är tillsammans kan ni läsa Guds Ord, kanske lyssna på något band, sjunga och be tillsammans. Och det kan hända att denna gemenskap växer, att fler vill vara med. Ty alldeles som det blev för Elia – när han trodde det var slut, gjorde Herren en ny början – så tror jag att han vill göra för dig. När Elia i sin ensamhet sökte Herren, rustade Herren honom till att föra verket vidare. När du nu i din ensamhet söker råd och hjälp vill han använda dig, din längtan och dina böner för sitt verk. Du får vara frimodig och be med frimodighet.
För att leva som kristen behöver du också den heliga Nattvarden. Jag förstår att det medför att du får resa, kanske en lång väg. Ändå vill jag uppmana dig till detta. Vi behöver både Ordet och Nattvarden och bönerna och gemenskapen.
Gustav Börjesson