Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull (ur 2 Kor. 4:1–6).
Andra Korintierbrevet handlar om tjänsten i Guds rike. Den har paradoxal karaktär, är fylld av ära och vanära, den är härlig och förnedrande (2 Kor. 6:4–10, 11:23–27). Paulus skriver i självförsvar, eftersom falska apostlar ifrågasätter hans liv och tjänst. Det märkliga är att brevet inte i första hand fokuserar på apostelns egen situation, utan gång på gång mynnar budskapet ut i en tydlig och befriande Kristus-förkunnelse! Det övergripande temat för brevet är den härliga tjänsten.
Uppdraget har sin grund i mötet med Jesus Kristus, och frimodigheten i tjänsten vilar tryggt på Guds barmhärtighet (4:1). Aposteln betonar vikten av att sanningen förkunnas utan kompromisser, knep eller hemlighetsmakeri; total tydlighet och transparens i tro och samvete gäller gentemot Gud och människor (4:2). Han gör inga finurliga omskrivningar för att undgå anstöten. Detta är tänkvärt, eftersom det alltid finns en frestelse att anpassa budskapet och framhålla det som för tillfället är mest korrekt och gångbart.
Att bedriva mission innebär en kampsituation – två väldiga makter strider om människors själar. Denna världens gud, djävulen, gör sitt yttersta för att vi människor ska befästas i vår förblindelse och gå evigt förlorade (4:3–4). Jesus, Segerherren, har en helt annan målsättning: vi ska genom evangeliet frälsas till det eviga livet.
Evangeliet återspeglar Kristi härlighet, Guds avbild. På samma sätt som Gud vid skapelsen med sitt ”Varde ljus!” skiljde mörker från ljus, har evangeliet kraft att öppna våra ögon, så att vi vänds från mörker till ljus, från Satans makt till Gud (4:4, 6; Apg. 26:18). Då lyser han upp våra hjärtan så att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, kan sprida sitt sken genom oss. Aposteln talar om Guds folk som fläckfria och rena mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte och att de lyser som stjärnor i världen, när de håller fast vid livets ord (Fil. 2:15–16).
Paulus påpekar ständigt att evangeliet måste förkunnas: Ve mig om jag inte predikar evangelium! (1 Kor. 9:16.) Budskapet, det som Paulus själv fått ta emot och meddelar vidare, är … Jesus Kristus och honom som korsfäst (1 Kor. 2:2), … att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna (1 Kor. 15:3–4).
Bön: Herre, tack för att vi får vara dina tjänare. Hjälp oss att inte predika oss själva, utan Jesus Kristus som Herren.
Roland Gustafsson, missionsföreståndare