Kristendomen är i grunden ingen moral – vi är inte kristna därför att vi lever på ett visst sätt, efter vissa ideal. Nej, kristendomen är en relation. Genom Jesus får vi leva i en hel relation med Gud – och därför lever vi på ett visst sätt och vardagslivet kan få bli ett vittnesbörd.
Kristendomen är i grunden ingen moral – vi är inte kristna därför att vi lever på ett visst sätt, efter vissa ideal. Nej, kristendomen är en relation. Genom Jesus får vi leva i en hel relation med Gud – och därför lever vi på ett visst sätt och vardagslivet kan få bli ett vittnesbörd.
Finns det något som skiljer kristendomen från andra religioner? En del av svaret finns inbyggt i frågan om ärlighet i vardagen, frågan om moralen. Andra religioner och andliga rörelser talar ofta om hur vi människor skall förändra oss med hjälp av höga ideal, meditation, yoga, mental träning eller till och med kroppslig späkning. Mötet med den levande Guden ger ett helt annat perspektiv. Paulus utlägger saken i Rom. 3:20: Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synden.
De kristna normerna är goda och bra, men de har sin tydliga begränsning – de ger oss bara insikt om synden. Det avgörande för en rätt relation med Gud är i stället Guds egen insats genom sin Son, Jesus Kristus. Gud söker upp oss av kärlek. Han öppnar väg, utplånar synd och praktiserar sin makt att förlåta i kraft av Jesu gärning på Golgata kors. Kristendomen är alltså inte i grunden en moral utan en relation.
Ett av de mest avancerade moralsystemen som någonsin funnits var fariseismen på Jesu tid. Jesus angrep denna rörelse just för att den gjorde om relationen till Gud så att den i allt väsentligt blev en moral. Att en rätt gudsrelationen leder till en helt ny syn på både livet och våra handlingar är en annan sak.
En ny väg att gå
Genom Jesus får vi ha ett nytt fridsförhållande till Gud, där all oro och strävan efter självfrälsning kan läggas bort. Guds frid är något mer än inre harmoni. Gud har genom Jesus upprättat helheten och vi får ha en läkt och frisk relation till Gud. Jesus dog för mig! Den Helige Ande har gjort det personligt för mig. Nu blir det både rätt och naturligt att söka Guds vilja med mitt vardagsliv. Ärlighet i vardagen blir en prioriterad sak. Vetskapen om att Gud är en aldrig sinande källa av godhet – också hans lag – gör att lagen/vardagsmoralen får sin rätta plats. Vi har fått en ny väg att gå.
Att leva efter Guds vilja
Präglas ditt liv av ärlighet och är ett rent samvete viktigt för dig? Kan du tänka dig att kopiera för privat bruk på din arbetsplats kopiator? Kan du ta frimärken på samma sätt? Kan du använda din tjänstetelefon för privat bruk? Kan du sköta privata affärer på arbetstid? Kan du anlita svart arbetskraft för att renovera ditt hus? Kan du tänka dig att ”strunta i momsen” om du lyckas köpa en vara eller tjänst lite billigare? Hur har du satt gränser? Kan ”lite skattebrott” rättfärdigas som ”civilt motstånd” mot en gudlös stat och regering? Var i Bibeln hittar du i så fall stöd för en sådan tanke?
För den moderna människan handlar det om att uppleva så mycket lust som möjligt – att må bra, göra livet lätt och enkelt för sig själv, skaffa sig fördelar och så bli tillfredsställd. Det bibliska perspektivet är helt annorlunda. Din och min livsinsats är en kallelse från Gud (1 Mos. 2:15). Vi har ett uppdrag från Gud och ett ansvar inför både Gud och medmänniskan. Vi är insatta i Guds stora plan och får vara förvaltare i förhållande till Gud och tjänare i förhållande till våra medmänniskor.
