För någon tid sedan hörde jag en ung kvinna tala om vad hon kommit fram till i en undersökning i samband med sin doktorsavhandling. Den handlade om hur svenska ungdomar lever i dag. De flesta har ingen religion som styr deras sätt att leva eller tänka. Många har mycket pengar och lite tid. Andra har lite pengar och mycket tid. Men uttrycket ”det ordnar sig” är något av ett kännetecken för dem.
Tillhör vi som är kristna också en av dessa båda grupper –
eller finns det en tredje grupp som ser tiden som en nådatid då vi är förvaltare av Guds gåvor? Tar vi ansvar för att evangelium sås ut bland våra medmänniskor? Frågan är mycket aktuell, eftersom vi kan konstatera att de pengar som ges till missionen inte räcker till.
Finns det över huvud taget någon framtid för det folk som lever i en ”det ordnar sig”-situation? Om vi har mycket pengar och ont om tid, bör vi väl åtminstone kunna avstå lite av vårt överflöd för att använda det i evangeliets tjänst – och då frigörs kanske också tiden. Det finns många exempel i Bibeln där människor gav tionde. Det var ofta på direkt befallning av Gud, men också av fri vilja. Abraham gav prästen Melkisedek tionde och han blev välsignad. Det finns kristna församlingar där detta tillämpas i dag i stor utsträckning och är till välsignelse, inte minst för givarna.
Girighet är roten till mycket ont. Pengar och ägodelar kan vara människor till stor skada – det blir ofta mycket bekymmer av för mycket ägande. Samtidigt kan vi konstatera att det är något nödvändigt ont eller gott. Men det är ganska svårförklarligt, att samtidigt som vi lever i en högkonjunktur med skattesänkningar, minskad arbetslöshet, stigande värde på aktier och egendomar och annat som gynnar de flesta, så kan inte en missionsorganisation samla in det som behövs. Vi ser mer till vårt eget ägande och välstånd.
Men inte bara de yngre, utan också vi som kommit upp i åren tänker ”det ordnar sig”. Har det gjort det? Om vi först måste ha fin bil och fint i våra hus, göra fina och upplevelserika resor, då kommer missionen inte i första hand. Luther sa en gång: ”Den unge är nöjd med ett äpple i handen, men den som är gammal vill ha mer än han kan bära.”
I dag är det modernt att tala om att man har ett missionsengagemang. Kristen mission handlar om att göra Jesus Kristus känd. Många människor som till det yttre har det bra ställt upplever mycket tomhet och meningslöshet i tillvaron. Därför är det väldigt angeläget att den kristna missionen inte upphör i vårt land. Varje kristen har en kallelse och ett ansvar att sprida evangeliet i sin omgivning och ut över världen.
Den som är kristen har också ett meningsfullt liv och ett mål – som många andra saknar – och vet att livet här på jorden snart är slut. Därför borde vi använda vår tid och våra pengar till att sprida evangelium bland våra medmänniskor. Låt oss stödja de unga människor som är beredda att gå ut med det glada budskapet till omvärlden, och ta vara på de möjligheter Gud ger oss! För det är en nåd att få vara med i Guds rike.
Nils-Göran Nilsson
Till Livs ansvarig utgivare, Åstorp