Fråga:
Vi har i Till Liv nr 11/03 läst om den yttersta domen att man skall skilja fåren från getterna, samt om den högra och vänstra sidan. Vi kommer också ihåg Jesu ord till rövaren: ”I dag skall du vara med mig i paradiset.” Hur förklarar man dessa bibelställen? Vi säger ju ofta om den som dött i tron, att nu är han hemma hos Frälsaren. Är detta fel? Är det våra tidsbegrepp som inte fattar Guds evighetsbegrepp?
Undrar en som vill hamna på den högra sidan
Svar:
Käre vän! Den fråga som Du ställer liknar den som Paulus fick från församlingen i Tessaloniki. Somliga i församlingen där undrade hur det förhöll sig med dem som dött i tro på Jesus, de som ”insomnat i Jesus” (1 Tess. 4:14).
I Jesus – det är underbar verklighet. Genom det heliga dopet är vi införlivade i Kristus. När vi tror på honom är vi förenade med honom. Vi har del i allt som han förvärvat och allt som han är. Vi har del i hans försoning och hans rättfärdighet. Det är som Jesus säger: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet” (Joh. 5:24). Det finns nu ingen fördömelse för oss eftersom vi är i Kristus (Rom. 8:1).
Detta består när vi dör. ”Vare sig vi lever eller dör, tillhör vi Herren” (Rom. 14:8). Vi är alltjämt i Kristus. Vi får ”flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren” (2 Kor. 5:8). Vi slipper frestelser och prövningar och lidanden, därför kallar Paulus döden en vinst (Fil. 1:21–23). Detta är salighet – ”saliga är de döda som härefter dör i Herren” (Upp. 14:13).
Det är salighet. Men samtidigt är det väntan, väntan på de dödas uppståndelse och den nya kroppen. Här är vi inne på detta med tiden. Gud har en tidtabell, en frälsningsplan. Enligt denna plan har Kristus redan vunnit den avgörande segern. Men ”han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den siste fienden berövas döden sin makt.” Så står det i 1 Kor. 15:25. Där står att de dödas uppståndelse har börjat i och med att Kristus har uppstått som ”förstlingen av de insomnade” (v 20). Men ännu väntar vi på fortsättningen – att Kristus skall komma i härlighet och uppväcka alla döda. Då får de som tillhör honom en ny kropp, de blir lika honom. De får den himmelska kroppen. ”Liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild” (v.49).
Nu kan vi ta del av det svar som Paulus ger i brevet till Tessaloniki:
”Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå… Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord” (1 Tess. 4:14–18).
Vi får ta till oss denna tröst. Har vi ”insomnat i Jesus” då är vi i Kristus och har inget att frukta på den stora dagen. Vi kommer inte under någon dom. Men på den dagen fullkomnas saligheten. Kristus är framme vid sitt mål och han för fram oss ”tillsammans med honom”. Kristus har fullbordat sitt verk, och vi får fira hans seger och härlighet ”tillsammans med honom”. Äntligen har ”det förgängliga klätts i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet” (1 Kor. 15:54). Kristus inbjuder oss att med honom gå in i Faderns rike, in i den eviga glädjen. Saligheten blir fullkomlig.
GUSTAV BÖRJESSON Präst, Sätila