Många människor måste på ålderns höst flytta till särskilda äldreboenden. Då riskerar man att förlora kontakten med sin kristna förening eller församling. Men ibland anordnas det gudstjänster där – till glädje för många.
En varm sommardag i början på augusti beger jag mig till Österängsgården, ett äldreboende i Kristianstad, för att vara med på gudstjänst. Ingrid och Arthur Einarsson är två av eldsjälarna som håller i andakter på olika äldreboenden i Kristianstad med omnejd. Att det är uppskattat vittnar det tjugotal åhörare om som har slagit sig ner på stolarna. Arthur börjar med att hälsa alla välkomna, delar ut sångblad och ber en kort bön. Första sången är ”En liten stund med Jesus”. De flesta verkar kunna sången utantill, andra sitter med slutna ögon och bara lyssnar.
Ämnet i dag är hämtat från Luk. 10 och handlar om Marta och Maria och om hur vi prioriterar vår tid. Arthur konstaterar att tiden går fort, och runt om kan man höra bifall från åhörarna. Många känner igen sig i det Arthur säger. ”Vi har fått nådens tid för att lära känna vår Frälsare, Jesus Kristus, som vill ge oss det eviga livet. Bara ett är nödvändigt! Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Efter det korta talet blir det mer sång. Därefter ber vi Fader vår tillsammans och Arthur avslutar med att be välsignelsen över oss alla. När de andra fikar får jag tillfälle att ställa lite frågor till Ingrid och Arthur.
Hur länge har Ni varit engagerade i diakonalt arbete på äldreboende?
– Vi har hållit på sedan början av 90-talet, då vi tillträdde vår tjänst som missionsföreståndarpar på Åhus Missionsgård. Det är verkligen roligt och ger oss väldigt mycket tillbaka.
Hur väcktes idén?
– I Kristianstad är det ett arbete som Alve Svensson (genom dåvarande NSM) påbörjade på 80-talet, när han var komminister i Heliga Trefaldighets församling. Det har också alltid varit så att ELMs predikanter, när de är på en predikotur, håller gudstjänster på äldreboenden där några uttryckt önskemål om att få besök. Detta är alltså inget nytt arbete.
Vi ingår i dag i ett nätverk, Ekumeniska Rådet i Kristianstad (ERiK), där vi tillsammans med andra kyrkor och församlingar hjälps åt med att hålla i andakterna på nio olika äldreboenden. För ELM-föreningen blir det ungefär femtio andakter om året, eller sångstunder som vi ibland kallar det, eftersom vi märkt att det kommer fler till samlingarna när de kallas så … Vi håller i hälften av dem.
Vad möts ni av för reaktioner
hos boende/personal?
– Det är oftast väldigt positivt att få komma ut så här. Vi har inte heller mött hinder hos personalen utan tvärtom känt oss mycket välkomna. Många äldre är tacksamma över att få höra Guds ord, för det är inte alldeles självklart annars. En del har svårt för att ta sig till kyrkan eller missionshuset och det kan då gå väldigt lång tid innan de får höra en predikan igen.
Har ni tips eller förslag på hur man kan starta liknade nätverk på andra platser?
– Det är viktigt med kontinuitet och att det inte är för många inblandade. Det är i stället en fördel om det är samma personer som återkommer. Det ger trygghet och stabilitet både i kontakten med de olika kontaktpersonerna på äldreboendena och inte minst hos de äldre. På så vis kan vi bygga upp ett förtroende och lära känna dem vi möter.
Det är också viktigt att det är mycket sång med i programmet. De allra flesta uppskattar sång och musik – och då allra helst gamla välkända psalmer – och de hade kanske annars inte kommit till gudstjänsten. Vi har själva tryckt upp sångblad med sånger som de flesta känner till och kan, som vi delar ut i början av samlingen. Detta för att göra det lite enklare och för att slippa krångel med bläddrande i psalmbok, något som annars kan ta en del tid. Det är tryckt med stor text, så att fler ska ha möjlighet att kunna läsa vad som står. Om de vill får de behålla sångbladen, annars använder vi dem om igen.
Före sångstunderna sätts det upp lappar på anslagstavlor om tid och plats. Ingrid brukar ändå gå runt och knacka på hos dem som hon vet brukar komma, för att påminna en extra gång.
Arthur berättar att i till exempel Hässleholm och Olofström är även personer från den lokala ELM-föreningen med och sjunger när han håller i andakter där. Det är alltid uppskattat.
Det är inte svårt att se Ingrids och Arthurs iver och engagemang för det arbete de utför. Båda uttrycker en tacksamhet och glädje över att få vara redskap i Herren hand i den viktiga uppgift Han satt dem i. ”Frälsningsvägen – det är det viktigaste. För en del är det kanske sista tillfället att få höra om Jesus”, säger Arthur och Ingrid nickar och håller med.
När jag kör hem igen nynnar jag på sista versen i den sång som vi sjöng till sist:
”Hjälp mig då att vila tryggt och stilla, blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla som i ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer, taga ur din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.”
Ulrica Priebe, Kristianstad