En värld av orättvisor – vad kan vi göra?

En känd filosof skrev en gång: ”Vi tenderar att tänka på välgörenhet som en välvillig handling – något som är bra att göra, men knappast dålig att inte göra. Men de som lever i överflöd och ändå underlåter att dela den allra minsta andel av sin inkomst med de fattiga måste ändå bära ett visst ansvar för de dödsfall de hade kunnat förhindra.”
En människa som väljer att höja sin egen redan höga levnadsstandard, i stället för att hjälpa en fattig, begår alltså en lika omoralisk handling som att underlåta att rädda en människas liv. Det är naturligtvis ett radikalt uttalande, men det är ändå svårt att värja sig mot budskapet: De val jag gör i min vardag kan betyda skillnaden mellan hopp och förtvivlan för andra männi­skor. Så liten är världen, och så stort är mitt ansvar.

Hur skulle Jesus ha gjort?
För några år sedan var WWJD en populär förkortning på nyckelband och T-tröjor bland unga kristna. Det står för What Would Jesus Do? och var ett sätt att varje dag påminna sig om att jämföra sina handlingar med vad Jesus skulle ha gjort i samma situation. WWJD-rörelsens fokus är alltså på Jesus som ett moraliskt föredöme, snarare än på frälsningsgestalten Jesus. Det är ett viktigt perspektiv att ha med sig, för Jesu budskap om att älska sin nästa som sig själv går inte att förklara bort. Hur man än vänder på det kommer man inte ifrån att det inte räcker att inte göra onda saker. Kärleksbudskapet är omöjligt att missförstå, det svåra är i stället att acceptera vad det ställer för krav på mig som person och på oss som kyrka.
För mig handlar det här om ett slags ”se mig själv i spegeln”-teologi. Hur trovärdig vill jag vara? Och vilken trovärdighet har jag egentligen som kristen om jag säger ”gå i frid, håll er varma och ät er mätta” (Jak. 2:16) till någon utan kläder och mat? Nöden och orättvisorna finns överallt omkring oss. Vad gör vi? WWJD?
Teori i praktik
Hur omsätter man då detta i konkret handling? Hur kan jag där jag står i min vardag uttrycka min kristna kärlek mot människor som jag aldrig träffar? Ska man, som det föreslås i Bibeln, sälja allt och ge till de fattiga? Jag tror inte det. För mig är det mer en symbol för min moraliska plikt gentemot utsatta människor än en realistisk lösning på deras situation. I stället är det den stora massans – ditt och mitt – förändrade beteende i de små situationerna som gör skillnad. Att vi inser att nästan alla de val vi gör påverkar andra männi­skors liv, och att vi varje dag har möjlighet att förbättra eller radikalt försämra deras livssituation. Jag ska kort beskriva tre områden på vilka du, i din vardag, kan göra skillnad.

• Med din yttrandefrihet
En vanlig uppfattning är att diakoni ska ske i det tysta. Och där finns en poäng. Men om problemet är strukturellt tror jag man åstadkommer mer om man går till problemets rot, än om man i det tysta hjälper de drabbade individuellt. Upplever vi något som orättfärdigt måste vi våga ifrågasätta det, högljutt om det krävs. Ett exempel från Sverige i dag är att gömda flyktingar på många håll nekas gratis sjukvård. En förlossning kan kosta en papperslös kvinna 30 000 kronor. Hur många som föder hemma för att inte bli skuldsatta för livet, och vad det kostar i liv och lidande, går bara att gissa. Tycker du att deras situation är orimlig kan du till exempel skriva brev till politiker, arrangera en namninsamling, eller varför inte ta upp en kollekt till FARR? (Se faktaruta.)
Jag tror det är vår plikt att vara de små människornas röst, och vem ska protestera när deras mänskliga värdighet kränks, om inte någon som älskar dem lika högt som sig själv?

• Med din konsumentmakt
Visste du att kostnaden för att producera till exempel kaffe och bananer är högre än det pris du betalar i butiken? Mel­lanskillnaden betalas i stället av män­ni­skorna som producerar varorna i form av svältlöner, förtryck, barnarbete och rovdrift på miljön. Det är ingen överdrift, nyligen drogs till exempel Chiquita inför domstol i Colombia misstänkta för nästan 400 mord. Listan på smutsiga övergrepp för att hålla priserna nere i våra butikshyllor kan göras skrämmande lång. Att själv betala hela priset, alltså köpa varor producerade på ett schysst sätt, kostar några kronor mer, men ger en betydligt godare eftersmak. Varorna är märkta med ’Fair trade’ eller ’Rättvisemärkt’, och garanterar bra villkor för arbetarna och en ekologiskt hållbar produktion. Prioritera därför den extra kostnaden det innebär att handla rättvisemärkta varor.
Du kan även försöka påverka din om­givning. Dricks det rättvist kaffe på jobbet? På ELM Syds sommarmöte? Det hand­lar alltså om ganska små förändringar av våra vanor som kan ha en otrolig betydelse för människorna som producerar det vi äter. Din varukorg är full av människor Gud älskar. Var rädd om dem.

• Med ditt överflöd
Jag tror att fattigdomen på lång sikt bara kan bekämpas med en förändring av den rika världens livsstil, och inte av ännu mer allmosor. Trots det är det tveklöst så att vi har mer pengar än vi behöver. Och i ärlighetens namn, kan inte barnet i Tchad på goda grunder betrakta mitt val att köpa en ny Ipod som ganska provocerande? Själv är hon femtio skänkta kronor från en tbc-vaccination som kan rädda hennes liv.
Att skänka pengar är ingen långsiktig lösning, men på kort sikt kan det radikalt förändra utsikterna för en människa. När en enkel ranson humanitär nödhjälp vänder en människas förtvivlade desperation över att familjen svälter till nytt hopp, då skymtar man för ett ögonblick Gud i dess ansiktsuttryck. Det är sant, jag har fått förmånen att uppleva det.

Samuel Larsson, statsvetare och journalist, Falun