En viktig del inom MBV är de möten och gudstjänster som hålls i missionshusen. För några år sedan var utformningen av dessa ganska enhetlig – i dag kan vi se att mötesformen något varierar från ort till ort.Till Liv vill gärna skildra denna verksamhet och bad KUS:s korttidare i nordöstra Skåne påbörja en rundtur. På Första Avenyn, mitt i Hässleholm, ligger Lutherska Missionshuset. Där har föreningen funnits i ca 100 år. Mitt i staden, mitt bland människorna – det är där den vill vara. Och den lever och verkar som aldrig förr i sin stad.
En viktig del inom MBV är de möten och gudstjänster som hålls i missionshusen. För några år sedan var utformningen av dessa ganska enhetlig – i dag kan vi se att mötesformen något varierar från ort till ort.Till Liv vill gärna skildra denna verksamhet och bad KUS:s korttidare i nordöstra Skåne påbörja en rundtur. På Första Avenyn, mitt i Hässleholm, ligger Lutherska Missionshuset. Där har föreningen funnits i ca 100 år. Mitt i staden, mitt bland människorna – det är där den vill vara. Och den lever och verkar som aldrig förr i sin stad.
HÄSSLEHOLMSFÖRENINGEN ELF (Evangelisk-Lutherska Föreningen) samlas till gudstjänst tre gånger i månaden och har drygt hundra medlemmar i nästan alla åldrar och speciellt många barnfamiljer. Viljan att nå alla märks främst genom de olika aktiviteterna i missionshuset: barn- och ungdomsverksamhet, syförening, körövning, bönegrupper samt Alpha-kurser för nyfikna och intresserade. Föreningen har tre olika grupper för barn och ungdomar med passande namn: Gnistan, Lågan och Flamman. Att det finns både gnistor, lågor och flammor i föreningen märks tydligt, både bland unga och gamla.
Söndagsgudstjänsten det viktigaste
Mycket har hänt i föreningen under de senaste åren, både i gudstjänstlivet och i övrig verksamhet.
Vid mitten av 90-talet samlades flera av föreningens medlemmar för att diskutera föreningslivet och gudstjänsterna. Det föddes en längtan efter att få ut mer av föreningen, att den verkligen skulle fungera som en växtplats för tro, en mötesplats med Gud, och få vara en fungerande kristen gemenskap. Framför allt ville man arbeta med utformningen av söndagsgudstjänsterna. Detta ledde till många tankar och funderingar – och samtal i föreningen. Några medlemmar kunde bidra med erfarenheter från möten och läger i andra kristna sammanhang. Samtidigt ville man ta vara på det som redan fungerade och det som kändes positivt i det egna gudstjänstfirandet. Även kyrkans ordning för gudstjänst har bidragit till den söndagsgudstjänst man nu firar. Något som fick hög prioritet var att alla, oavsett ålder, skulle trivas och känna sig trygga i föreningen.
– Vårt mål har varit att det som ska vara en höjdpunkt under veckan, det man längtar till, det ska vara att gå på söndagsgudstjänst, säger föreningens ordförande Jörgen Nilsson. Av allt som händer i föreningen ska gudstjänsten vara huvudgrejen, det ska kunna vara både skönt och spännande att gå dit och vi vill våga, och måste våga, förvänta oss något av den. Vi har många olika grupper i föreningen, t.ex. bönegrupper och barnoch ungdomsgrupper, och det är på söndagen som alla träffas, därför är det så viktigt.
Fyra B:n – Bibel, Bön, Brödsbrytelse, Brödragemenskap
Jörgen fortsätter att prata om de fyra B:na som det talas om i Apg. 2:42: Bibel, bön, brödsbrytelse och brödragemenskap, och vikten av alla dessa. nattvard firas inte i Hässleholmsföreningen och därför har man de senaste åren valt att ha en kyrksöndag i månaden. Det innebär att då är ingen gudstjänst utsatt i programmet, utan medlemmarna ges möjlighet att gå till nattvarden i t.ex. sin hemförsamling. De övriga tre B:na vill man dock satsa hårt på i föreningen, och detta märks inte minst i söndagsgudstjänsten.
Förkunnelsen ska självklart vara djupt förankrad i bibelordet. För att talaren ska kunna lägga all kraft på förkunnelsen har man i Hässleholm avlastat denne genom att låta mötesledaren ta hand om all övrig liturgi. Mötesledaren leder syndabekännelsen, läser 1 Joh. 1:9 som avlösning, leder trosbekännelsen, Fader Vår och välsignelsen. Dessutom har man före predikan en stund i förbön där predikanten erbjuds personlig förbön. Jörgen menar att förkunnelsen bl.a. genom denna ordning blivit bättre under de senaste åren.
