Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn (1 Joh. 3:1).
Att vara ett Guds barn – i detta ligger något oerhört stort! Gud, som har spänt ut hela rymdens vidd och skapat världen med dess galaxer (Jes. 51:13, 40:26) – hans barn är jag! Gud, som är så helig och rättfärdig, att hans heliga änglar måste skyla sina ansikten för honom (Jes. 6:2) – hans barn är jag! Liksom ett barn som umgås förtroligt med sin mamma och pappa, så får jag se mig benådad i Kristus, och förtroligt umgås och tala med min Gud. Liksom ett barn som ärver av sina föräldrar så har jag ett stort arv hos min Gud, hela himmelens salighet! (Rom. 8:14–17.)
Att jag är ett Guds barn – det är av allra största vikt att jag äger vissheten om detta. Det är ju det som är den frälsande tron! Trons visshet är också en del av Guds vapenrustning som gör att vi kan stå emot djävulens listiga angrepp. Den är ett mäktigt vapen i kampen mot synden och världen, ja, emot djävulens alla brinnande pilar (Ef. 6:10–17). Trons visshet ger kraft i helgelsen och ger tålamod i lidandet, den föder en rätt lovsång och ger himmelslängtan. Men utan trons visshet är allt dött och kallt, ingen glädje, ingen lovsång och jag blir då ett lätt byte för djävulens listiga angrepp.
Att få vara Guds barn – grunden till detta finner vi inte i våra känslor eller upplevelser, den finner vi endast i Guds eget ord. Och Bibeln ger oss goda skäl till att tro det:
- Gud har skapat alla människor till att vara hans barn!
- Gud har efter syndfallet, för alla människor, genom Jesus Kristus återställt det förlorade barnaskapet hos Gud!
- Gud kallar nu genom sitt ord och sin helige Ande alla människor till sig.
Allt det vi förlorat genom syndafallet har vi verkligen fått tillbaka! Det är som C.O. Rosenius säger: Att vara ett Guds eget barn, att få stå i en innerlig trosförening med Jesus, det är det återställda paradiset här på jorden!
Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är (1 Joh. 3:2). Jan Ulrik Smetana
Missionsgårdspastor, Fridhem