Peru
Älskar Gud peruanerna? Det var väl en underlig fråga, särskilt nu vid jul! Men om vi skall se tillbaka på året är det kanske ändå ingen dum fråga, för det är väl just det mission handlar om?
Bakom tankar om strategi, satsningar, ledarträning, församlingsarbete, nysatsningar och andra fina, missiologiska uttryck, handlar det om att nå ut med budskapet om att Kristi kärlek har brutit ner allt det som vill bryta ner mig.
Hur går det då med tillväxten? Har det varit någon kyrkoväxt under året? Ja, det har det! Nya medlemmar har blivit upptagna i församlingarna. Statistikstaplarna stiger. Men den inre växten då? Jo, en av minnesdagarna i mitt liv är när Harold predikade och sa: ”Jesus har förändrat mycket i mitt och min familjs liv, men det viktigaste är att han är min Frälsare.”
Ett mål har nåtts
- när en nationell ledare går främst i kampen för att utbreda ryktet om frihet – i kamp för evangeliet – och flera följer honom,
- när evangeliet gör hjärtan brinnande – och människor går vidare,
- när två kvinnor går tillbaka dit där de växte upp för att utbreda evangeliet till sina egna.
Vi talar om att sätta mål och delmål. Gud har ett mål för oss: Att vi skall stå tillsammans med folk från alla nationer och lovsjunga Lammet inför tronen (Upp. 7:9–10). Jag måste tacka för att Gud har bevarat mig – det är en stor julgåva – och att han har ett mål för mitt, ditt och andras liv.
Älskar Gud peruanerna? JA – och vi är alla bjudna att stå med inför tronen!
Gud Jul till er från ELM:arna i Peru!
Eva, Tina, Steffen, Majken, Vibe, Preben & Helene,
Sinnika & Håkan och barnen
Kenya
Central Rift District of ELCK är ett stort område med flera stammar, med allt vad det innebär av främlingskap och misstro. För ungefär ett år sedan föddes tanken på en gemensam samling för alla arbetare, någon form av retreat eller workshop. I augusti i år blev samlingen äntligen verklighet, efter att flera gånger ha skjutits upp av olika orsaker. Vi tillbringade fyra dagar på Kapenguria Bible Centre i Pokotområdet, där vi fick god undervisning, bra bibelstudier och blev väl omhändertagna. Vi hoppas att gemenskapen har bidragit till eftertanke och funderingar kring vars och ens egen arbetsinsats och får leda till förnyelse i arbetet.
Om vi får gå in i ett nytt år är vår bön och önskan
- ett fördjupat ansvarstagande från de kristna,
- en mer aktiv arbetsinsats från de anställda,
- en vilja att både läsa och ta emot Guds Ord till frälsning och efterrättelse i livet.
I Nakuru har åtta av pojkarna i Bethesda-programmet blivit upptagna som Guds barn, åtta nya himmelska medborgare! Flera av pojkarna har också flyttat tillbaka till sina hem och nya pojkar har tagits emot på centret. Det finns en förhoppning att Bethesda, för att kunna ta emot lite fler pojkar, ska kunna skaffa egen tomt och egna lokaler (de som används nu är hyrda).
Under loven anordnas ”Boys’ camp” för alla som varit eller är inskrivna i Bethesda Children Ministry. Då är mer än 20 pojkar samlade under tio dagar för att utbyta erfarenheter, lära mer och uppmuntra varandra. Ett nytt år ger nya möjligheter – för dem och för oss!
Rakel, Gunnel, Kerstin
Eritrea
För ett år sedan skrev jag (som jag trodde) min sista julhälsning för Till Liv från Asmara. Vi tänker och planerar men Gud avgör – och jag får berätta om det gångna året:
Först hade vi brist på musiklärare för våren 2005. Vi försökte få tag i lärare, inte minst från Sverige, men hade ännu inget svar. Hoppet stod till att våra äldre studenter, som hade permission från militärtjänsten, skulle kunna arbeta som lärare. Men de kunde ju plötsligt bli inkallade. Så småningom löstes problemen. Våra äldre studenter fick stanna lite längre, sångerskan och pianisten Rebekka Morken, Norge, kom till Eritrea och erbjöd en frivillig lärarinsats, och Fredrik Nilsson kom som ELM-volontär i början av april och kunde börja med uppgifterna nästan genast. Vi hade nu sju lärare, och tackade Gud för att han besvarat våra och era böner.
Jag hade tänkt sluta min tjänst i augusti, men på avslutningsdagen 10 juli konstaterades att flera lärare inte skulle vara kvar under hösten. Jag stannar därför ett år till och vi försöker lösa problemen så att skolan kan fortsätta.
Planen är att
- skicka två musikskoleelever på två års musikstudier i Finland. De kan sedan leda musikskolan,
- försöka hitta lärare och ersättare för Barnabas,
- se till att musikskolan får en mjuk övergång till kyrkosammanslagningen i mars 2006.
Allt detta för att styrka kyrkan – ungdomarna, sången och musiken är själva motorn i kyrkans arbete!
God Jul och Gott nytt år i Jesu namn – och tack för allt stöd och all förbön!
Barnabas
Etiopien
Året på teologiska seminariet i Asella började bra – kurser för präster och evangelister avslutades i februari. Motsvarande fyramånaderskurs för Wollaitasynoden gav elever och lärarna, qes Makonnen, Olof och Lasse, nyttiga erfarenheter. Sommaren i Sverige gav oss missionärer många stimulerande möten med er missionsvänner och skön vila.
Efter sommaren fick Kerstin sin fjärde elev, då femårige Simon började. I oktober anordnades en uppskattad lägerskola med besök av Svenska skolan i Addis. Hanna-Karin och Sosso fortsatte med sina arbetsuppgifter som ekonomiansvarig resp. sexbarnsmamma. Höstens kurser på seminariet blev tyvärr uppskjutna nästan två månader, mycket beroende på dåligt stöd från kyrkans splittrade ledning. På Qersa-kliniken fick sjuksköterskan inte det stöd av kyrkans ledning han behövde och slutade därför. I väntan på en ny sjuksköterska lägger Lasse energin på amharinjan.
Vid kyrkans senaste årsmöte bestämdes att synodernas arbete ska granskas med tanke på problem och möjligheter. Till detta valdes kyrkans president ato Milkias, ato Dauit Mena och Workneh Hechamo. Arbetet har nu kommit en bra bit. Vi hoppas att granskningen ska bidra till en lösning av kyrkans uppenbara ledarskapskris. Med en bättre ledning skulle arbetet med att sprida evangelium prioriteras, liksom församlingsbyggandet. Men kyrkan växer, för Ordet förkunnas och dess kraft märks (Rom. 1:16) – Gud vare tack!
Be att vi missionärer, och ledarna i kyrkan, får vishet och mod att handla efter Guds goda vilja. Din förbön behövs!
Kerstin & Lasse, Hanna-Karin & Workneh, Sosso & Olof med barnen