Sund undervisning, goda föredömen och personlig omsorg

– nycklarna till framgångsrikt ungdomsarbete.
Intervju med en avgående ungdomssekreterare

”Det händer så mycket bland ungdomar i dag!” Vi får inspirerande rapporter från ungdomsarbetet – men vad är det egentligen som händer? Joakim Hector har som ungdomssekreterare för KUS fått stå i händelsernas centrum under några år, och när han nu ska sluta fångar jag honom för att få del av hans tankar och visioner.

– Bästa sättet att beskriva vad som hänt de senaste åren är att jämföra med hur det var för tio år sedan, när vi själva åkte på läger, inleder Joakim. Den allra största skillnaden är att ungdomar från sekulariserade miljöer i dag kommer till tro i ungdomsgrupper och på läger. Det är stort! Och de växer också som kristna på ett tydligt sätt. En annan skillnad är att det nu inte är ovanligt med köer till själavårdssamtal eller förbönsmöjligheter. Det finns ett utrymme för svagheter – det är annorlunda i dag, menar Joakim.

En viktig grund för allt detta ser Joakim i ledartätheten på läger och i ungdomsgrupper.

– Det är en jätteviktig skillnad, i dag finns många fler förebilder. Jag tror ledare numera lever närmare ungdomar än tidigare, och detta är ett av redskapen till att fånga upp unga kristna så att de bevaras i sin tro. Detta är något som jag brinner för! Visst kan det ändå bli fel, men där finns någon som kan fånga upp även misstagen.

Samtalet kommer att kretsa kring dessa två ämnen som Joakim brinner för: ledarskap och själavård. De har påverkat hans sätt att jobba som ungdomssekreterare.

– Det är ju lätt att se att ledare behövs för att klara det praktiska – men vad mer är det som behövs? undrar jag.

– Jag brukar säga att vi sprider en doft omkring oss som ledare, där vi med våra attityder bekräftar eller motsäger våra ord, svarar Joakim. Evangeliet förmedlar vi ju också genom vårt sätt att vara, fortsätter han och lutar sig engagerat fram. Jesus är expert på det här. Han ser människor, rakt igenom, och – älskar dem. Det blir så tydligt på våra konfirmationsläger; när människor känner sig sedda och älskade, vågar de också släppa fram sanningen. Det är ett nära samspel mellan våra attityder och undervisningen – känner man sig inte sedd och älskad står den upplevelsen ofta i vägen så att man inte heller lyssnar.

– Naturligtvis är inte ledarskap eller själavård det enda viktiga i kristet arbete. Man hamnar ju lätt i sin fåra, medger Joakim. Jag vill inte predika ett annat evangelium, bara sätta fokus på något som egentligen är självklart; det är ju så här den kristna gemenskapen ska fungera.

– Visst, allt är ju inte wow!, givetvis finns det avigsidor. Men ändå är förnyelsen något positivt, menar Joakim.

–Det måste få lov att bli fel ibland; det är jätteviktigt. För annars kan det inte bli rätt, för då vågar vi ingenting. Han säger det med eftertryck, lågt men intensivt. Det märks att det här är viktigt.

– Det bästa sättet att mäta hur en grupp fungerar är att se om människor dras dit. Det har jag kunnat iaktta i vissa tonårsgrupper i perioder, hur folk bara har dragits dit. Där finns den där omsorgen… Vi som är ledare kan hjälpa till med detta; om de som är där känner sig sedda, kan de visa varandra och nykomlingar en omsorg som märks. Vad det kan få betyda, kan vi bara ana.

Jag frågar till sist om KUS och föreningarna i framtiden, och Joakim svarar att han tycker att det är svårt att sia.

– Vi vill gärna organisera förnyelse. Det går inte. Men vi kan skapa bättre förutsättningar för den. Att människor står rustade och förberedda att ta hand om dem som kommit till tro, i samtal, förbön, undervisning m.m. – det är en av de viktigaste förutsättningarna för förnyelse. Och även vi äldre behöver förebilder, människor som på olika sätt för budskapet från talarstolen ut i vår vardagsverklighet.

– Det är dubbelt: Å ena sidan måste förnyelse komma inifrån, å den andra kan vi skapa förutsättningarna för den. Som jag sade tidigare: vi sprider en doft genom det vi gör, och om vi dras med i engagemang, om vi älskar Jesus, så sprider vi en god doft. Det vi kan göra är att försöka leva våra liv inifrån, det är vägen också för föreningarna.

Sara Andersson, Lund