När en sak blir föremål för missbruk och förvanskning leder det ofta till att också det goda bruket ställs i dålig dager och misstänkliggörs.
När en sak blir föremål för missbruk och förvanskning leder det ofta till att också det goda bruket ställs i dålig dager och misstänkliggörs.
Realpresensen – att det verkligen är Kristi kropp och blod vi tar emot i nattvarden – har för somliga kristna blivit en lära som man inte frimodigt vågar tro. Man tycker att den för mycket liknar den romersk-katolska spekulationen om brödets och vinets förvandling och är rädd att därmed gå en bit på väg mot läran att vi i nattvarden på nytt bär fram Kristus som ett offer.
På ett liknande sätt har nattvarden som en måltid till minne av Kristus misstänkliggjorts. Man tänker att den läran kanske bär iväg på den reformerta vägen, där nattvarden blir endast en andlig delaktighet av Kristus, och att det skulle kunna gå så fel, att nattvarden bara blir en måltid, då vi minns Jesu höga exempel och bereder oss att följa det.
Men både realpresensen och åminnelsemotivet i nattvarden är Bibelns lära och Jesu egna ord, 1 Kor. 11:23–26 . Vi får inte lägga något till Ordet, men inte heller dra något ifrån. Om vi håller fast vid Guds Ord kan vi inte ledas fel. Det är just Ordet som bevarar oss från de ovan nämnda dikena.
Realpresensen får vi tacksamt tro p.g.a. Jesu ord: Detta är min kropp, mitt blod. Vi får inte förandliga nattvarden genom att förneka Kristi kropp och blod. Detta offer är ju grunden för vår frälsning.
Åminnelsen är också den en del av nattvardens innersta mysterium. Den hänger samman med trons mysterium. Det är inte den där kvällen i övre salen som lärjungarna främst skall minnas, utan Kristus själv och hur han denna första kristna påsk en gång offrade sig själv för hela mänskligheten.
Vi återupprepar inte Kristi offer i nattvarden, utan vi får del av det offer som har skett en gång för alla.
När nattvardens instiftelseord läses, proklameras för församlingen Kristi evigt gällande offer till syndernas förlåtelse och att vi blir delaktiga av hans kropp och blod, när vi äter brödet och vinet.
När vi äter Kristus och tror detta löfte ges oss syndernas förlåtelse, liv och salighet.
Olof Göransson
Bjurholm