DEN HÄR VECKAN, veckan efter jul, kan vi på ett särskilt sätt fördjupa oss i detta att Jesus Kristus, Guds Son, har gjort det möjligt för oss att, genom tron på honom, fullt ut vara hans syskon och Guds älskade barn.
DEN HÄR VECKAN, veckan efter jul, kan vi på ett särskilt sätt fördjupa oss i detta att Jesus Kristus, Guds Son, har gjort det möjligt för oss att, genom tron på honom, fullt ut vara hans syskon och Guds älskade barn. Vi får meditera över det och tacka för det. En annan översättning väljer att översätta ”barn” i stället för son/söner när det syftar på brevets mottagare. När Paulus skriver till församlingarna i Galatien försöker han förklara för dem hur detta har kunnat ske utan laggärningar. Det har skett enbart därför att Gud vill att vi ska vara hans barn.
NÄR TIDEN VAR INNE eller ”fullbordad”, för att översätta mer exakt, sände Gud sin son. Det grekiska ordet visar att det här handlar om ett eskatologiskt skeende, det vill säga om ett skeende där Gud låter den nya tidsåldern bryta in i vår tid. Judarna tänkte sig att först när Gud ansåg den rätta tiden vara inne skulle Messias födas. Nu är den rätta tiden!
VI FIRAR JUL DÄRFÖR ATT den andra personen i gudomen blivit människa, fötts av jungfrun Maria och ställts under lagen för att leva våra liv. Hans uppdrag var att friköpa oss genom sin försoningsdöd och uppståndelse från de döda. I Jesus möts Gud och människa. I Jesus är du och jag försonade med Gud! Vi blir upptagna i Guds hushåll, Guds barn och är därmed också Jesu Kristi medarvingar!
I DET GREKISKA SPRÅKET finns tre olika ord för barn. Det är nepios för småbarn, pais för omyndiga och hyios för myndiga söner, söner med rätt. Det är det senare ordet Paulus använder när han skriver att vi har fått söners rätt. Det ord som Paulus använder sig av för ”rätten” att vara barn, använde romarna vid adoption. Utan tvekan har Paulus här den romerska lagen om faderns makt, patria potestas, i tankarna. I den stod att barn som adopterades fick samma ställning som biologiskt födda barn. Paulus vill visa att vi hedningar adopteras av Gud, blir Guds barn och därmed också rättmätiga arvingar.
SAMBANDET MELLAN GUDS LÖFTEN till det gamla Israel, Herren Jesus och oss är den Helige Ande som utgjutits i våra hjärtan. Det är den Helige Ande som får oss att ropa Abba! Far! Det är också den Helige Ande som fortsättningsvis ger oss riktningen för våra liv, som påverkar och formar oss. Så får vi leva vidare i hans rättfärdighet, frid och glädje. Hur ska vi någonsin kunna tacka honom tillräckligt?
HÅKAN SUNNLIDEN, präst, Värnamo