Hur kan ett förhållandevis stabilt land som Kenya närmast slås i spillror under en vecka? Jag tänker på händelseutvecklingen efter det fria, demokratiska val som hölls i slutet av december 2007. Två presidentkandidater från landets dominerande stammar, vilka tidigare suttit i samma regering, hade utkämpat en jämn valrörelse. Röstsammanräkningen visade att utmanaren fått ett knappt men ändå tydligt försprång. Annonsering av slutresultatet dröjde – och så plötsligt: den sittande presidenten hade övertagit ledningen och vunnit en knapp seger! En stund efter tillkänagivandet svor han presidenteden för ytterligare en femårsperiod.
Tumult och kaos uppstod omedelbart nästan överallt i landet och fortsatte under ”den mörkaste veckan i Kenyas historia”. Via medierna har vi informerats om människors fasansfulla beteenden – man tror knappast att det är sant! Upp emot 1 000 människor har mist livet och närmare 300 000 av landets invånare har tvingats på flykt. Hur skall vi förstå detta?
Vi borde inte vara förvånade när sådant händer i vår värld – vi lever ju, som aposteln Paulus skriver ”under syndens välde”. Ondskan är en aktiv verklighet i oss människor och i våra samhällen. Paulus använder citat från GT för att beskriva denna realitet: … En öppen grav är deras strupe. Sina tungor använder de till svek. Huggormsgift är bakom deras läppar. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. De är snabba på foten till att utgjuta blod. Förödelse och elände råder på deras vägar, och fridens väg känner de inte (Rom. 3:13ff.).
Skriften talar – Gud vare tack – också om evangeliets verklighet! Enligt Ef. 2:13–17 innebär försoningen i Kristus två saker:
• Vi har frid med Gud. Vi som nu är i Kristus har kommit nära genom Kristi blod. Ty han är vår frid …
• Vi har frid med varandra. Paulus skriver att Kristus tagit bort fiendskapen mellan judar och hedningar (även oss!). Båda är försonade med Gud sedan Kristus på korset … dödat fiendskapen. Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära.
Detta fridens evangelium är Guds läkedom till en sargad värld. Generalsekreteraren i Kenyas evangelisk-lutherska kyrka (ELCK), John Halakhe, erinrar om detta i ett brev från 2008-01-10: ”Vi saknar kapacitet att hantera den humanitära kris som drabbat vårt land. Kyrkans uppgift är primärt att ta itu med den andliga krisen. På sätt och vis är krisen mer av andlig än politisk karaktär. Kyrkan står inför utmaningen att försona och hela ett sargat samhälle.”
Den evangelisk-lutherska kyrkans missionsuppdrag i Kenya är inte avslutat – det är utomordentligt aktuellt! Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning … (Jes. 52:7).
Roland Gustafsson, missionsföreståndare