Då sade han: Följ nu med mig, bara ni, till en öde trakt, och vila er litet (Mark. 6:31).
I dag träder orden fram ur Bibeln, levande, genom historien och till dig: ”Följ nu med mig, bara du – Daniel, Sven, Karin, Marie … – till en öde trakt, och vila dig litet. Jag ser hur du stressar genom vardagen och hur du gör dig bekymmer för allt och ingenting: barnen, hemmet, maten, ekonomin, arbetet, föreningen, studierna … Jag är glad och tacksam för allt arbete, all tid och energi du ger, men glöm inte att det först och främst är din kärlek, och relationen med dig, som jag längtar efter! Kom och sätt dig ned vid brunnskanten med mig och prata – du behöver det så väl om du ska orka vidare!”
Men var ska jag egentligen hitta tid som inte finns? undrar du då. Jag tror att detta är kopplat till vår prestationsångest. Vi gör hela tiden upp planer för hur saker och ting ”borde” vara, och glömmer kanske bort att de ”får lov att vara …”. Kanske kan du ha med dig en liten Bibel, eller en bra bok, som Gud talar till dig genom, på arbetet? Och när du får en liten paus kan du ta upp boken, läsa ett kort stycke och lasta av några tankar och känslor på Jesus. Prata med honom i det du gör just nu. Vi behöver inte göra upp stora planer som innefattar timmar av världsfrånvändhet i skogen – vi behöver några minuters frid, just där vi är, som hjälper oss att bottna i vardagen. Det kan handla om fem minuter då, och fem minuter då – det viktiga är att vi drar oss undan några minuter tillsammans med Jesus. Peter Halldorf skriver i en av sina böcker att en blick eller en suck, eller att vi ger Jesus vår längtan och oro, kan bära mer frukt när detta upprepas ofta, än när vi någon gång ibland tar i så att vi håller på att gå sönder. Vi sjunger ju: ”en blick på den korsfäste livet dig ger.”
Men ibland håller allting på att explodera; stress sliter sönder oss invärtes, sömnbrist förstör humöret och ångest tar över vardagen. Då gäller Jesus ömma tilltal mer än någonsin: ”Följ nu med mig, bara du, till en öde plats, och vila dig litet.” Då får vi ta hjälp av de människor som Gud har gett i uppdrag att hjälpa oss att återfinna fokus i livet; präster, själavårdare, retreatledare m.fl. Det är påfrestande att erkänna sin svaghet och sitt beroende, men ibland är det nog livsnödvändigt.
Och så får vi lov att hämta styrka hos Jesus. Tänk att vi har en Gud som själv har varit så stressad att han inte ens fick tid till att äta. Han vet vad det innebär att känna oro, stress, otillräcklighet och ångest! Men just eftersom han känner till allt, så kan han också bära oss genom allt.
Gud, du är min Gud, tidigt söker jag dig, min själ törstar efter dig. Din nåd är bättre än liv, mina läppar skall prisa dig (ur Ps. 63).
Daniel Ringdahl
Lärarstud., Kristianstad