Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud (Mark 2:7).
DET FÖREKOMMER EN MÄNGD missuppfattningar om Treenighetsläran. Inom Islam och bland Jehovas vittnen tror man att de kristna tillber tre olika gudar. Även de som kallar sig kristna kan förneka Treenigheten. Man kan t ex hävda att Jesus är en lägre gud än Fadern och att Anden inte är något annat än en kraft. Kritiken mot Treenighetsläran bottnar ofta i att man inte får ihop den med förnuftet. Men vi kommer aldrig här på jorden att helt förstå den. Vi får dock tro den, för den är mycket viktig.
Tron på Treenigheten är nämligen en salighetsfråga. I den Athanasianska trosbekännelsen, som är en av vår kyrkas äldsta, läser vi: ”Var och en som vill bliva salig måste först av allt hava den allmänneliga kristna tron. Men den som icke bevarar den oförändrad och oförfalskad, går med säkerhet evigt förlorad. Och detta är den allmänneliga kristna tron, att vi dyrkar en enda Gud i tre personer och tre personer i en enda gudom …”
I Bibeln finns det gott om stöd för Treenighetsläran (Matt. 28:19–20, 2 Kor.13:13). Att Gud är en enda i tre personer innebär att gudomspersonerna har samma eviga egenskaper. Det råder inte någon rangordning eller rivalitet dem emellan, de drar åt samma håll, i en evig kärlek och harmoni (jämför med hedniska gudar, som strider till blods inbördes). Att Gud är en enda i tre personer innebär också att en helig gemenskap finns av evighet (jämför med Allah, som måste vara ensam). En gammal formulering av gudomspersonernas gemensamma verk lyder så här: Fadern skapar och uppehåller sin skapelse. Fadern har sänt Sonen. Sonen befriar från synd, död och Satans välde. Den Helige Ande är Hjälparen, som vittnar om Sonen.
Av detta förstår vi att vår salighet är beroende av tron på Treenigheten. Saknas någon av gudomspersonerna faller alltsammans. Athanasius, som kämpade mot Arius tankegångar i den s.k. arianska striden ända fram till sin död år 373, menade att man gör om intet Kristi frälsningsverk om man förnekar Kristi gudom. Endast om Guds Son var av Guds eget väsen, kunde han, när han kom i människogestalt, besegra döden, sona människans skuld och återskänka henne liv och odödlighet. Om Kristus inte vore Gud skulle man även göra sig skyldig till dyrkan av skapade ting, alltså till avgudadyrkan.
Utan Treenigheten finns varken salighet eller frälsning. Men Bibeln lär att Fadern, Sonen och den Helige Ande är till. Något enastående har alltså skett, Gud har blivit människa! Och han möter dig i Ordet och Sakramenten. Och Bibeln säger faktiskt att den treenige Guden bor i den människa som tror på Jesus (Joh. 14:23, 1 Kor. 3:16)!
JAN-ULRIK SMETANA
Missionspastor, Fridhem