Som Sveriges reformator gjorde Olaus Petri den erfarenheten, att ”det är konst att slå det ned, som orätt är, med skäl och beskedlighet, och upprätta det i stället igen, som rätt och sant är”.
Som Sveriges reformator gjorde Olaus Petri den erfarenheten, att ”det är konst att slå det ned, som orätt är, med skäl och beskedlighet, och upprätta det i stället igen, som rätt och sant är”.
REFORMATIONENS TID. Femtonhundratalet är reformationens tid i Europa. Den 31 oktober 1517 hade Martin Luther offentliggjort de 95 teserna om avlaten. Det var början på den stora kyrkoreform, som i grunden skulle förändra den medeltida kyrkan och ge bestående resultat i mellersta och norra Europa med utgångspunkt från Wittenberg i tyska Sachsen. Sverige tillhörde den romersk-katolska kyrkan under påven i Rom. Då teserna publicerades fanns i Wittenberg en svensk student, Olaus Petri. Genom Martin Luther vanns han för den evangeliska tron och förde den med sig hem till Strängnäs. Där kom han i kontakt med ärkedjäknen Laurentius Andreae och även med Gustav Vasa. Tillsammans skulle de tre på olika sätt medverka till att reformationen utbredde sig i vårt land. I Tyskland fick reformationen på många platser en närmast revolutionär utveckling. I Sverige gick det lugnare till. Den nya läran infördes stegvis. Hela 1500-talet behövdes för att säkra den lutherska läran. Först vid Uppsala möte år 1593 hade lutherdomen slutligt segrat i vårt land.
DEN POLITISKA BAKGRUNDEN. Vid en riksdag i Strängnäs den 6 juni 1523, där Laurentius Andreae var ceremonimästare, valdes Gustav Vasa till Sveriges kung. Han höll sitt berömda intåg i Stockholm på Midsommardagen. Den långa striden om Kalmarunionen var slut. Landet var fritt. Trots stora svårigheter lyckades Gustav Vasa efter hand att samla landet under en effektiv statsledning. Det var ett politiskt storverk av en på många sätt karismatisk ledare. Men krigsskulden till Lübeck för dess hjälp under frihetskriget var det stora problemet. Var fanns pengar att hämta? De fanns i den medeltida kyrkans stora rikedomar. Genom ett skickligt politiskt spel vid Västerås riskdag 1527 fick kungen rätt att indraga till kronan biskoparnas, domkapitlens och klostrens överflödiga inkomster liksom biskoparnas slott och fästen.
Utöver detta beslut tillkom ett annat. Det beslöts att Guds ord skulle predikas rent i hela landet. I detta beslut har vi ett tydligt nedslag av den begynnande reformationen. Meningen var att den gamla och den nya läran skulle få existera jämte varandra tills vidare. Ett framtida större kyrkomöte skulle få avgöra vilken lära och tro som skulle gälla.
Gustav Vasa var ingen revolutionär på det andliga livets område. Men han hade tidigt kommit i kontakt med Olaus Petri och bejakat den nya evangeliska läran. Han förstod att den världsliga makten kunde dra nytta av reformatorernas angrepp på den katolska kyrkan och utnyttjade situationen till sin egen förmån.
OLOF PETTERSSON – STUDENT I WITTENBERG. Olaus Petris ursprungliga namn var Olof Pettersson. Han föddes i Örebro och levde mellan 1493 och 1552. Fadern var smed. Men vi vet annars mycket lite om Olaus som människa – vi känner honom blott genom hans talrika skrifter. Det finns ingen brevväxling bevarad som röjer hans privatliv. I detta avseende skiljer sig Olaus Petri från både Gustav Vasa och Martin Luther. Martin Luthers hemliv utspelade sig inför öppen ridå.
Efter en kortare tid vid Uppsala universitet fortsätter han våren 1516 studierna vid universitetet i Leipzig. Efter några månader flyttar han, liksom många andra studenter, över till det nya spetsuniversitetet i Wittenberg, där Martin Luther och senare Philip Melanchthon undervisar. Olaus erhåller magistergraden i februari 1518. Han vinns av Luthers evangeliska åskådning och får på nära håll vara med om hur den evangeliska vårfloden bryter fram genom Luthers föreläsningar och publicerandet av de 95 teserna 1517.
MÄSTER OLOV – DIAKON OCH PREDIKANT I STOCKHOLM. Efter sin hemkomst till Sverige blir Olaus vigd till diakon 1520 av biskop Mattias i Strängnäs. Här i Strängnäs börjar Olaus vid domskolan sin evangeliska undervisning från Bibeln. Biskop Mattias blir avrättad vid Stockholms blodbad och stiftet styrs i stället av ärkedjäknen (-diakon) Laurentius Andreae (död 1552). Han blir den store samarbetspartnern vid Olaus sida.
I Västerås hade Olaus fått predika offentligt för riksdagen och i samband med kungens kröning 1528. I fortsättningen får Mäster Olov, som Olaus också kallas, verka under kungligt beskydd i huvudstaden. Genom kungens åtgärd blir han sekreterare i Stockholms råd med tillstånd att predika i Storkyrkan. Vi finner att det världsliga regementet bereder vägen för det andliga regementet. Olaus får en nyckelposition där han kan förkunna Guds ord rent och klart.
