Församlingen och missionärerna i Chiclayo i Peru har nyligen genomfört en tvåveckors bibelskola. Mycket arbete låg bakom projektet – och mycket tacksamma deltagare och lärare utvärderar efteråt.
”Gracias a Dios” – Tack Gud – står det skrivet med kulspetspenna rakt över ett A4-ark på anslagstavlan i Las Brisas-kyrkan. På papperet finns en del av programmet för ”Bibelskola Chiclayo” som genomfördes under årets två första veckor. Klottret är ett uttryck för den tacksamhet som finns i församlingarna över de studier som en hel del av medlemmarna valde att lägga tid på. Tacksamheten delas av oss missionärer som på olika sätt deltog i planering och genomförande. Mycket arbete lades ner på nysatsningen med två veckors bibelskola (måndag till fredag), men det var väl investerad tid och möda.
Kursinnehåll och examensprov
De tio dagarna inleddes med en gemensam andakt som någon av eleverna höll i, och därefter blev det en kopp kaffe – på peruanskt vis med massor av socker. Sedan samlades man till första lektionen. Hälften av dagarna var det undervisning på gemensam nivå för alla. Då var ämnena ”Min Gud och jag”, ”Min församling & jag”, ”Musik och lovsång”, ”Man och kvinna i äktenskap och församling” och ”Treenigheten”. Andra veckan erbjöds tvådagarskurser på grundnivå och avancerad nivå. Markusevangeliet och Samuelsböckerna stod på schemat för grundnivån, profeten Jeremia och Titusbrevet för den högre nivån. Och så hade vi en dag med ett tema för föräldrar och ett annat för ungdomar.
Inför lunchen gjordes en snabb ommöblering i kyrkolokalen så att alla skulle få plats att äta vid borden. Till den kom också barnen till de studerande föräldrarna ner från barntimmarna på taket. Efter lunch följde ett par lektioner till, men för barnen mest lek. Några av kursdagarna avslutades med ett frivilligt, skriftligt prov. De flesta eleverna valde att göra det och resultaten var (oftast) goda.
Givande förberedelser
Steffen Baagø Madsen och jag, Erik, var de lärare som undervisade mest, men ytterligare två missionärer och fem nationella ledare bidrog med undervisning. Pepe Cordova, pastorskandidat i Las Brisas, gladdes över att både studera och undervisa – och påpekade att han egentligen lärde sig mer på att förbereda sina lektioner än på att delta i andras. Tillsammans med sin fru Lety höll han i en förmiddag om att vara kristen förälder.
Eftersnack
Ett par veckor efter kursernas slut passar jag på att samtala en stund med Margot som deltog drygt hälften av dagarna. Margot är medlem i Las Lomas-församlingen och ledare i kvinnogruppen där. När jag frågar vilken kurs hon tyckte bäst om blir det lite pinsamt – hennes man Harold höll ju en av kurserna, den om församlingen. ”Jo, den var bra”, säger hon, ”men tvådagarskursen med Markusevangeliet uppskattar jag mest, för den kan jag använda när jag ska ha andakt i kvinnogruppen.” Halvdagen om att vara förälder och kristen var också värdefull för Margot, vars äldsta dotter är tonåring.
Vi samtalar om hur det praktiska fungerade under kursveckorna, och Margot påpekar att hon fick städa toaletten en dag. Hon skrattar och säger att det var tur att det inte var någon som nyligen kommit med i kyrkan som fick det hedersuppdraget. Men så konstaterar vi att det var positivt att deltagarna fick hjälpas åt med praktiska uppgifter för att få allt att fungera. ”Och att äta lunch tillsammans var ett gott tillfälle att lära känna varandra bättre. Jag hade nog aldrig pratat med Maria från San Antonio tidigare. Nu känns det som om jag känner henne.”
Det gör vi gärna om!
”Har du någon önskekurs, om vi kan erbjuda samma upplägg nästa år? Eller andra idéer och förslag?” undrar jag. ”Johannesevangeliet”, svarar Margot snabbt. ”Och kanske att man kunde erbjuda kurserna även kvällstid, för en del medlemmar har arbete dagtid, även på sommaren.” Det senare instämmer hennes man Harold i. Han är pastorskandidat i Las Lomas och förklarar att han inte kunde delta så mycket på grund av sitt arbete. Ändå uttrycker han stor tacksamhet över kurserna: ”Tidigare har jag studerat en del, men inte kunnat diskutera det så mycket hemma, för Margot har inte varit på samma nivå, eller vad man ska säga. Men nu kom hon hem varje dag, glad och inspirerad, och ville berätta vad hon lärt sig – och vad hon inte förstått. Det förde oss samman, fast jag inte var där.”
Margot och Harold hoppas på nya kurser nästa år – en förhoppning de delar med många medlemmar i församlingarna och oss missionärer. ”Till dess gäller att i våra församlingar omsätta i praktiken vad vi lärt oss.”
Erik J. Andersson, missionär, Chiclayo, Peru