Vi som har förtroendet att arbeta i redaktionen för Till Liv brukar ses en gång per halvår, ungefär. På grund av de långa avstånden mellan oss blir det inte oftare. Däremellan talas vi regelbundet vid i telefonmöten och kommunicerar flitigt via elektronisk post. I början av september var vi samlade i Göteborg, på Församlingsfakulteten, och passade då också på att där träffa några av våra läsare. Vi brukar göra så. Det är alltid lärorikt att få lyssna till era synpunkter och det är uppmuntrande att få höra att många uppskattar tidningen.
Det finns förstås en hel del som kan bli bättre. Vid våra träffar med läsare får vi alltid en del goda, konkreta förslag att förvalta. Förhoppningsvis leder de till att Till Liv blir bättre och bättre. Det blir nog inga revolutionerande förändringar framöver, men några kan vi utlova, i samband med årsskiftet.
I detta nummer lyfts barnverksamheten fram genom ett reportage från en hobbygrupp på Vikbolandet i Östergötland. Barnverksamheten kan få oerhörd betydelse! Särskilt fäste jag mig vid den rejäla bibelsamling som hobbykvällen på Falketorp Missionsgård började med. Tänk, om all barnverksamhet hade haft den ambitionen – att samla barnen till 40 minuters bibelundervisning!
I en tid då missmodet lätt får fäste visar Rune Gustavsson i sin artikel på grunden till frimodighet. Något att meditera över!
Fredrik Hector bidrar under året med några artiklar som visar på kristendomens trovärdighet. Denna gång skriver han om Jesu uppståndelse – kan man verkligen tro på den?
Liksom i förra numret får vi genom ett reportage vara med på en missionshögtid – denna gång i Stockholm, där Helena och Erik Reuterdahl avskildes för tjänst som missionärer bland gatubarn i Kenya.
Harald Waldemarson har nyligen kommit hem från en resa i Kenya. Genom ett bildcollage får vi följa med till Afrika.
Allt gott i Kristus!
Fredrik Carlsson