Förlåtelse i våra relationer

Ju närmare vi står en person desto större är risken att vi kommer att såra honom eller henne, eller att vi själva blir sårade. Det enda sättet att minska risken är att aldrig riktigt komma nära andra i relationer. Skulle vi välja en sådan strategi för att undvika att bli sårade, får det andra konsekvenser. Då skulle vi brottas med känslorna av att vara ensamma och utan­för. Det är bättre att våga gå in i nära relationer för att söka tillfredsställa längtan efter gemenskap, kärlek, trygghet och bekräftelse. De som har lärt sig konsten att förlåta, tar sig igenom problem som dyker upp och gör då sina relationer ännu starkare. De som inte vill förlåta fastnar i förtvivlan, ilska, bitterhet, hämndbegär och avståndstagande.

Välj förlåtelse
Förlåtelse är ett val. Du beslutar dig för att ge upp den rätt du anser dig ha att ge igen mot den person som har gjort dig illa. Vill du förlåta, bestämmer du dig för att avstå från din rätt (verklig eller upplevd) att hålla den andre skyldig eller att straffa honom för det som han har gjort. Förlåtelse innebär att du kan släppa det när någon annan har sårat dig.

Vad förlåtelse inte är
Det kan finnas felaktiga uppfattningar om förlåtelse. Därför kan det vara bra att säga vad förlåtelse inte är.
• För det första, förlåtelse är inte detsamma som att glömma. Även om du inte längre håller en person för skyldig kan det hända att du länge kommer att minnas det som har hänt.

• För det andra, förlåtelse är inte att bli kvitt känslorna. Det finns smärta du känner av när du blir sårad. Dessa känslor har inte makt över dig längre när du har förlåtit, men du kan komma att vara känslig på det område där du sårats. Om du råkar ut för något liknande igen kan dessa känslor komma upp till ytan.

• För det tredje, förlåtelse är inte att låta den andre slippa ta sitt ansvar. Det är den som har orsakat smärtan som måste ta ansvar för vad han gjort eller sagt som sårat dig (eller du, om du har sårat någon annan).1 När den ena parten på ett tydligt sätt tar ansvar för det han gjort, är det lättare för den andra att gå vidare. Det innebär att du, med äkta ånger, ber om förlåtelse, inser vidden av vad du har gjort och ser till att anstränga dig för att det inte ska hända igen.

• För det fjärde, förlåtelse är inte detsamma som försoning. Du kan förlåta eller be om förlåtelse utan att du får något gensvar från den andre i relationen. Det hänger inte på vad den andre gör eller inte gör. Försoning däremot har att göra med både dig och den andra personen. Försoning blir ett faktum när du ber om förlåtelse och den andre förlåter dig, eller när den andre ber om förlåtelse och du förlåter honom. Då är relationen återställd. Men det kan också bli så att du förlåter eller ber om förlåtelse utan att det blir någon försoning över huvud taget.

• För det femte, förlåtelse är inte detsamma som förtroende. Du kan förlåta den som har svikit dig, men det kan ta tid att få tillbaka förtroendet för denna person. Det kan ta lång tid att återvinna tillit eller förtroende när det finns djupa sår. Förtroende kommer inte automatiskt när någon har förlåtit. Förtroendet har störst chans att byggas upp igen när båda två tar sitt ansvar.

• För det sjätte, förlåtelse är inte nödvändigtvis något som sker på en gång. Det är en process som kan ta tid. Tid behövs för att komma underfund med den smärta som är relaterad till problemet och för att sedan prata igenom det tillsammans. Personen som har sårats har ett behov av att tala om för den andre vad det är för sår som har orsakats och vad det är för känslor som är förknippade med dessa sår. Den som har gjort fel behöver förstå vad det är han har orsakat. Ett problem kan handla om flera olika aspekter. Varje aspekt ska tas upp. Den som har gjort fel ber om förlåtelse. Den som har sårats förlåter när han är beredd att släppa det.

Guds förlåtelse får konsekvenser
Vad är grunden till förlåtelse? Gud kallar oss att förlåta eftersom Han först har förlåtit oss (Matt. 6:14–15; Ef. 4:31; Kol. 3:13). Vi har alla kränkt Guds lag och förtjänar döden (Rom. 3:23; 6:23). Men av Guds nåd är vi frälsta genom att Jesus Kristus dog på korset i vårt ställe. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet (1 Joh. 1:9). I och med att Gud har förlåtit oss har vi också ett ansvar att förlåta den som kränker oss.

Vem ska vi förlåta?
Det är viktigt att kristna förlåter sina medkristna, inte minst i församlingsgemenskapen. Det märks att vi har våra olikheter som kan orsaka en hel del irritation och som i sin tur lätt kan leda till att vi säger eller gör saker som är sårande. Då behövs det mycket förlåtelse för att kunna bevara enheten i Kristi kropp.
Familjen är förlåtelsens ”skola”. Äkta par ska ta för givet att de kommer att såra varandra och därför noga lära sig både att be om förlåtelse och att förlåta. Det är oerhört viktigt att ta tillräckligt mycket tid till att kommunicera för att vara säker på att man helt förstått varandra – gärna genom att upprepa vad den andre har sagt och fråga om det finns mer som behöver tas upp. En bra regel är att ”rensa skräp” regelbundet, till exempel veckovis. Ju fortare man tar hand om saker som ligger, desto starkare blir bandet partnerna emellan. Det gör också att man kan vänta lite med att bli superarg, om man vet att det snart kommer ett tillfälle då situationen kan luftas, och att det finns en ömsesidig villighet att ha en rak kommunikation.
Föräldrar har en tendens att göra saker som kan reta ett barn, till exempel att inte vara konsekventa i det som man säger eller gör, att inte ha tydliga regler, att skuldbelägga ett barn, osv. Då behöver föräldern be om förlåtelse. Ett barn kan också behandla sina föräldrar fel, till exempel genom att tala illa om dem. Då är det barnets ansvar att be om förlåtelse.
Vi ska också be om förlåtelse och förlåta våra medmänniskor – dem som vi har kontakt med i livets olika sammanhang. Det blir ett sätt för våra medmänniskor att se evangeliet ”aktivt” och på nära håll.

Förlåtelse är ett val: du kan välja att ta initiativet och arbeta för att återupprätta relationen. Belöningen är stor.

Judy och John Breneman, Gråbo
Ansvariga för KRIS som erbjuder kurser och samtalsterapi
www.kris.se