I hjärtat av Israel, i Betlehem, föddes Jesus. Därifrån kom den store kung David. Till den staden hade det knutits löften för framtiden. Även om Betlehem inte rent geografiskt ligger i landets mitt, var denna ort på sätt och vis landets centrum. Därifrån härledde Israels folk mycket av sin känsla för det egna landet. Betlehem var Israels hjärta, där ville Jesus födas!
Hjärtat – en plats för goda gåvor
Människans hjärta är i Bibeln platsen för hennes personlighet. Det är människans centrum för tankar, känslor, tro och uppfattningar. Där rör sig allt det som skiljer människan från djuren, hennes intellekt och intelligens, hennes möjlighet att reflektera över tillvaron.
Dessa förmågor är naturligtvis skapade av Gud och från början goda och oförstörda.
Hjärtat är också den mottagare för Guds ord, som vi människor har. Där vill Herren skriva sin lag: Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk (Jer. 31:33).
Hjärtat – en plats för ondskan
Men hjärtat är missbrukat. Det är inte längre mjukt och följsamt, det är förstenat. I Hesekiel talas om att Herren Gud vill byta ut våra stenhjärtan mot hjärtan av kött: Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött (Hes. 36:26).
Hjärtat är, enligt Bibelns beskrivning, platsen för människans bästa sidor, samtidigt säger Jesus att därifrån … kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser (Matt. 15:19). Det är en mörk beskrivning av något som från början var gott och ljust och som skulle användas för goda syften.
Den som säger att människan innerst inne är god skulle kanske anse att det där ’innersta inne’ är vårt hjärta, och att det ur det strömmar liv, kärlek, glädje och vänlighet. Men då har man inte låtit tanken verkligen gå till hjärtat för att där hämta sanningen om det – att i de liv vi lever bor synden i vårt hjärta. Och försöken att en gång för alla bekämpa de synder, som dyker upp lika obevekligt som ogräs, är dömda att misslyckas.
Bo Giertz kallar synden i hjärtat för ”stengrunden”. Det är som i en småländsk åker. Trots att bönder i hundratals år har kämpat och förstört sina ryggar med att få bort sten, kommer det hela tiden upp nya. Med synden är det likadant, för det finns alltid mer att ta av – stengrunden!
Du kanske någon gång har försökt att verkligen ta itu med alla synder i ditt liv? Du gick in för det med energi och viljestyrka och lyckades faktiskt med att rensa bort flera svåra saker. Och du blev glad över det och tackade Gud. Samtidigt kom stoltheten och självtillräckligheten och du insåg plötsligt att de också var synder! Efter flera försök gav du till slut upp i förtvivlan över att det aldrig blev bättre.
Där vill Jesus bo!
Men mitt i allt elände finns det en ljusning, för sådana besvikelser är en förutsättning för att det nya ska kunna komma. Förändringen börjar med det krossade hjärtat.
Vi kanske inte ens vet om hurdana våra hjärtan är, utan måste be: Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar (Ps. 139:23).
Kung David visste att han handlade fel, när han lät döda Uria och gifte sig med hans hustru. David hade – liksom vi alla – stengrunden i hjärtat från födseln. Den förledde honom till att begå denna förhärdande synd.
Det hårda måste krossas för att hjärtat ska kunna ge liv igen. Och när Guds lag genom bibelordet, förkunnelsen eller samvetet har fått göra det, kan vi be om ett nytt hjärta: Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande (Ps. 51:12). Det är en bön som Gud gärna hör och gärna uppfyller.
Hur blir då hjärtat nytt? Det sker genom att Jesus flyttar in där. Paulus skriver: Jag ber att han (Fadern) i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken (Ef. 3:16–17).
Det är genom tron som Jesus kommer till våra hjärtan, och hans närvaro där förnyar våra hjärtan och ger dem liv. Skulle det ske så sent som på vår sista dag på jorden, räcker det ändå. Tron på Jesus räddar oss från den definitiva död som skulle drabba oss utan Jesus i hjärtat, den död som innebär en evighet utan Guds kärlek och närvaro.
Jesus bor där!
Det som sagts i föregående stycke gäller visserligen alla – Jesus vill bo i ditt hjärta. Men hos dig som är döpt och tror på Jesus som din Frälsare – i ditt hjärta bor han redan!
I dopet får vi den helige Ande och med honom Jesus i våra hjärtan. Det ger frälsningsvisshet, när han själv bor i oss. Gör han det, kan vi ju inte dö utan honom! Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss (Rom. 5:5). Vi kan till och med våga gå fram till Gud: Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten (Hebr. 10:22).
Har vi Anden i hjärtat, så har vi Jesus, och då får vi vara trygga i vår tro. Han ska inte överge oss.
Den tryggheten och tron får följder för återstoden av livet. Med Jesus i hjärtat, kan synden inte få samma utrymme längre.
Helgelse innebär att göras helig, avskild åt Herren. Heliga blir vi till att börja med när Jesus genom tron flyttar in i våra hjärtan. Sedan vill han fortsätta att helga oss i våra liv genom bönen, Bibeln, gudstjänsten och gemenskapen med andra troende, så att vi blir mer lika Jesus – yttringarna av stengrunden blir mindre. Målet är att vi ska bli heliga hos honom i himlen, såsom han är helig. Helgelsen är inget vi åstadkommer själva; den kommer av att ha Jesus i hjärtat och kan resultera i bland annat det som följande bibelord uttrycker:
Kol. 3:15: Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma – frid och tacksamhet.
Gal. 4:6: Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: ”Abba! Fader!” – visshet om barnaskap hos Gud.
1 Tim. 1:5: Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro – rent hjärta, gott samvete, uppriktig tro.
2 Tess. 3:5: Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet – kärlek och uthållighet.
Be att Jesus denna julhelg ska födas – för första gången eller på nytt – i ditt hjärta! Och när han bor där, tacka honom för det!
Stefan Nyholm
Informatör, Göteborg