Vi lyssnar på ett samtal mellan två missionärer och en missionärspraktikant som handlar om den viktiga förberedelsen till att vara missionär. Om att utrustas, få verktyg för verkligheten, vara förberedd på kulturkrock och lära av historien.
Vi har krupit in i skuggan, för solen bränner våra huvuden, denna januaridag i Chiclayo. Vi, det är Steffen B. Madsen, missionspraktikant, och Preben Koefoed-Jespersen, missionär i Chiclayo sedan sex år, samt undertecknad.
Bakgrunden till samtalet är att jag skulle vilja veta mer om vad dessa två menar om att missionärer ska ha en utbildning – en missionsteoretisk bakgrund. Det är ju en viktig sak för dem att fundera på eftersom Preben är Steffens handledare.
Kallelse, utbildning, utrustning
Steffen har nyligen avslutat tre års studier vid TKM i Köpenhamn (TvärKulturell Missionsutbildning) och har därefter genomfört några månaders spanskstudier.
– Steffen, du kallas praktikant, vad innebär det?
– Det vill säga att jag håller på med en utbildning, som jag gärna vill ge mig själv, och praktiken är en del av denna. Jag är här för att jag tror att Gud har kallat mig till missionär, och därför önskar jag att bli utrustad på bästa möjliga sätt för den uppgiften. Jag ser det som en fantastisk möjlighet med dessa två år, och hoppas kunna använda min utbildning för att göra en arbetsinsats i kyrkan, men ännu mer för att lära mig något. Jag arbetar självständigt, men har samtidigt en handledare, som jag kan ’bolla med’ och få hjälp av.
– Tre år på TKM, med massor av teologi, missiologi och missionshistoria. Vad har du fått ut av det?
– Tja, på papperet kan jag kalla mig ’Bachelor i Teologi’, men det viktigaste är att jag har fått undervisning i både missiologi och teologi. Jag har också fått kunskap om höjdpunkterna i kyrko- och missionshistorien, säger Steffen och fortsätter:
– Jag har blivit medveten om varför jag är luthersk, och jag har fått insikt i att denna teologi blir mottagen på skilda sätt i olika delar av världen.
Nödvändig förberedelse
Steffen berättar att han lärt sig att han kommer att vara en ”outsider” i den kyrka och kultur han hamnar i, oberoende av var han befinner sig utanför sin egen kultur.
– Genom min utbildning har jag inte fått särskilt många ”how to do-lösningar”, men jag har utrustats med en del verktyg, som hjälper mig att fungera i den verklighet jag möter.
Steffen avslöjar att han redan på språkskolan märkte att det är viktigt att man som missionär på förhand vet vad som möter en när man kommer ut, t.ex. en så kallad kulturkrock.
– Vi ska alla igenom det, säger Steffen och flinar, men det hjälper en att veta vad det är som sker, och varför, så att man är beredd när det kommer.
På samma fråga, om vad utbildningen ger, svarar Preben:
– Då jag var färdig med missionsskolan visste jag inte om jag över huvud taget skulle kunna omsätta den undervisning jag hade fått. Nu vet jag inte hur jag skulle ha klarat mig utan den grunden. Det är så mycket i missionärslivets vardag som kan distrahera oss – många stora och små problem har lätt för att skymma det verkliga målet.
Men det hjälper mig att jag har lärt något om vad som händer när man ska utbilda första generationens kyrkoledare, det är ett långvarigt arbete. Vi har så lätt för att tänka ut ’lätta lösningar’, men jag vet att det enda som fungerar är att stå och gå vid deras sida: vägleda, undervisa, stötta, uppmuntra och trösta när det går tungt. Men deras andliga växt sker först och främst genom relationen mellan den enskilde och Gud!
Jag måste erkänna att om jag inte hade vetat detta på förhand, kunde det verkligen ha blivit jobbigt. För emellanåt ser det ut som om allt står stilla, eller t.o.m. går baklänges, men jag vet att det är så det fungerar.
Församlingsbygge i annan kultur
Preben säger också att hans utbildning har hjälpt honom att ge bekännelsen nya former.
– Det är viktigt för mig att lära känna mina trossyskon här i Chiclayo och försöka hjälpa dem med uttryckssätt som passar in i kulturen.
Steffen inflikar:
– Det som passar i Köpenhamn fungerar kanske inte så bra i Chiclayo, det får vi aldrig glömma. Vi är här för att bygga församlingar – inte skapa kopior.
– Är ni två moderna missionärer?
Steffen ler och skakar på huvudet.
– Både ja och nej. Det finns inget mode i missionsarbetet. Det handlar alltid om att kalla människor till personlig tro och växt i tron, så därför kan vi inte tala om moderna och omoderna missionärer.
Lär av historien!
Men ska vi ändå tala om moderna missionärer, tror jag att skillnaden ligger i att vi av och genom historien har lärt oss att vi som missionärer inte alltid gör allting rätt. Ingen missionär är felfri – men jag tror att jag genom min utbildning har fått några redskap som hjälper mig att vara uppmärksam på vad det innebär att arbeta i en annan kultur, och i en annan kyrkokultur.
Samtalet glider över på att vi är en del av en gemensam historia. Det gäller att försöka undgå att upprepa tidigare fel.
– Då är det väl därför jag har fått så enormt mycket undervisning i missionshistoria, skrattar Steffen, för att den ska lära mig var vi missionärer har lättast för att ”trampa i klaveret”.
Helene Koefoed-Jespersen
Missionär, Peru