Hanna-Karin och Workneh sändes till Etiopien som ELMs missionärer 1997. Nu blir Workneh pensionär och slutar därför sin tjänst. Här ger han oss en inblick i sitt arbete.
Först vill jag tacka Gud för hans nåd och hjälp, att han gjort det möjligt för oss att vara i Etiopien och uppleva så många innehållsrika år. Jag vill också tacka ELMs styrelse och missionsvännerna som gav mig förtroendet att vara en av dess missionärer.
Projektverksamheten
Under dessa år har det med hjälp av ekonomiskt bistånd från ELM genomförts många olika byggprojekt och det har känts roligt att kunna vara med och påverka. Många församlingar har under åren erhållit plåttak och cement till kyrkbyggen. Församlingsmedlemmarna har bidragit med konstruktionsvirke och arbetskraft. Det har varit ett mycket välsignat arbete. Förra året var det mest kyrko- och synodkontorsprojektet i Dauro som jag jobbade med. Det kommer att fullföljas under innevarande år, till stor glädje för de många medlemmarna där. Under 2006 arbetade vi även med ett litet vattenprojekt i Harrar.
Kyrkans konstitution
Det viktigaste projektet under de senaste åren är tillkomsten av kyrkans nya konstitution. Genom den har synoder skapats som är jämställda sinsemellan, vilket inte var fallet tidigare. Beslutsfattandet, arbetet och ansvaret har flyttats närmare gräsrötterna. Detta gjordes inte smärtfritt, utan många känslor var med i spelet, liksom maktkamp.
Dagens läge är inte okomplicerat. Kyrkan har många konkreta problem att kämpa med, bl.a. inblandning utifrån. Skulle man bara räkna med människor, såg det helt hopplöst ut.
Ordet sås ut
Vi får inte glömma att det också finns ljuspunkter. Guds ord predikas, människor kommer till tro och kyrkan växer. Det finns en kamp mellan det onda och det goda, vilket kanske är tecken på att det är en levande kyrka. När vi står på Segrarens sida kan vi med förtröstan se framåt.
Framtiden
Visst finns det en framtid för Etiopiens evangelisk-lutherska kyrka, EELC – det tror vi, och även för ELMs fortsatta insatser. Eller är jag alldeles för optimistisk med tanke på dagens situation?
Nyligen läste jag i en gammal missionstidning om glädjen över när man fick plats till en missionär på missionsflyget 1945 och kunde skicka ut Josef Oredsson. Ledningen hoppades få plats för flera eftersom det var många som stod i kö för tjänst i Etiopien.
Bilden är helt annorlunda i dag. Inga missionärer står på rad och väntar på att få komma hit. Det beror inte på att alla folkslag i Etiopien nåtts med Guds ord – tvärtom finns det utrymme för pionjärarbete! I dag saknas inte heller transportmedel, och missionsvännerna är säkert inte fattigare i dag än för 60 år sedan. Ändå finns det inga ELM-missionärer i landet efter mars månad, och kanske finns det inte ens planer på att skicka ut några.
Rannsakan
Våra etiopiska vänner känner sig svikna. Jag skriver inte för att ge någon dåligt samvete, men är det inte dags att vi var och en rannsakar oss om vi verkligen prioriterar rätt? Hur använder jag mina resurser? Herrens ord om att skörden är stor är fortfarande aktuellt (Matt. 9:37). Dessutom blåser det här många olika vindar som vill få oss kristna bort från Ordets grund – därför tycker jag inte det är rätt tid att lämna Etiopien. Vi behöver varandra i arbetet för Guds rike.
Tillförsikt
Be för EELC och för oss alla. Låt oss inte ge upp! Eftersom det är Guds kyrka, kommer han själv att leda och uppehålla den. Vi behöver inte ’hjälpa’ honom, men får överlämna våra bekymmer åt honom. Vi får jubla och tacka för frälsningen genom Jesus, att han har makten och har lovat vara med oss alla dagar.
Workneh Hechamo, Addis Abeba