Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten. ur jes. 42:1–7
En scen i Bibeln berör mig på ett alldeles speciellt sätt. Den skildrar en kvinna och en man, och runt dem är fler män samlade, redo att kasta sig över bytet. När vi kommer in i handlingen vet vi ännu inte vem som ska bli bytet: kvinnan eller mannen?
Männen tillhör eliten och vet hur lagen ska tolkas. Vet hur man avslöjar lagbrytare. För dem handlar det om just detta, fast det är de inte själva medvetna om, eftersom de inte mäter sig själva med samma mått som de mäter medmänniskorna med. Det handlar om att se rätt ut, handla rätt och passa in i mönstret. De vet hur Skriften ska tolkas, de har nycklarna. Fast med dem låser de dörren för alla andra och själva hittar de inte in.
Nu har de fångat bytet – kvinnan – och henne har de listigt tänkt använda som lockbete för att fånga – mannen. Men ’lammet’ tycks oberört och orädd inför mötet med ’vargarna’.
C.O. Rosenius definierar avgudadyrkan som att ”ha ett trolöst hjärta” – att sätta det skapade före Skaparen är alltså otrohet mot Gud. I det perspektivet är männen lika otrogna som kvinnan, för de söker inte Guds ära utan människors!
Mannen är Jesus – och han sätter sig ner och skriver på marken. Vi anar att fridens Ande vilar över honom. Stillsamt och varsamt uppträder han. Denne märklige befriare sätter sig ner, i vördnad och respekt i mötet med en lagbrytare. Han vet att han möter sin egen avbild – människan. Han är inte ute efter att knäcka. Han vill befria och upprätta. Och han är inte ensam i denna situation – Fadern håller honom i handen.
Jesus vet att han kan vinna människors ära. Det är bara att döma kvinnan och ge henne åt ’vargarna’ – då skulle han vinna elitens respekt och vördnad. Men då vore han inte längre Guds lamm utan själv en varg och fiende till syndare.
Här får vi rannsaka oss. Rosenius skriver att avgudadyrkan är ”andlig otrohet”. Stopp! Stanna! Spring inte ifrån det här. Tänk på hur Gud måste uppfatta det när du håller Honom för intet i jämförelse med det han skapat. Han som gång på gång visat att han älskar dig, sen den dag du föddes. Han som offrat sig för dig och öppnat vägen hem och förberett din framtid hos sig. Att hålla Jesus för ingenting är huvudsynden mot honom.
Nu reser Jesus sig igen och han ger männen ett nytt mått: ”Den som är utan synd” får verkställa domen. Samtidigt visar Jesus att han förstår vad lagen handlar om. Ingen utom Gud är utan synd – ingen utom Gud har makt att verkställa domen. Vart tog de vägen? frågar Jesus kvinnan. Så visar han vem han är och verkställer domen: Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte mer. Han ger henne nya möjligheter.
”Så länge vi förblir får, segrar vi. Även om vi är omgivna av tusen vargar, segrar vi. Men så fort vi blir vargar blir vi besegrade. Ty då förlorar vi skyddet från Herden, som inte mättar vargar utan bara får.” (Johannes Chrysostomos.)
Bön: Herre, vaka över oss så vi inte blir vargar och fiender till Herden – utan förblir under din vård och ditt beskydd som dina får.
Mikael Hector, predikant i ELM och teol. stud., Stockholm