Guds rike är evighetens rike som landat mitt i tiden. Det är ett nådens rike på jorden, det finns bland och i oss människor redan nu. Det syns bäst i det lilla, i kärleken som tjänar, i den bristfulles helighet. Men det är också ett rike, som kommer, som en dag blir verkligt i all sin härlighet. Och då skall alla bekänna att Jesus är Herren.
Guds rike är evighetens rike som landat mitt i tiden. Det är ett nådens rike på jorden, det finns bland och i oss människor redan nu. Det syns bäst i det lilla, i kärleken som tjänar, i den bristfulles helighet. Men det är också ett rike, som kommer, som en dag blir verkligt i all sin härlighet. Och då skall alla bekänna att Jesus är Herren.
Tiden är inne. Guds Rike är här (Mark. 1:14–15). Så började Jesus predika ”Guds evangelium”, det glada budskapet från himmelen. Så skulle också hans tolv utsända lärjungar predika. Så hade redan Döparen motiverat sina maningar till omvändelse (Matt. 10:7, 3:2). Ordet för ”rike” utgår i grundspråket från ordet för ”kung”. Det rör sig alltså om Guds ”kungavälde”, hans härskande som kung. Judafolket på Jesu tid kände väl till tanken.
Vad sade Skrifterna?
Herren Gud är världens kung – det bekände man var gång man bad bordsbönen. Och det hade man ofta läst och hört i Skrifterna, som man var mycket hemmastadd i. Moses lovsång vid Röda havet slutade med orden: Herren skall regera alltid och för evigt (2 Mos. 15:18).
I Psalmerna sjöng man: Herren är kung. Han har rustat sig med makt. Därför står världen fast, den vacklar inte. Herren har ställt sin tron i himmelen, hans kungavälde omfattar allt (Ps. 93, Ps. 103).
David hade skrivit den sång leviterna sjöng framför arken: Må himlen vara glad och jorden fröjda sig. Bland hednafolken skall man säga: Herren är kung (1 Krön. 16:31).
Från den hedniska stormaktens centrum, från de dagar då den judiska nationen var tillintetgjord, hörde man Daniels röst: Himmelens Gud ska upprätta ett rike, som aldrig i evighet ska förstöras (Dan. 2:44). En som liknade en människoson … åt honom gavs makt och ära och rike. Hans välde är evigt, hans rike ska inte förstöras (Dan. 7:13f).
Det ord i Skriften som många av Jesu åhörare omedelbart kom att tänka på var nog Ps. 145:12f: Dina fromma skall kungöra ditt rikes ära och härlighet. Ditt rike är ett rike för alla evigheter, ditt välde varar från släkte till släkte. Den psalmen har kallats Israels morgonbön. Den lästes vid den dagliga gudstjänsten.
Välbekant – dock en hemlighet
Detta välbekanta var på samma gång svårt att få grepp om. Det rymde en stor hemlighet. Vad ska vi jämföra Guds Rike med? Vilken liknelse har vi som passar? (Mark. 4:30). För folket beskrev Jesus Riket i liknelser – så förkunnade han Ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det (Mark. 4:33). För sina lärjungar avslöjade han mer av Rikets hemligheter (Mark. 4:11).
Riket hör till de ting som är till före världen, det hör samman med Guds rådslut från evighet, Guds hemlighet, som har hållits dold sen världens grund blev lagd (Matt. 13:35).
Guds rike och det andra riket
Det finns en spänning, en kluvenhet kring detta med Guds rike redan i det gamla förbundet. Gud är visserligen kung, Israel är hans särskilda folk. Men på samma gång framstår riket som något kommande. Guds vilja trotsas, århundradena igenom. Israel är inte Guds folk så som det borde vara. Det rätta förhållandet är stört. Detta hänger samman med det andra rike som Skriften talar om, det som kallas mörkrets välde och som regeras av en ond andemakt (Luk. 22:53, Ef. 2:2 ).
