Under semestern studerade jag ett par böcker som behandlar vår andliga historia: ”Missionssällskapet Bibeltrogna Vänners historia under tiden 1911–1961” och den danske teologen Mikkel Vigilius bok ”Ved evangeliets kraft”, som i höst kommer ut på svenska.
ELM-BV har drygt två år bakom sig. Organisationsförändringen föregicks av mångårig planering och intensivt arbete. Syftet var gott: tydligare identitet, större samhörighet, tydligare fördelning av ansvar och uppgifter, bättre och effektivare förvaltning av resurser samt större frimodighet i missionsarbetet.
Men vi har stött på ett antal motgångar: identitetskris, åsikter som går isär osv. – och dessutom har vi fått göra en smärtsam ekonomisk sanering. Den yttre förändringen behöver kompletteras med en inre – och den måste få ske under Guds Andes ledning. Jag funderar ibland …
– Har vår tilltänkta organisationsförbättring varit allt för egocentrisk? I vilken mån har vi räknat med Guds Andes ledning och välsignelse? Har vi rätt perspektiv och auktoritet, och inser vi att det är en kamp vi står i?
Evighetsperspektiv. I jubileumsskriften hänvisas inledningsvis till Ps. 90 och evighetsperspektivet sätts i fokus. Erfarenheten visar ”… att mänsklig aktivitet inte är mycket att tala om. Endast Guds gärningar äger förblivande betydelse. Blott i den mån människan kan av Gud användas som redskap, blir hennes livsinsats av verkligt värde” (s. 8).
– Jag tror vi behöver återfå evighetsperspektivet i liv och tjänst!
Ordets auktoritet. Dokumentet andas stark förvissning om Guds Ords auktoritet, något som varit organisationens signum. ”Både under uppgörelsen med baptismen och med Waldenström hade parterna oreserverat erkänt Bibeln såsom Guds ord och den avgörande normen såväl för lära som för leverne” (s. 18).
– Jag tror vi behöver återfå denna övertygelse, till andlig förnyelse, uppbyggelse och mission. Vi kan inte utan förbehåll acceptera vilka samtida ekumeniska strävanden som helst.
Kampsituation. Missionshistorien visar att sann tro leder till kamp: ”Inte blott för den enskilde kristne är tillvaron i tiden att likna vid krigarens liv i fält, utan även de kristnas samfundsliv har påtagliga drag av detsamma. Någon fredlig avspänning i förhållande till de andliga fienderna kan det aldrig bli. En anfäktelse är knappast genomgången, förrän en ny kommer …” (s. 30).
– Jag tror vi behöver återfå denna andliga klarsyn. Vi kallas till fortsatt kamp för den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga.
Väckelse. Vigilius antyder att kyrkohistoriker noterat några karaktäristiska drag för väckelsetider (s. 201–203): En radikal förkunnelse av synd och nåd (lag och evangelium), vikten av personlig omvändelse, bibeltrohet, bön och mission.
– Jag tror vi behöver ha detta i åtanke samt äga tillit till Gud genom Kristus … inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud (2 Kor. 3:4).
Nöd och förbön. Vigilius är väl bevandrad i vår organisations historia och citerar bland annat en hälsning till missionsvännerna från Axel B. Svensson (Missionstidningen, nov. 1930, s. 162): ”Rent personligt känner jag mig mer än någonsin behöva Guds folks förbön. Det är ingen fras när jag säger att jag i mitt inre gråter och ropar till Herren efter hjälp. Och jag ber våra vänner runt om i landet inte ge sig någon ro utan åkalla Herren om hjälp.
Bed, kära vänner, bed för mig, för styrelsens och expeditionens övriga medlemmar, för missionärerna, som har otron och satansmakten runt omkring sig, för predikanterna och andra vänner. Lämnar Herren oss åt oss själva, så går vi under. Vi behöver att han i sin nåd gör alla onda rådslag om intet, djävulens och världens anslag, och att han hjälper oss att kunna korsfästa vårt kött och med Anden döda den gamla människan. Vi behöver tider av vederkvickelse från Herrens ansikte. Vi behöver bättringens nåd. Vi behöver en besökelsens och väckelsens tid både här hemma i Norden och där ute i Afrika. Och det är sällskapets ordförande, vice ordförande, sekreterare och övriga styrelseledamöter, missionärer och predikanter, som först och främst behöver vakna för att sen kunna stärka det övriga som är på väg att dö. Känner ni inte det, kära vänner, att vi håller på att dö? Livet håller på att fly. Och vad hjälper sen vackra, renläriga former. Vi behöver en väckelse, inte en konstgjord väckelse utan en väckelse från Gud. O, att vi kunde höra hans röst, medan han talar ömt och bevekande till oss!” (Vigilius s. 199)
– Jag tror att denna nöd för verksamheten och för människors frälsning också behöver bli vår!
Roland Gustafsson
Missionsföreståndare i ELM, Örkelljunga
Mikkel Vigilius: Ved evangeliets kraft – evangelisationens udfordringer i bibelsk lys. Luthersk Missionsforenings Bibelskoles Elevforening, 2005.