Under två dygn får jag tillfälle att besöka några av de nybildade församlingarna i Arsis lågland i närheten av Laqi, som tidigare fungerade som missionsstation. Som tolk har jag med min barndomsvän Fikru och som vägvisare evangelisten Hussein.
Under två dygn får jag tillfälle att besöka några av de nybildade församlingarna i Arsis lågland i närheten av Laqi, som tidigare fungerade som missionsstation. Som tolk har jag med min barndomsvän Fikru och som vägvisare evangelisten Hussein.
Seqela, Herera Mendojo, Kombolcha, Ogolcha, Lalo, Tjaffe Gila, Gelmo – namnen är många och på varje ställe har man byggt eller håller man på att bygga en liten, enkel kyrka. Och så Laqi, där vi övernattade, där missionen kämpat på i många decennier, där det finns skola och klinik (numera i samhällets regi) som sig bör. På bara några år har församlingsantalet mångdubblats i detta område, som egentligen muslimerna dominerar. Vad är orsaken? Vad har hänt?
Under vår resa får jag se vår vägvisare Hussein i aktion. Vi tar upp en liftare. På ett enkelt, naturligt och kärleksfullt sätt börjar Hussein berätta om kristen tro – när mannen nått sin destination har de bestämt att träffas vid senare tillfälle och fortsätta samtalet. Jag blir nyfiken och ber att få göra en intervju med honom.
Berätta lite om dig själv!
Jag heter Hussein Gelelo och är c:a 30 år. Jag är gift med Medina och vi har åtta barn i åldrarna 1–12 år. Min födelseplats är Lalo i Arsis lågland och där bor jag fortfarande.
Var gick du i skola och fick din utbildning?
Småskolan gick jag i Tjaffe Gila och sedan fortsatte jag t.o.m. gymnasiet i Abora och Zwai. Direkt efter gymnasiet, och även under tiden, arbetade jag som evangelist och blev då antagen till en fem månaders evangelistkurs vid LTS i Asella. Den kom att betyda mycket för mig.
Hur fick du din kristna tro?
Min familj och alla runt omkring mig var muslimer, så vi fostrades på det sättet och fick bl.a. undervisning i Koranen vid den lokala moskén. Det var genom min äldre bror som jag kom i kontakt med den kristna tron. Han var på den tiden mycket aktiv som kristen och gav mig en bibel. Jag började jämföra det jag hörde i koranundervisningen med det jag kunde läsa i Bibeln och sökte mig på det sättet fram till sanningen.
När jag åkte för att bo hos min bror i Zwai ett tag, kom jag i kontakt med kristna där och 1991 blev jag en avgjord kristen i samband med en konferens som Lutherska Kyrkan arrangerade. Då fanns det ingen luthersk församling i Zwai, så jag kom med i en baptistisk. Tyvärr återvände min bror till islam och är i dag en hård motståndare till kristen tro. Gud har dock använt honom som ett redskap i mitt liv.
Vad innebar din omvändelse för dig?
Det var en ganska lång process och jag var medveten om skillnaden mellan islam och kristendom. Men när jag bekände Jesus som min Herre och Frälsare, fick jag en sorg och kände medlidande med alla som tillber ”den svarta stenen” (Kaba) eller som tillber avgudar. Jag fick insikt om att människor vandrar i mörker, att de tillber det som inte har liv. Därför har jag bestämt mig för att vittna för mitt folk om den levande Guden.
Detta är mitt livsprogram, även om jag skulle erbjudas något finare jobb. Det kunde vara frestande att välja något annat, eftersom försörjningen ofta är ett problem. På 250 Birr /månad (c:a 260 kr) plus lite jordbruk ska jag klara att försörja min familj på tio personer. Men jag älskar att få föra andra till Kristus och ber om att kunna fortsätta med det. Det är detta jag tror Gud kallat mig till.
För några år sedan stod jag på en höjd nära mitt hem varifrån jag kunde se lång bort. Jag bad till Gud att han skulle utvidga sitt rike här. När jag i dag går upp på samma höjd fylls jag av lycka. Ända borta vid horisonten kan jag se taken på kyrkor som byggts. Gud har fullföljt sin plan enligt Apg. 1:8 och svarat på mina böner.
I dag tjänstgör du som evangelist i Tjaffe Gila.Vad innebär det?
Vi har byggt ett utbildningcenter där och jag är ansvarig för att träna övriga evangelister i området. De är c:a 20 stycken. Dessutom predikar jag och gör besök framför allt i nystartade församlingar för att uppmuntra dem. Sedan evangeliserar jag bland dem som bor i området och som är muslimer.
