Tack för rosorna vid vägen,
Tack för törnen ibland dem!
Tack för resta himlastegen,
Tack för evigt tryggat hem!
Tack för kors och tack för plåga,
Tack för himmelsk salighet!
Tack för stridens klara låga,
Tack för allt i evighet!1
Sången uttrycker en tacksamhet till Gud som kan uppfattas som provocerande och till och med djupt stötande. Att tacka för ljusa, varma vårar eller för nåd, som ingen mäter det är väl en sak – och där sjunger vi gärna med. Men att tacka för tårar, för mörker, för strider, för hopp, som slagit fel och till och med för kors och plåga – är det inte att gå för långt? Är det inte en närmast uppgiven kristendom? Är det inte ett tack som egentligen döljer ett tvivel på att Gud förmått styra allt väl?
August Ludvig Storm (1862–1914) skrev sången strax efter sin omvändelse, som en ung man. Några år senare drabbades han av en livslång sjukdom. Utifrån det vittnesbörd Storm givit med sitt liv verkar texten uppriktig – men är det då rätt att tacka för allt? För ALLT? Paulus uppmanar i 1 Tess. 5: Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Paulus skriver om att Guds vilja inkluderar de troendes glädje, bön och tacksamhet. Men han skriver att de kristna ska tacka Herren under livets alla förhållanden2, inte för alla livets förhållanden. Detta är inte lätt, särskilt inte om vi också vill följa uppmaningen att alltid vara glada. Men visst kan vi se och förstå att vi i varje stund har något att både tacka Gud för och vara glada över. För Livet Gud ger oss är vad han gjort för oss i Kristus Jesus, i vilken den kristne lever och rör sig.
Men Storms sångtext går ju längre än så. Han tackar för allt. Kan man det? Kan jag det? Bör jag det? Samme Paulus skriver till efesierna, en församling som vi kan anta var ännu lite mer mogen än den spädbarnsgamla tessalonikaförsamlingen: Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. Vad menar aposteln? Bo Giertz skriver: ”Åter har Paulus en bestämd mening med varje ord han säger: tacket finns där alltid, även under sorger och förföljelser. Vi kan tacka Gud för allt, som möter oss, när vi tar det ur Guds hand. Vi tackar den Gud, som tvärt emot allt vad vi förtjänat är vår Fader. Tacket bärs fram i Jesu namn, därför att han är garanten för att vi får tala med Gud som till en far.”
Tack för rosorna vid vägen, Tack för törnen ibland dem! Det är en bön i djup tacksamhet för allt. En bön som den kan stämma in i som vill tro att Gud låter allt samverka till det bästa för sina barn (Rom. 8:28) – och att han till och med kan använda törnen för att låta sina barn växa till i tålamod, fasthet och hopp (Rom. 5:3–5). Den som vet att det finns en evighet att vänta på får be: Tack för allt i evighet!
Erik J. Andersson, missionär, Peru