Gud gav en gång det utvalda, befriade Israels folk ord att följa. Orden gäller även i dag, Kristus har befriat oss och vi är kallade att leva efter hans vilja. Under år 2006 kommer Gustav Börjesson att undervisa om tio Guds bud, ett bud varje månad med inledning här.
Och Gud talade alla dessa ord: Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset (2 Mos. 20:1–2).
Så börjar Gud när han ger sina bud till sitt folk. Han är Befriaren, som talar till det folk som han har räddat ut ur Egypten.
Ett räddat folk
Det är folkets läge. Förut har de varit slavar under hårda makter. Men Herren har befriat dem från slaveriet. Han har tvingat farao att släppa dem.
De hade inte kunnat göra sig själva fria. De suckade och klagade över sitt slaveri, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. Gud såg till dem och kändes vid dem som sina (2 Mos. 2:23ff). Han sände Mose till dem. De fick höra att Herren skulle rädda dem. De fick nytt hopp. Och de fick se vad Herren kunde göra. Han lät den ena plågan efter den andra komma över farao och Egypten. Och till sist kom den underbara natten då de kunde bryta upp och tåga ut ur Egypten. Herren hade gjort dem fria.
Ett folk utvalt av Herren
De visste att Herren var hela tillvarons Gud. Han rådde över vattnet i Nilen. Alla varelser var i hans hand – paddor och flugor, mygg och gräshoppor. Han var Herre över väder och vind, över mörker och ljus. Men tänk – denne hela världens Gud hade utvalt dem till sitt eget folk!
Därför kallar han dem att leva som hans folk
Han är deras Herre. De är uttagna till att vara hans folk. De ska leva med honom. Nu får de höra vad detta innebär. I ”alla dessa ord” ställer han fram hur de ska tro på honom, hålla sig till honom och göra hans vilja.
Nu är vi det räddade folket
Nu har Herren befriat oss – inte från Egypten utan från synden och döden och djävulen. Han har friköpt oss från det meningslösa liv som vi ärvt från våra fäder. Det har inte skett med förgängliga ting, med silver eller guld… utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte (1 Petr. 1:18f).
Vi är nu Guds folk – ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att vi skall förkunna hans härliga gärningar. Vi som förut inte var ett folk är nu Guds folk, vi som inte visste av någon barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. (1 Petr. 2:9ff.)
Därför är vi kallade att leva efter Guds vilja
Vi ska vara Guds efterföljare. Vi är ju hans älskade barn. Vi ska leva i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss. Förut var vi mörker, men nu är vi ljus i Herren. Nu ska vi vandra som ljusets barn. Ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. Vi ska inte ha något att göra med mörkrets ofruktbara gärningar, utan i stället avslöja dem. Vi skall pröva vad som är kärt för Herren. (Ef. 5:1f, 8ff.)
Nu är orden inte ”bokstav”, nu verkar Anden
När Herren talar ”alla dessa ord” till oss är orden desamma, men de kommer inte till oss som förut. De kommer inte på stentavlor, inte som ”bokstav”. Vi lever i den nya Pingsten. Judafolket firade Pingsten femtio dagar efter Påsken. Då påminde de sig hur Herren – femtio dagar efter uttåget – hade gett dem lagen. Nu har alltsammans fått sin fullbordan genom Jesus Kristus. Påsken är fullbordad – Jesus har i sin död och uppståndelse gjort oss fria från synden och döden och djävulen. Pingsten är fullbordad – Jesus har utgjutit den helige Ande över sitt folk. När vi tror på Kristus verkar den helige Ande i oss. Han skriver ”alla dessa ord” som levande ord på våra hjärtan. (2 Kor. 3:3–6.)
Gustav Börjesson
Prost, Sätila