Bönen, det andra B:et, har fått en ännu tydligare funktion i gudstjänsterna. Dels genom ovan nämnda förbön för talaren och dels genom att församlingen samtidigt får en tyst stund för personlig bön och förberedelse inför predikan. Genom bönen skapas även öppna sinnen och hjärtan för vad Gud vill göra och säga.
Bön i form av tillbedjan har också fått större utrymme genom lovsången. Samlingarna både inleds och avslutas med en lovsångstund, och förutom Lova Herren använder man lovsångs- pärmen Lova Vidare mycket. Dessutom har man i Hässleholm gjort ett tillägg i Lova vidare med andra lovsånger. Sången leds alltid av försångare, vilket gjort församlingens sång friare och mer levande. För några år sedan fick föreningen en uppsättning musikinstrument som gåva. Villkoret för gåvan var att de skulle användas flitigt och det görs alltså nu i gudstjänsten. På detta sätt har flera medlemmar dessutom fått möjlighet att använda och utveckla sina gåvor.
Brödragemenskapen till sist, är en grund för att alla ska kunna känna sig trygga och att det ska vara en öppen gemenskap. En fungerande gudstjänst är en god förutsättning för detta, men man har även tillsatt en kommitté, vars uppgift är just att arbeta med att stärka gemenskapen i föreningen. Man anordnar t.ex. olika former av trivselkvällar och utflykter.
Mitt i Hässleholm
De senaste åren har man alltså satsat mycket på att bygga upp föreningen inifrån, men det finns också en tydlig vilja att nå ut till människor utanför föreningen. Det som kommit att utgöra en stor del av det utåtriktade arbetet är de Alpha-kurser som föreningen ordnar sedan några år tillbaka. De två första terminerna provade man materialet inom föreningen genom att medlemmarna själva gick igenom kursen. På så sätt lärde man känna och blev trygg i upplägg och material. Därefter vände man sig utåt och bjöd in nyfikna hässleholmare. Engagemanget syntes tydligt i att man, förutom annons i lokaltidningen, också stod på Stortorget i Hässleholm och gjorde reklam för kursen.
– Vi ville ha ett utåtriktat budskap till hässleholmarna och detta är ett forum som ger frukt, säger Fredrik Göransson, medlem i föreningen. Kursen har alltså inneburit en del nya ansikten i föreningen och för många av medlemmarna har detta fått betyda mycket.
– Vi måste som församling börja förvänta oss nya medlemmar, och det är roligt, men det innebär också att vi måste vara beredda att få dem att trivas, menar Jörgen.
Något annat som fått stor betydelse för det utåtriktade arbetet är barngrupperna, där många av barnen kommer utifrån. I föreningen finns tre olika grupper, Gnistan för barn i förskolan och lågstadiet, Lågan för mellanstadiet och Flamman för högstadieungdomar och äldre. Genom dessa grupper kommer både barnen och deras föräldrar in i verksamheten, och då är det viktigt, menar Jörgen, att bygga upp en trygg och förtroendeingivande plats.
Gemensam bön och utåtriktat arbete
Varje månad samlas man från olika församlingar i Hässleholm till gemensam bönetimme, och då deltar även medlemmar från ELF.
– Vi vill inte ha ekumenik för ekumenikens skull, utan för att vi ska se att vi är många som tror på Gud och hans Ord. Vi vill ibland vara tillsammans och vi vill då be tillsammans för samma saker. Målet är att hjälpas åt, inte att förändra varandra, säger Jörgen och fortsätter:
– Vi tycker olika i flera frågor, men vi har alla Jesus i fokus. Framför allt har det betytt mycket för oss själva – vår egen identitet blir starkare, ja, vi vet var vi hör hemma. Och sen har nog vår medverkan betytt mycket för de andra också.
Föreningens verksamhet har också uppmärksammats i staden genom att man arrangerade KUS:s sommarmöte i centrala Hässleholm år 2000. I sommar ska dessutom Oasrörelsens möte hållas i Hässleholm, och några av föreningens medlemmar, liksom en del övriga samfund, är engagerade i det.
Behov av andligt ledarskap
I all förändring som har präglat föreningen de senaste åren har man känt ett behov av andligt ledarskap, då styrelsens arbete ofta blir praktiskt och planerande. Därför skapades i höstas en förtroendegrupp, som tänker och samtalar kring föreningens verksamhet. Man hoppas att den kan fungera som ett komplement och stöd till styrelsen.
– Det är viktigt att vi vågar ta upp, tänka efter och ta en diskussion om saker som kanske kan bli bättre i föreningen. Sådant måste presenteras och få mogna i föreningen. Självklart får vi aldrig förnya för förnyelsens skull, men vi måste våga tänka efter, avslutar Jörgen.
HELENA PERSSON, JAKOB ANDERSSON
Korttidare, Kristianstad