Herren regerar, men han regerar över en värld i olydnad och uppror. Israel förkastar sin rätte kung och råkar in under ett falskt kungavälde (1 Sam. 8:7–8). Hela mänskligheten vände sig bort från Gud i olydnad. Den råkade i träldom och lever som i ett av fienden ockuperat land.
När tiden var fullbordad
Nu, när Jesus sänts till världen, var Guds tid inne. Sanningens ögonblick. Tiden för att bryta det ondas välde, besegra ockupationsmakten och ge trälarna friheten åter. Guds Messias, hans utvalde kung, kommer för att insättas på Sion. Han ska få alla folk till arv och hela jorden till egendom (Ps. 2:2–8). Snart löper fristen ut för denna världens furste (Joh. 12:31, 16:11).
Vad är då Riket?
Så är då himlarnas rike ett rike på jorden. Evighetens rike är ett rike i tiden. Det gudomliga bor mitt ibland män niskorna, invärtes i mänskligheten. Riket kommer inte så, att det förnims med ögonen; man kan inte peka på det och säga: ”Här” eller ”Där”. Dess koordinater är hemliga. Det har uppenbarats men är likafullt på något sätt fördolt (Luk. 17:20–21). Det är i full verksamhet nu, men det väntar ändå på sin fullbordan. Hur var det den gamla katekesen bestämde Guds rike? ”Nådens rike på jorden, som i himmelen blir ett härlighetens rike…”
Nådens rike
Guds Rike är nära. Vänd om och tro evangelium! Där evangeliet predikas och blir mottaget i tro, där finns Guds Rike. Trons ögon ser det rikets härlighet, andra ögon gör det inte. Evangeliet är talat till syndare – det erbjuder och skänker nåd åt sådana, nåd som flödar över. Där Anden regerar hjärtan och befriar samveten, där finns Riket. Det framträder i ringhet, och det ringaktas i världen. Kungen lades ju också på halm i en krubba. Han var mer hemlös här än markens djur och luftens fåglar och slutade sina dagar på avrättningsplatsen.
Hans rike är den tjänande kärlekens, ett ”bakvänt” rike där det låga är högt, där den minste är störst, där man vinner sitt liv i det man mister det. Ett helighetens rike med rättfärdiga medborgare, mitt i allsköns alldaglighet, skröplighet och brist. All makt i himlen och på jorden är samlad hos det rikets kung, fast det förvisso inte ser så ut.
Där Anden regerar hjärtan och befriar samveten, där finns Riket. Det framträder i ringhet, och det ringaktas i världen. Kungen lades ju också på halm i en krubba.
Härlighetens rike
Men en dag ska jordens dimmor lyfta. Guds herravälde ska bli uppenbart för allas ögon, i härlighet och klarhet. Alla tungor ska bekänna att Jesus Kristus är Herren (Fil. 2:11).
Domen
Då ”kommer” Riket, i full mening. Och det börjar med en dom. Han, genom vars namn var och en som tror får syndernas förlåtelse, är också den som Gud har utsett till domare över levande och döda (Apg. 10:42–43). ”Som Frälsare han nu dig bjuder, som Domare han kallar sist.” Texterna på Andra söndagen i Advent riktar våra blickar på denna Herrens ankomst. Det blir en jämmerns dag för dem som framhärdade i att älska mörkret mer än ljuset. För sådana som ansåg sig ingen omvändelse behöva, som förspillde nådens dagar.
Gästabudet
För Kungens vänner, nåderikets medborgare, blir det en dag av jubel. ”Den lilla hjorden”, som sökt hans rike, ska också få det. Så är Faderns beslut (Luk. 12:32). Det ska heta: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning Riket, som stått färdigt åt er från världens begynnelse (Matt. 25:34).
Det blir ett stort gästabud, med Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna (Matt. 8:11, Luk. 13:28). Millioner och åter millioner, från öster och väster, har bänkat sig där. Där sitter till och med en rövare. Han som bad: Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.
Din spira, Jesu, sträckes ut så långt som dagen hinner. Ditt Rike står till tidens slut, det står, då allt försvinner. (ur Lova Herren nr 732)
Börje Svensson, predikant, Eket