Inkarnation är ett latinskt ord som betyder ”köttblivande”. Det innebär att Jesus, Guds Son, född av Fadern av evighet, blev människa. I Jesu person förenades gudomlig natur med mänsklig natur till en helhet. Jesus är inte till hälften Gud och till hälften människa – nej, han är helt Gud och helt människa samtidigt.
Bekännelseskrifterna kallar Jesu jordiska liv för hans ”förnedrings tillstånd”. Detta innebar inte att hans gudomliga natur var försvagad utan endast att han avstod från att fullt ut använda sig av sina gudomliga egenskaper. Han antog en tjänares gestalt (Fil. 2:7) och blev en verklig medlem i människosläktet men skilde sig på en punkt: Han föddes utan arvsynd och han föll inte i synd, trots att han blev frestad i allt.
Gud utvalde oss i Kristus (Ef. 1:4) innan världens grund var lagd. Det kallas också för Guds hemliga rådslut. Läs gärna Luthers psalm 345:4,5: Till ende Sonen sade han: Jag måste mig förbarma…
Gud hade också förutsett syndafallet. Samma dag som det skedde fick Adam och Eva höra att Ormens huvud skulle trampas sönder av kvinnans säd, av någon som skulle födas utan någon mans medverkan. Avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria blev Jesus den som skulle frälsa oss människor från syndens fångenskap och den eviga döden.
Men varför måste Kristus vara både Gud och människa? Katekesen svarar: …för att kunna vara en sann medlare mellan Gud och människor. Jesus blev en människa för att kunna ta på sig alla människors synd och skuld. Men han måste själv vara oskyldig, i betydelsen syndfri, annars hade han förtjänat lidandet för egen del. Eftersom han var rättfärdig är han nu hela världens Frälsare och syndaborttagare. I Jesu person finns alltså en unik förbindelse mellan Gud och människan – en livlina från synd och död till liv och salighet.
Gal. 4:4: När tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen för att han skulle friköpa dem som stod under lagen… Läs även C.O. Rosenius betraktelse för julafton – om vilken upphöjelse det innebär för varje människa att Gud i Kristus blivit en medlem i vårt släkte!
Ja, låt oss glädjas och tacka Gud både för Sonens frälsningsuppdrag och för att Kristus Jesus ännu är vår broder, som nu ber för oss inför Fadern. Han upphörde inte att vara vår broder när han återvände till himlen och tog tillbaka det fulla bruket av sina gudomliga egenskaper.
Alve Svensson, kyrkoherde, Hjärsås