I julinumret av Till Liv publicerades ett brev från missionär Anna-Brita Albertson, där hon uttryckte sin stora glädje över att få fira gudstjänst på Itierio. Den 22 juli dog Anna-Brita. Hon fick flytta hem till Herren och får hos Honom nu fira den himmelska gudstjänsten.
Till minne av min kära storasyster
Anna-Brita Albertson
I Jesu spår var tryggt att vandra, ty de gick hem till livets land. När jag i dag sitter på Ökensången, Anna-Britas tidigare hem under lång tid i Kenya, har jag ändrat ett par ord i sången.
Det är nu en vecka sedan vi nåddes av budet att vår Anna-Brita hastigt fått flytta hem till Herren.
Efter 55 års trogen tjänst fick hon plötsligt den 22 juli bryta upp. När hennes hushjälp kom på morgonen hade Anna-Brita andningsbesvär. Hon tog då kontakt med hennes goda grannar och vänner, läkaren Nyagwoko Keriga och hans hustru. De förde Anna-Brita till Getembe sjukhus, där hon efter en kort stund avled. De vänner som var med har omvittnat att hon dog i stor trygghet.
Anna-Brita växte upp på Solhaga i Bjärnum. Våra föräldrar Edith och Albert Pettersson var missionsvänner. Näst äldst och första flickan i familjen blev hon vår storasyster. Tillsammans med mor fick hon ofta ta ansvar för oss syskon. Far fick på grund av 30-talets depression ofta förlägga sina byggarbeten långt borta, och Ven, Vejbystrand och Ängelholms havsbad var under en tid hans arbetsplatser. I de övre tonåren följde Anna-Brita far för att sköta hushållet åt honom och jobbarna.
Tidigt kände Anna-Brita kallelsen att gå ut i missionens tjänst. Efter utbildning till sjuksköterska och barnmorska blev det aktuellt 1950. När den första kallelsen kom gällde det Etiopien. Om detta kan man läsa i BV:s Missionstidning (MT), majnumret 1950.
Vid hennes avskiljning den 23 april sade BV:s ordf. Axel B. Svensson: ”Du torde ursprungligen ha tänkt på Etiopien, men du lät Herren leda och nu går du till Kavirondo (området vid Viktoriasjön i Kenya). Du kan gå trygg och utan fruktan.”
Men att skicka storasyster till
Afrika innebar för mig blandade känslor. Axel B. Svensson skrev i MT: ”Gud är god, han håller dig i handen, släpper säkert ej sitt lilla lamm, väg han vet till hednalanden och i nåd han för dig fram.”
Spännande var det att läsa hennes långa resebrev i MT juni 1950. I ett brev till BV:s ordf. skriver hon: ”Jag har ännu inte känt någon hemlängtan. Jag känner att Herren givit mig en liten täppa att arbeta på här nere i Afrika. Må jag blott kunna vara trogen i det lilla och för var dag hålla god vänskap med Gud, så att han må vara mitt allt i alla.” Hon hade nått sin längtans mål.
Efter hennes första sexårsperiod, råkades vi igen. Arbete och tropiska sjukdomar hade då tagit hårt på hennes krafter. Sedan dess har hon kommit och gått. Alltid med samma glädje har hon återvänt till sitt kära Itierio. Kenya förblev hennes hemland.
Efter flera år i förlossnings- och sjukvårdstjänst kom hon att ägna sig åt översättningsarbete. I ett team arbetade hon först med revision av NT, sedan med översättning av GT och 1988 utgavs hela Bibeln på kisiispråket. En del sånger blev också översatta och senare följde bekännelseskrifterna, ett omfattande söndagsskolmateriel och några små skrifter. Anna-Britas stora önskan var att sprida evangelium bland Afrikas folk.
I hennes väg kom tre föräldralösa barn, Daniel, Aska och Salome. Hon har haft stor omsorg om dem, och i dag är en stor skara barn, barnbarn och barnbarns barn här för att motta det deltagande som kyrkfolket vill visa dem och oss som kommit längre ifrån. Först på plats var 800 skolelever. I sina vackra skoluniformer fyllde de hela trädgården och sjöng. Församlingsledare, sångkörer, kvinnogrupper, medlemmar – det är en jämn ström av folk som passerar vid Anna-Britas hus i Bomwanda, den plats som var hennes hem de sista tio åren.
På Anna-Brita kan tillämpas orden i 2 Tim. 4:7–8: Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall ge den åt mig på den dagen – och inte allenast åt mig utan åt alla som älskar hans tillkommelse.
I morgon den 2 augusti skall Anna-Britas stoft begravas intill den kyrka som blev hennes andliga hem under så många år.
Frid över hennes ljusa minne!
Itierio den 1 augusti 2005
Ebba Göth