Ibland har jag hört människor värja sig genom att använda uttrycket: ”Tro? Nej det gör man i kyrkan!” Det är alldeles sant att kristen tro handlar just om att tro. Men det här uttrycket är missvisande om man med det menar: ”I kyrkan sysslar man med blind tro – men här utanför står vi för fakta” eller: ”I kyrkan gör man ungefär som strutsen, man stoppar huvudet i sanden”, (dvs. att tron skulle vara verklighetsflykt).
Jag vill här utmana den föreställningen genom att hävda att tron, den kristna tron, inte alls är någon blind förmodan, att vara kristen är inte att göra som strutsen. Den kristna tron är tvärtom att upptäcka verkligheten, eller rättare sagt, att bli drabbad av verkligheten!
Hur kan jag vara säker på att min tro är förankrad i verkligheten? Och för resten, blir inte alla saliga på sin tro?
Jag har en vän som länge menade att det är dumt att tro på Gud. Han var helt övertygad om att evolutionsteorin var bevisad (att världen kommit till utan någon Gud), och han tyckte att de som tror på Bibelns skapelseberättelse är ’dumma’! Men när han själv började studera naturen, inte bara läsa vad andra skrivit, upptäckte han att hans övertygelse inte alls var så verifierbar som han tidigare trott. Hans övertygelse att evolutionsteorin, som ju också är en tro, var sann, vilade på en rad osäkra antaganden. Han fann dessutom efter hand att verkligheten stämde mycket bättre överens med Bibeln. I dag är min vän en bekännande kristen. Han har, liksom jag, upptäckt att Bibeln beskriver verkligheten, livet, döden, evigheten (jo, den finns!), och varför vi finns till, på ett trovärdigt sätt. Att vara kristen är att tro att Gud talar genom Bibelordet, och att han har ett personligt budskap just till mig. Vad är då detta?
I Bibeln berättas det om flera skeptiska personer. En av dem, Natanael, kunde inte tro sina kompisar när de berättade att de hade funnit Messias, den som länge varit utlovad och som skulle komma och frälsa/rädda dem. När Natanael invände utmanade hans vän Filippus honom och sade: Kom och se! Natanael följde med och mötte själv Jesus, som ju är Messias, och han blev överbevisad. Han blev en bekännande kristen: Mästare, du är Guds Son! (Joh. 1:45f).
Kristen tro är inte att göra som strutsen. Att tro är att ha blivit överbevisad om att Bibeln är sann, och att jag genom Bibeln kan lära känna Jesus Kristus som min personlige Herre, vän och Frälsare. I Joh. 3:16 står det: Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha ett evigt liv.
Nej, var och en blir inte salig på sin tro. Bibeln säger att endast den som tror på Jesus slipper att gå förlorad! Därför är det så viktigt att vi äger denna tro! Kristen tro är att lita på, ha förtroende för, vara beroende av och förtrösta på Jesus. Att jag för hans skull får vara Guds barn, att jag för hans skull har syndernas förlåtelse. Att tro är att ge upp sin egen skepsis och sin egen storhet, lita på Jesus och få gemenskap med honom!
Hur får jag då tron? Vi har sett att tron bejakar verkligheten, men det innebär inte att den är det samma som ett intellektuellt ställningstagande. Tron är en Guds gåva. Du får be om den! Kom och se! Du med.
Jan-Ulrik Smetana
Missionsgårdspastor, Bjurholm