Visst är det lika fantastiskt varje vår att se skaparkraften flöda där det nyss verkat dött! Den ljusa grönskan känns ren och oförstörd och det är lätt att tänka att vi inte är så dumma förvaltare ändå. Den varma vintern och allt stormandet är långt borta; kanske är naturens självläkande kraft så stark att vi inte behöver oroa oss för klimatförändringar och annan miljöförstöring?
Det finns fantastiskt mycket gott i den svenska naturen, men också en hel del smuts under ytan. Årligen dör tusentals svenskar en för tidig död på grund av städernas luftföroreningar. Sjöar växer igen och havsbottnar dör av övergödning. Växt- och djurarter i skogar och hagar försvinner när vi förändrar deras livsmiljöer. I många andra länder finns inte ens någon vacker fasad kvar. Där gapar såren öppna mot oss i form av översvämningskatastrofer, orkaner, skövlade regnskogar och ökenutbredning – till stor del orsakade av klimatförändringar och västvärldens konsumtion.
Medkänsla och solidaritet
Det finns en stark koppling mellan de drabbade människornas verklighet och vår, eftersom bakgrunden är globala problem som vi är en del av. För oss handlar det än så länge om sorg (eller lättnad) över snöfattiga svenska vintrar. Motsvarigheten i till exempel Bangladesh är översvämningar som orsakar död och hemlöshet. Även om vi vore utan skuld, måste vi inse att det är våra medmänniskor som drabbas. I vissa fall är de också en del av den kristna gemenskap som sträcker sig långt bortom väggarna i samlingslokalen här hemma. Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den! (1 Kor. 12:26.)
Att göra vad vi kan för miljön är att visa solidaritet med människor i länder som drabbas hårdare, men också med våra egna barn och barnbarn. Vi kan fortfarande bli en del av lösningen – föredömen som försöker verka i rätt riktning! Det viktigaste vi kan göra är att minska vår konsumtion, och det behöver inte bara vara en uppoffring utan kan i stället föra oss närmare Gud. För många av oss skyms ofta det viktiga i livet av jakten på allt som går att köpa. Vi putsar på våra fasader, både husets och kroppens, och det tar mycket av vår kraft och tid. Om vi minskade våra ambitioner när det gäller till exempel mode, inredning och ombyggnad, skulle vi få mer tid att se varandra och se vad Gud har för planer för oss!
Den kristna kallelsen
Går det då att åstadkomma en förändring innan det är för sent? Vad gör det för skillnad om jag som enskild individ och kristen genom stora uppoffringar skulle minska mina utsläpp av växthusgaser, när det finns så många andra som inte bryr sig? Blir världen bättre om jag krånglar mig fram med kollektivtrafik, offrar njutningen med halvt onödiga klädinköp och riskerar att barnen blir mobbade i skolan för att de inte får samma grejer som kompisarna?
Som kristna är vi ”världens ljus” (Matt. 5:14) och kan inte nöja oss med att vara en del av den stora massan. Jag tror att vår kallelse att vara goda exempel även gäller på miljöområdet. Att engagera sig för miljön är ju att visa omtanke om Guds skapelse och andra människors livsvillkor. Om vi gör val och prioriteringar som sticker ut lite, kan vi också få tillfälle att vittna om vår tro. Vi är kallade att ha detta mod, och som jag läste i ett blogginlägg: ”Vi kristna borde vara de som ropar först och högst när svaga människor blir förtryckta, eller när Guds skapelse skändas.”
Samtidigt är det inte meningen att vi ska avskärma oss helt från resten av samhället, utan det måste bli en kompromiss där vi trots allt lever i världen. ”Många som gör lite rätt är bättre än några få som gör allt rätt”, skrevs nyligen i tidningen Sveriges Natur. Det känns kanske som en lättnad för fler än mig. Vi får leva i i-världen, men inte av u-världen!
Konkreta tips
Fredspristagaren, ex-vicepresidenten och miljökämpen Al Gore har sagt i en intervju: ”I framtiden kommer våra ättlingar att ställa en av följande frågor: ”Vad tänkte ni på egentligen och varför gjorde ni inget?” eller ”Hur lyckades ni samla er så att ni fick en förändring till stånd innan det var för sent?” Väckelsens barn, om några, vet att stora förändringar kan åstadkommas underifrån, genom enskildas bön och engagemang! Både som kristna individer och i våra föreningar kan vi på olika sätt bidra till en bättre miljö, exempelvis genom att
• välja miljövänliga uppvärmningsalternativ och försöka optimera uppvärmningen, så att det t.ex. inte är onödigt varmt de tider bostaden eller samlingslokalen står tom,
• använda lågenergilampor och göra andra elbesparingar,
• uppmuntra samåkning till gemensamma aktiviteter, och minska de korta bilresorna,
• handla ekologiskt och närodlat så långt möjligt, även rättvisemärkt när det finns,
• hellre använda glas/porslin än engångsmaterial,
• använda miljömärkta rengöringsprodukter,
• ta initiativ till missionsprojekt som även syftar till att förbättra miljön.
Bli en del av lösningen!
I våra olika yrkesroller kan vi också vara goda föredömen. Företagare kan ta täten när det gäller energisnåla processer, renare produkter, bättre avfallssortering och miljövänligare transporter. Butikspersonal kan exponera de miljövänliga varorna så att vi kunder snubblar över dem. Förskollärare och lärare kan hjälpa skolbarnen att inse sin betydelse i förändringen av samhället, och ge dem glädje och framtidstro i miljöengagemanget. Politiker kan utmana till uppoffringar och materiellt enklare livsstil och stärka goda initiativ på miljöområdet.
Till sist: Låt det här med miljön bli en möjlighet i stället för en börda! En lättnad för oss, som grenar på vinträdet, att inte satsa så mycket på vår egen bladtillväxt. Jesus vill beskära oss så att vi kan leva mer avskalat, och komma närmare honom – ursprunget till allt.
Cecilia Hammarberg, miljöinspektör, Kristianstad