Under våren publicerar Till Liv fyra artiklar om Den levande tron utifrån Gamla testamentets första böcker. Vi ska nu uppmärksamma två personer som vi annars inte brukar ägna så mycket tid, nämligen Kain och Abel. Dessa båda bröder var Adams och Evas söner, och vi befinner oss alltså i början av människosläktets historia.
Det är en dramatisk skildring vi möter: Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt HERREN av markens gröda. Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offer, men till Kain och hans offer såg han inte (1 Mos. 4:3–5). Att Gud inte godkände Kains offer fick till följd att Kain uppfylldes av en sådan vrede att han beslöt att döda sin bror Abel. Och så skedde också (v. 8–11).
Detta skulle lätt kunna bli en betraktelse över människors ondska mot varandra. Men är det berättelsens hela mening? Finns det kanske en annan djupare innebörd i denna skildring?
Likheter mellan bröderna
Det fanns åtminstone två saker som de båda bröderna hade gemensamt:
- Båda var födda utanför paradiset.
Kain och Abel var söner till den fallne Adam: När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild (1 Mos. 5:3). Denna fallna avbild hade även Kain och Abel full del av. En genomgripande skada hade drabbat människorna genom olydnaden mot Gud, och denna sanning gäller sedan dess alla människor (med ett undantag: Jesus). Det som är fött av köttet är kött (Joh. 3:6). Adam blev huvudman för ett fallet släkte: … de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad (Rom. 5:19). Det fanns därför ingen olikhet i de båda brödernas egen natur.
- Båda hade hört Guds ord och båda offrade åt Gud.
Kain bar fram en offergåva åt HERREN och så gjorde även Abel. Nu kan man bara offra till Gud på ett rätt sätt om Han först har uppenbarat sig och talat om hurudana offer han vill ha. Vi får därför förutsätta att Gud hade gjort sig känd och talat till båda bröderna precis som han senare fortsatte att tala till Kain.
Skillnaden mellan bröderna
De mänskliga förutsättningarna för Kain och Abel var alltså helt lika. Skillnaden mellan dem låg helt och hållet i deras offer och i hur detta utfördes.
Hebreerbrevet har nyckeln till en rätt förståelse av detta: Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död (Hebr. 11:4). Nyckelorden i denna bibelvers är ”tron”, ”rättfärdig” och ”Gud bekände sig till hans offer”. Jesus talar också i evangelierna om den rättfärdige Abels blod (Matt. 23:35). Detta påminner oss om att det enligt Bibeln endast finns ETT sätt att bli rättfärdig inför Gud (det vill säga ren och förlåten), och det är genom tron. Det betyder i klartext att Abel offrade i tro, men det gjorde inte Kain. Gud hade talat och Abel svarade i tro. Vår egen natur förmår ingenting inför Gud. Här behövs en annan väg och det hade Abel klart för sig. Han gick därför trons väg.
Men låt oss försöka att se ännu något djupare på detta. Det som betydde något var alltså inte personen som frambar offret – utan offret självt! Kain offrade frukter från jorden och hans offer var därför ett offer utan blodsutgjutelse. Man kan kanske tycka att detta var naturligt eftersom han var åkerbrukare. Men detta är inte saken! Det är i själva verket precis tvärtom: han kom med ett oblodigt offer därför att han inte offrade i tro. Om han hade trott på Gud, hade han redan i detta tidiga skede insett att utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse (Hebr. 9:22). Kain offrade inte något liv i sin offergåva, och hans oblodiga offer är ett uttryck för att han var utanför Jesu försoning och frälsning. Och så är det: Abels offer är djupast sett den korsfäste Kristus. I Uppenbarelseboken talas det om Lammet som är slaktat från världens grundläggning (Upp. 13:8). Abel har således Kristi död mellan sig och Gud. Notera än en gång att Gud bekände sig till Abels offer, och det finns inget annat offer som Gud bekänner sig till än till Kristi offer. Det är detta hela Bibeln handlar om.
Kains offer visar att han inte ville gå trons väg i lydnad för Guds vilja. Kain har fått många efterföljare vilkas ’offer’, eller sätt att närma sig Gud, kan beskrivas som just ’Kains-gudstjänster’. Då kommer man till Gud med frukterna av sitt liv och sitt arbete. Detta kan visa sig på en mängd olika sätt, men gemensamt för dem alla är att man grundar sin ställning inför Gud på mänsklig förmåga och prestation. Abel förstod genom tron att vi endast kan nalkas Gud genom ett offer, och att detta offer är Kristus Jesus. Abels vittnesbörd är ett budskap om korset. Det var alltså offret som var skillnaden mellan Kain och Abel – och tron på det offret.
Två prototyper
Martin Luther såg även Kain och Abel som prototyper för två olika ’kyrkor’: Kains kyrka och Abels kyrka. Abels kyrka består av alla dem som genom tron på Kristus och hans offer står rättfärdiga inför Gud. I Kains kyrka finns det ingen plats för Jesus – åtminstone är hans ställning svag. Precis som Kain hatade och dödade sin bror Abel, kommer de som tillhör Kains kyrka att hata och förfölja dem som utgör Abels levande kyrka (1 Joh. 3:12). Är det inte detta vi allt klarare börjar se också i vårt eget land?
Jorden blev fläckad av den rättfärdige Abels blod på samma sätt som den blev fläckad av Guds Sons blod. När Gud säger till Kain att din brors blod ropar till mig från marken (v. 10), så är det djupast sett Kristi blod som ropar. Men detta rop är grunden till att vi kan bli frälsta.
Ge därför akt på din väg! Följ inte den stora mängden om vilka Gud säger: Ve dem! De har slagit in på Kains väg (Judas brev v. 11). Lär dig att känna igen Kains väg. Se var den börjar och hur den slutar! Gå du i stället Abels väg i tron på Jesus och det han har gjort för dig. Jesus älskar dig även om världen hatar dig.
Ingemar Rådberg
Universitetslektor, Lödöse