Katastrofhot i Etiopien
I delar av Etiopien och Eritrea har regnen nu helt uteblivit i två säsonger. Två hela skördar har torkat bort och det finns inget utsäde kvar till nästa regnperiod, står det att läsa om i en gripande artikel i Svenska Dagbladet den 29 december 2002. Den annalkande svälten befaras kunna bli värre än den uppmärksammade katastrofen 1984.
Torkan är förstås orsakad av de uteblivna regnen. Och regnen uteblir eftersom skogen till stora delar försvunnit. Skog leder till att molnen släpper sin nederbörd – men då skogen inte finns längre så sveper de mörka molnen allt oftare förbi utan att släppa ifrån sig något regn.
Förra seklet var 70 procent av Etiopien täckt av skog. I dag återstår bara tre procent! Skogen skövlas av den ökade befolkningen för att ge bränsle. Och då de inte har egen odlad mat hugger de vad de kommer över för att sälja och så få pengar att köpa mat för. En ond cirkel, och katastroferna avlöser varandra.
I dag står vi inför följande fakta, som uppfordrar till handling: ”Aldrig förr har så många människor konkurrerat om den rika världens välvilja som denna vinter. Förutom 11 miljoner etiopier behövs hjälp till 14 miljoner i södra Afrika, 10 miljoner i Afghanistan och 6 miljoner i Nordkorea. Ett världsrekord i nöd! De Lutherska Kyrkorna i Etiopien och Eritrea har bett missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (MBV) om hjälp för att kunna mildra svältkatastrofen. MBV har därför beslutat att samla in medel som går till mat åt de svältdrabbade!
Öppna frågor?
I många dagstidningar publicerades kring julhelgen en TT-intervju med ärkebiskop KG Hammar.
I denna hävdar KG Hammar att bibelns historiska berättelser mycket väl kan förstås poetiskt. ”Det viktiga är inte om berättelsernas skeenden och detaljer verkligen har inträffat på det sätt som beskrivs, utan dess mystiska dimension, dess öppna tolkning och symbolik.” Jungfrufödelsen behöver inte vara historisk sann – den är kan vara ett sätt att bara beskriva att det var något särskilt med Jesus. Att Jesus benämns Guds son behöver inte betyda mer än att människor känt en stark närvaro av Gud runt honom. Om Jesus gjort underverk eller inte är också en öppen fråga – mirakelberättelserna är bara kan ses som ett slags sätt försök att beskriva vem Jesus är, att han har med Gud att göra.
Intervjuaren verkar undrande och kommenterar: ”Under de senaste två decennierna har mycket hänt inom Svenska kyrkans inre teologi. En femtioåring som inte tänkt på saken sedan kristendomsundervisningen på mellanstadiet tappar lätt hakan över hur det som var officiellt sant då nu även för ärkebiskopen är ’öppna frågor’.”
Vi saxar ett par insändarreaktioner i Kyrkans tidning (nr 3):”Många röster har höjts för att ärkebiskopen borde sluta uttala sig i politiska frågor. Efter TTintervjun men KG Hammar är det kanske dags att ställa frågan om han inte istället borde sluta uttala sig i andliga frågor! Här avskaffar Hammar i rask jungfrufödelsen och Jesus som guds son samt hävdar att det inte är viktigt om Jesus gjorde mirakler eller ej. Ursäkta en fråga, men vad är det då som är viktigt? Hur mycket kan Bibelns budskap skalas av om det ska fortsätta kallas Den Heliga Skrift?”
”Referatet av ärkebiskopens helgintervju är en beklämmande läsning. Undra på att massflykten från kyrkan ökar varje gång ÄB uttalar sig. – – – ÄB hesiterar inför allt som luktar fundamentalism eller ’bokstavstrogen tolkning’. Men motsatsen är inte bättre. När allting flyter vart skall då människor vända sig? Bibeln bär på en sanning som håller att leva och dö på och det är budskapet om Jesus, Guds son och världens Frälsare. Kyrkan står inte och faller med angrepp utifrån, men när angreppen kommer från kyrkans högsta ledning börjar grundvalarna att vackla. Det står naturligtvis ÄB fritt att ha de åsikter han har, men då kan han inte fortsätta som ÄB. Det har hänt förr att präster har frånträtt sitt prästämbete. Det skulle hedra ÄB om han valde den utvägen istället för att så tvivel i människors själar.”
Missionsprovinsen
Planerna på att bilda en missionsprovins (ett fritt stift) inom Svenska kyrkans andliga tradition blev hett nyhetsstoff i svenska media i mitten av januari. Nya Dagen (8/1) redogör för hur förslaget är tänkt att förverkligas: 18 januari slutjusteras förslaget och en stödförening bildas, 17 maj kallas stödföreningens medlemmar till ett möte för att fatta beslut om missionsprovinsens bildande, 6 oktober – på tioårsdagen av Svenska kyrkans prästvigningsstopp för kvinnoprästmotståndare – vigs tre biskopar, 26 december äger första prästvigningen rum.
Arbetsgruppen för missionsprovinsen menar att deras syfte inte är att bilda en ny kyrka: ”Vi vill stå kvar inom Svenska kyrkan och bygga vidare på denna kyrkas evangelisk-lutherska tradition. Enligt vår mening är missionsprovinsen kyrkoskapande endast om vi uttrycklige säger att vi vill stå utanför Svenska kyrkan. – – – Vi syftar till att skapa en struktur och ett nätverk som möjliggör och tydliggör relationer mellan de koinonior och andra bekännelsetrogna grupper, vars kyrkoliv och missionsarbete inte regleras av den nuvarande kyrkoordningen.” Den splittring som plågar Svenska kyrkan idag beror i första hand på att de som har makten i samfundet tar avstånd från dess ursprungliga lära.
Bakom förslaget till missionsprovinsen finns enskilda personer från minoritetens samtliga fromhetsriktningar – låg, hög och gammalkyrkliga – från Bibeltrogna Vänner, Synoden och Kyrkliga Förbundet m.fl. Men långt ifrån alla inom rörelserna är positiva.
Svenska Dagbladet (20/1) rapporterar att det vid mötet i Göteborg 20/1 som planerat bildades en stödförening för Missionsprovinsen. 70–80 personer deltog. I artikeln säger Bengt Birgersson: ”Man kan se det som ett fritt, icke-territoriellt stift inom svenska kyrkan. Vår mening är inte att splittra kyrkan eller gå ut ur den. Men vi måste ta ansvar för att evangelium ska få bli predikat också av dem som vi har förtroende för.”
I Kyrkans Tidning (nr 4) framgår att en del av de ovan angivna datumen för förverkligandet av missionsprovinsen kan komma att skjutas fram. I samma nummer av Kyrkans Tidning rapporteras det om de samtal som förs mellan kyrkoledningen och biskop Bertil Gärtner (m.fl.). De samtalen skall nu fortsätta i sex–åtta regionala grupper spridda över landet med syftet att finna en lösning på de bekännelsetrogna minoritetsgruppernas ställning inom Svenska kyrkan. Samtalen förväntas ta minst ett år, och ska ge underlag för beslut i kyrkans ledande organ. Gärtner tycker att de som planerar att förverkliga missionsprovinsen måste avvakta utfallet av dessa samtal.
red.