Med detta perspektiv är det tydligt att vi på våra arbetsplatser, under vår utbildning och i våra hem skall utföra våra uppdrag med samvetsgrann ärlighet. Arbetet vi levererar skall vara det bästa vi kan prestera, för bara det bästa är gott nog åt dem vi är satta att tjäna (Apg. 20:34–35). Vårt arbete skall vara sådant det ger sig ut för att vara. Den tid vi får lön för skall utnyttjas effektivt och våra fakturor och reseräkningar skall inte ”saltas”. Bibeln talar ofta om detta: 3 Mos. 19:36: Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått skall ni ha… ; Ords. 11:1: Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom; Mika 6:11: Vore jag rättfärdig om jag tillät orätt våg och falska vikter i väskan? Allt detta är exempel på svek mot våra medmänniskor.
Luthers förklaring till sjunde budet går i samma riktning. Att lyda Gud innebär en betydande respekt för medmänniskans egendom, så till den grad att vi till och med skall vara inriktade på att öka den.
När det gäller vår ekonomiska redovisning, deklarationer och skatt, finns inte ett enda ställe i Bibeln som skulle kunna ge oss anledning att ”se mellan fingrarna” med motiveringen att staten är gudlös och oförståndig. Rom. 13:7 gör inte undantag för gudlösa regeringar: Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldig skatt, tull åt den ni är skyldig tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder. Det finns exempel i Bibeln när människor vägrat lyda överheten, men då har det handlat om människolivets helgd (barnmorskorna i Egypten som vägrade utföra Faraos påbud att döda gossebarn) eller Guds ära/förkunnelsen av evangeliet (Paulus slutade inte predika för att myndigheterna förbjöd honom).
Vardagslivet som vittnesbörd
Om en omvändelse till kristendomen inte medför någon förbättring i en människas yttre beteende – om människan fortsätter att utnyttja arbetsgivare och andra ekonomiskt, vara lika ärelysten, avundsjuk och oreflekterat låta sitt samvete förbli ”rymligt” – då har vi rätt att misstänka hyckleri. Ett träd känner man på dess frukt. Om de kristna för ett vårdslöst liv ger de medmänniskorna något att prata om och kastar till och med tvivel på själva kristendomens sanning. Kol. 1:9–10: Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskap om Gud. Det specifikt kristna ligger inte i att tala om sitt osjälviska liv eller vårt tyckande om ärlighet i vardagen. Vittnesbördet ligger i stället i själva livsföringen, hur jag sköter mitt arbete, mina studier, mina politiska uppdrag och hur jag gör affärer. Kol. 3:17: Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom.
Framåt eller bakåt – att leva av nåd
Du tänker kanske: ”Det finns obehagliga gråzoner – dessutom vissa uppenbara fel – i hur jag praktiserar vardagsmoral. Jag ser få framsteg i mitt liv. Jag har ett skrämmande tyst samvete. Vad skall jag göra?” Här finns en risk! Antingen kan du blunda, leva vidare och säga: ”Så farligt är det väl ändå inte?” ”Det är väl en överdrift!?” Då handlar det om försvarad synd och försvarad synd blir kvar och kommer efter hand att korrumpera hela ditt sinne. Det finns människor som långsamt upphör att vara kristna, men som alltjämt kallar sig med detta namn.
Det andra alternativet vi har är att tro att Guds Ord alltigenom är sanning. Då väljer jag medvetet att avstå från gråzoner i vardagsmoralen. Jag väljer också medvetet bort det jag vet är fel. Jag får bekänna min synd inför Gud och be människor om förlåtelse om någon blivit skadad. Här kan du behöva hjälp. Tveka inte att tala med en predikant, präst, någon annan själavårdare eller en god kristen vän. Då är också Guds löfte i Joh. 15:3 sant: Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Evangeliet ger ständig rening och blir själva kraftcentret i helgelsen. Förändringsviljan och förändringsförmågan är helt beroende av evangeliets inneboende drivkraft. Du och jag får leva i daglig omvändelse och hela tiden veta att vi får vara ”iklädda” en tillräknad rättfärdighet. Gång på gång får vi börja om – för nu är drivkraften Guds förnyande nåd!
Anders Månsson, åklagare, predikant