Hur går det till?
Rent praktiskt slår jag följe med dem på vägen, när jag vandrar mellan olika byar. Vi börjar samtala och kommer snart in på tron. En del vill fortsätta att samtala och då brukar vi bestämma att jag kommer hem till dem. Tyvärr bor de ofta långt borta, men med en ny motorcykel, som jag ska få, hoppas jag kunna göra många sådana besök.
Ett annat sätt är att spela upp ett bra kassettband med sånger eller undervisning när folk är samlade till något slags gemenskap. När vi lyssnat en stund förklarar jag mer och då kommer det ofta frågor. Jag är ju en av dem. Jag känner kulturen, vet hur man öppnar ett samtal, och dessutom kan jag Koranan bra. Det är ju faktiskt så, att tre fjärdedelar av islams heliga skrifter är gemensamma med kristendomens. Torah (lagen), profeterna och Nya testamentet är heliga skrifter också i islam.
Med Koranen i en hand och Bibeln i en hand bad en muslimsk ledare och jag tillsammans inför alla de församlade: ”Antingen är det sanning eller lögn – må Gud förstöra den falska boken.”
Låt mig berätta om ett tillfälle. Man hade inbjudit till dáawa, ett islamskt stormöte i Tjaffe Gila med 5 000 deltagare. De bjöd också in några kristna ledare, som skulle få möjlighet att ställa och svara på frågor. Jag var en av dem. Vi fick bl.a. frågan: Varför är ni kristna aktiva här – är det för att leda till sanningen eller för att skaffa fler anhängare? Med utgångspunkt från den frågan fick vi anledning att fokusera på sanningsfrågan. Med Koranen i en hand och Bibeln i en hand bad en muslimsk ledare och jag tillsammans inför alla de församlade: ”Antingen är det sanning eller lögn – må Gud förstöra den falska boken.” Sedan hade vi diskussion i ämnet. Eftersom Bibeln är äldre, måste Koranen ha kopierat flera av berättelserna, t.ex. om Adam, Mose, Maria och Jesus. Den äldre måste vara viktigare än den yngre, menade jag. Sedan fick jag 30 minuter på mig att berätta om vad Bibeln lär om Guds frälsning genom Kristus. Dagen därpå kom många och frågade mig om kristen tro.
På detta och liknande sätt försöker vi samtala om och presentera Bibelns sanning och trovärdighet för våra muslimska grannar. Efter denna dáawa har det inte varit flera. Arrangörerna blev tillrättavisade av sina ledare, eftersom de inbjudit kristna att föra fram sina argument.
Hur påverkas livet för den muslim som blir kristen?
Tidigare var det problem, för man blev utstött ur den sociala gemenskapen, men i dag är så många kristna att det är mer accepterat att vara det. Det är i områden där nya församlingar startats som utstötning kan förekomma även i dag. Så är det också skillnad om man t.ex. som bonde är oberoende eller beroende av sin familj. Här har internatskolan i Asella varit till stor hjälp för både pojkar och flickor som råkat illa ut. Att vi tar ansvar för varandra som kristna är också ett vittnesbörd.
Vad innebär det för dig att vara luthersk kristen?
Framför allt är det sakramenten som är viktiga. Att få erbjuda hela hushållet att få full del i tron och frälsningen genom dopet är viktigt – inte minst i vårt samhälle. Likaså att nattvarden är ett redskap för Gud att ge oss förlåtelse och frälsning. Jag är mycket glad att ha fått lära mig att detta är bibliskt.
Vad tänker du om framtiden?
Om Gud vill, får den starka tillväxten i området fortsätta. Själv vill jag stanna och tjäna mitt folk. Jag skulle också vilja vara med och utveckla arbetet bland de fattigaste i våra samhällen och byar, för Gud bryr sig ju om alla sidor av livet. Jag vet bara inte hur, men vi får be tillsammans för det.
När jag avslutar intervjun och över två dygns gemenskap med Hussein, förstår jag hur mycket jag fått lära mig av denne energiske och frimodige åttabarnsfar. Om att vara frimodig i tron, ödmjuk i mötet med andra människor, trogen där Gud satt en. En präst från Svenska kyrkan är fylld av tacksamhet och förundran över hur Gud underbart svarar på mångas böner om att hans rike ska komma och växa till. Samme Gud ville verka också där vi är satta och använda oss som redskap i vårt samhälle. Det ger hopp och tillförsikt även för oss i Sverige.
Lars Hjort, kontraktsprost / korttidsmissionär