Redan 1525 har han ingått äktenskap, vilket var ett brott mot den kyrkliga ordningen. Han var ju vigd till diakon och tillhörde det andliga ståndet. Där skulle man leva i celibat. Han blir prästvigd 1538 och 1543 utnämns han till kyrkoherde i Storkyrkan.
OLAUS PETRI – REFORMATOR I SVERIGE. Olaus Petris insats för vårt svenska evangeliska kyrkoliv är alltså stor och betydande. De nya andliga signalerna från Martin Luther i Tyskland hade börjat göra sig gällande i Sverige genom tyska köpmannagrupper i städerna. Men prästerskapet var dåligt rustat för Guds ords predikan. Via kungens tryckeri fick Olaus utge skrifter i andliga ämnen och dessa fick efter hand ett betydande omfång. Olaus Petri medverkade vid tillkomsten av Nya testamentet på svenska 1526 och gav även ut En liten postilla 1530 och Den svenska mässan 1531. Han är även den som förmedlat den lutherska psalmsången till vårt land, t.ex. ”Var man må nu väl glädja sig” och ”Vår Gud är oss en väldig borg”. Olaus Petri har också författat den klassiska syndabekännelsen ”Jag, fattig syndig människa”.
Ur allmänkulturell synpunkt är Olaus känd för sina domarregler. Sedan 1635 har de bifogats de tryckta upplagorna av Sveriges rikes lag. Dessa regler skall skydda menige man för godtycke i rättstillämpningen och den oskyldige för att dömas för brott han inte begått.
OLAUS PETRI OCH GUSTAV VASA. Olaus Petris förhållande till Gustav Vasa var från början gott. Kungen tog honom under sitt beskydd – de var på många sätt meningsfränder. Gustav Vasa var inte teolog, men han var inte religiöst likgiltig – han var på sitt sätt lekmannafrom. Han hade successivt accepterat den nya evangeliska läran. Utan Gustav Vasas positiva inställning till reformationen hade den knappast fått fäste i landet. Kungarnas och furstarnas inställning var avgörande i religiösa och politiska frågor. Sålunda hade Sverige vid riksdagen 1544 framträtt som ett evangeliskt rike.
Men kungen hade också kommit att visa despotiska tendenser mot kyrkan. År 1540 anklagades plötsligt Olaus Petri och Laurentius Andreae för högförräderi och dömdes till döden i en skandalös rättegång. De benådades mot en stor summa pengar, som kungen lade beslag på. Bakgrunden till denna mörka händelse var troligen en kunglig plan att ta över ledningen av kyrkan. De båda dömda hade visat sig alltför självständiga för att kunna tänkas gå kungens ärende i detta fall. Därför valde man att gå till angrepp på dem. I den reformatoriska läran om staten ingick att kungen skulle skydda kyrkan, inte styra henne. Världsligt och andligt regemente skulle inte sammanblandas. De sista åren var Olaus Petri sysselsatt med sin ”Svenska krönika”. Det var ett allvarligt försök att ge en objektiv historieskildring, men den var fruktad och motarbetad av kungen.
BRODERN LAURENTIUS PETRI. Reformationen i Sverige är på många sätt ett brödraverk. Olaus och hans yngre bror, sedermera ärkebiskopen Laurentius (Lars) Petri (1499–1573), fick tillsammans vara mäktiga redskap i Guds hand. De kunde med intelligens, fasthet och flexibilitet hantera ett vresigt, kungligt styre.
Efter Västerås riksdag 1527 sändes Laurentius Petri på kungligt stipendium av Gustav Vasa till Wittenberg för studier. Hans hustru hette Elisabet och hon var släkt med Gustav Vasa.
År 1531 blev Laurentius Petri i Uppsala vigd till Svea rikes ärkebiskop, och han blev därmed den förste evangeliske ärkebiskopen i vår kyrka. Han vigdes efter medeltida ordning av biskopen i Västerås, Petrus Magni, som i sin tur fått sin vigning i Rom enligt kyrkans kanoniska ordning. På så sätt blev Laurentius Petri, och efter honom hela den reformerade svenska kyrkoprovinsen, bärare av den apostoliska successionen. Men vigningen bekräftades inte av påven och Sverige kopplades därmed bort från påvedömet.
Laurentius Petri hade ansvar för att hela Bibeln kom ut på svenska år 1541. Men det som framför allt engagerade honom var arbetet på en ny kyrkoordning (dvs. regelverk för lära och gudstjänst) för den svenska kyrkan. Gustav Vasa motarbetade utgivande av den, men sedan kungen avlidit 1560 kunde den åldrade biskopen fullfölja sitt verk. Enligt kyrkoordningen, som fastställdes av Johan III år 1572, var enbart Bibeln läronorm. Det dröjde till det stora kyrkomötet i Uppsala 1593 innan den Augsburgska Bekännelsen jämte de tre fornkyrkliga trosbekännelserna togs upp som läronormer i Svenska kyrkan.
BIRGER GRUNDITZ, Kyrkoherde, Näsum
Källor: Sveriges kyrkohistoria, Reformationstiden. Del 3. 1999. Hjalmar Holmquist, Lutherska reformationens historia. 1919. Robert Murray, Olavus Petri. 1952. Nationalencyklopedin 1989–1996