I Asella i Etiopien arbetar Olof Göransson sedan hösten 2004 vid kyrkans teologiska seminarium. I ett samtal berättar studenterna om utbildningen, bekännelsen – och om sin framtidstro trots bristande ekonomiska resurser.
Efter det att elva studenter från Dauroprovinsen i Etiopien avverkat tre av de fyra månader de skall studera vid det Lutherska Seminariet i Asella frågar jag dem vad som varit bra och vad som varit jobbigt hittills.
Klimatet i Etiopien varierar mycket mellan olika delar av landet och det är ett vanligt klagomål hos studenter från annat håll att det är kallt i Asella. För oss svenskar motsvarar vädret vad vi är vana vid i Skåne mellan mitten av maj och sista augusti, så jag har svårt att lida med dem.
Hälsa människorna i Sverige och tacka för att de gjort det möjligt för oss att gå den här kursen!
Om en månad skall de tio evangelisterna och en präst resa tillbaka till sina hemförsamlingar för att fortsätta sina arbeten där. De kommer alla från enkla förhållanden på landsbygden, och prästen som har gått en tremånaderskurs för sin tjänst tidigare har den längsta utbildningen av dem alla. De uttrycker alla hur viktig kursen i Asella är för dem. Och de är glada över att få utbilda sig och förhoppningsvis kunna förkunna Guds Ord och möta människor med större insikt i fortsättningen.
Det handlar om vem Jesus och Gud är, vad dopet och tron är och hur dop, nattvard och gudstjänst skall gå till!
De frågor studenterna möter hemma bland sitt folk och de frågor jag får på lektionerna handlar om det som var det allra viktigaste för den kristna kyrkan under de första fem århundradena. Det är de frågor som man studerade och formulerade svar på i våra trosbekännelser och de tidiga stora kyrkomötena.
Som lärare och präst i Sverige har jag många gånger förbluffats över hur lite intresse kristna i Sverige har för dessa ’hårda’ frågor. Det är sant, att det att vara kristen är att leva i en relation med Gud. Men vi måste veta vem vi har en relation med, hur denna relation skapas och hålls vid liv och blir god. Och då handlar det oändligt mycket mer om Gud och hans perspektiv än om mig och min upplevelse.
Jag måste – och ingen tjänare i Guds rike blir utan lön!
Av de elva studenterna är det bara fyra som får någon ekonomisk ersättning för sitt arbete i församlingarna. Två av dem får ca tolv kronor i månaden och två får det dubbla. Detta är väldigt lite pengar även i Etiopien. En bibel kostar 25–50 kronor och flera av evangelisterna har bara små sönderlästa fickbiblar med mikroskopisk text.
Jag frågar vad som får dem att fortsätta sitt arbete utan ersättning. De erkänner att det är svårt många gånger. Men att få se Guds rike växa och människor komma till tro på Jesus Kristus är en så stor glädje – och nöd – att de vill fortsätta så länge de bara kan överleva.
Nu när vi är i Asella skulle jorden egentligen förberetts och såtts!
Jag har lovat studenterna att berätta för er om deras största ekonomiska bekymmer: Under tiden som de är i Asella skulle årets viktigaste arbete i jordbruket gjorts hemma i Dauro. Men eftersom mannen är borta på kurs har marken blivit liggande i träda. Nu oroar de sig mycket för vad de skall leva av under hela nästa år. Kyrkan har inga pengar att bidra med och hemma i Dauro finns tron att de som varit borta länge i den stora staden Asella skall återvända med pengar de kan dela med sig av.
Troligen kommer en förfrågan från den Lutherska Kyrkan i Etiopien om ekonomiskt stöd till dessa trogna arbetare att sändas till MBV. Om gåvor skickas till MBV för detta ändamål blir det lättare för styrelsen att bevilja ett sådant extra öronmärkt bidrag.
Be för oss!
Förbön för evangelisations- och församlingsarbetet och för dem som arbetar som evangelister och präster i Dauro är vad de elva studenterna i Asella särskilt vill be Till Livs läsare om.
Samtalet fortsätter, nu med rektor qes Mekonnen. Glädjen över det nyöppnade seminariet märks tydligt och behovet av utbildning är stort – och man önskar både gå på djupet och nå fler.
Visst är du mycket gladare nu än i våras?
– Ja, jag mår inte bra när seminariet är stängt och jag inte får undervisa.
Det är en påtagligt upprymd qes Mekonnen som kommer från en av sina lektioner för dagen.
Det Lutherska Teologiska Seminariet i Asella har varit i stort sett stängt under några år, förutom då Lars Hjort, kyrkoherde i Ödsmål, varit i Etiopien och kurser har ordnats på olika håll i landet. Men sedan i höstas pågår undervisningen för elva studenter i nyrenoverade lokaler.
Vilka ämnen undervisas det i på fyramånaderskursen?
Det är i stort sett samma ämnen som på treårskursen men naturligtvis mer komprimerat: Bibelkunskap, troslära, kyrkohistoria, liturgi, ledarskap och homiletik.
Hur ser planeringen för seminariet ut efter kursen?
I början av mars börjar en ny fyramånaderskurs, men nu med tolv evangelister och präster från Wolaita-synoden. Efter det vet vi ännu inte exakt vilka kurser som skall ges. Kyrkans styrelse har gett seminariet i uppdrag att planera nästa läsår med kortare och lite längre vidareutbildningskurser för evangelister och präster med olika utbildningsbakgrund. Förhoppningsvis kan vi även samla alla kyrkans präster till undervisnings- och samrådsdagar.
Hur ser utbildningsbehovet ut i Lutherska Kyrkan i dag?
Det är enormt stort. Seminariet får förfrågningar från alla håll i kyrkan om att komma och hålla kurser för evangelister, ungdomsledare, äldste m.fl. Men det är omöjligt för seminariet att hinna allt detta, överallt. Det vore bättre om det fanns präster lokalt som kunde hålla sådana kurser och utbildningsdagar. Jag tror att det bästa vore om fler studenter antogs till treårig prästutbildning vid seminariet eftersom kyrkan behöver fler präster. Men eftersom det inte finns pengar till att avlöna fler anställda inom kyrkan bör vi i stället stärka de präster och evangelister som redan är i tjänst så att de kan ta på sig större utbildningsuppgifter lokalt.
Till sist uppmanar Olof Göransson oss att tränga djupare in i Ordet. Det är levande och det kan forma oss – det vill Guds Ande, den store pedagogen, göra.
Jag vill egentligen bara till sist uppmana till något verkligt spännande – bibelstudium.
Bibeln vittnar själv om att den är gudandad, 2 Tim. 3:16. När jag skall försöka förklara för mina studenter vad det innebär brukar jag jämföra med när Gud skapade Adam. Gud formade Adam av jord och då såg Adam helt säkert ut som en människa, men det var inte förrän Gud blåste sin Ande in i honom som han blev levande. Att Bibeln är andad/inspirerad av Gud själv innebär att Ordet är levande – och inte passivt – och gör något med den som hör och studerar det.
Jag har den här terminen starkt upplevt hur Guds Ande gjort undervisningen och bibelstudiet levande både för studenterna och för mig själv som lärare. Jag har ibland varit trött när jag gått till lektionerna men aldrig när jag gått därifrån. Vilka andra lärare har tillgång till ett sådant pedagogiskt hjälpmedel?
Olof Göransson