Många människor. Många möten. Många i kyrkan. Många leenden. Intrycken är talrika i ett land med många människor, färger och kulturer. Det mesta är annorlunda. Naturen, klimatet, språket, sättet att tänka, upplevelsen av tiden och nuet.
Många människor. Många möten. Många i kyrkan. Många leenden. Intrycken är talrika i ett land med många människor, färger och kulturer. Det mesta är annorlunda. Naturen, klimatet, språket, sättet att tänka, upplevelsen av tiden och nuet.
Men tron förenar. Tron på Kristus – Frälsaren och Herren. Ordet förenar – Guds uppenbarelse om sig själv och sin vilja. Anden förenar – Hjälparen, som visar vilka vi är och var hjälpen finns. Dopet förenar – införlivandet i samma kropp. Nattvarden förenar – brytandet av samma bröd, Hans kropp.
Att leva och arbeta som främling i ett land, ställer frågor till mig. Är det mer som skiljer än som förenar? Det historiska, traditionsbetingade, praktiska, som är så annorlunda mot det jag är van vid, verkar ofta vara starkare än det nya och andliga i Kristus. Det som skiljer verkar vara starkare än det som förenar.
Det är inte lätt. Gång på gång kommer jag på mig med att tänka och handla på ”mitt” sätt. Jag är så präglad av min kultur och miljö. Mitt arv och mina förväntningar. Min rikedom och mina tillgångar. De jag arbetar med och för verkar på motsvarande sätt begränsas av sina förutsättningar. Mer skiljer än förenar? Ändå – en enda kropp…
Om vi har det viktigaste och innersta gemensamt – varför är då avståndet så stort? Varför har vi tillgång till det materiella goda, men är andligt svaga? Varför har de en stark gudstro och iver att berätta om Jesus, men svårt att förvalta de små tillgångar som finns? Kanske är det så att vi tillsammans – i Sverige och Etiopien (eller vilket land det gäller) behöver söka oss djupare in i gemenskapen med Kristus. När Kristus och det han gjort i sin död och uppståndelse får bli centrum i en människas, i en kristen gemenskaps, i en kyrkas liv då inträffar förändringen på djupet. När Jesus Kristus, Frälsaren, också är Herren, då förskjuts tyngdpunkten för vad som är viktigt, vad man måste försvara, vad som styr ens liv, ens tankar och beslut. Teoretiskt/teologiskt har många detta klart för sig. I praktiken handlar vi ofta på ett annat sätt. ”Av frukten känner man trädet”, säger Jesus, inte av kunskapen. Ordet som kommer i min tanke är: omvändelse. Till Kristus. Här i Etiopien och hemma i Sverige. I Kristus.
I Kristus,
Lars Hjort, missionär och präst