Ni vet själva, bröder, att vår insats hos er inte var förgäves. Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och misshandlats i Filippi, men vår Gud gav oss mod att predika evangeliet för er trots hård kamp. Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter. Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan. Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något – Gud är vårt vittne. Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller av andra, även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt ibland er. Som en mor när hon sköter om sina egna barn, ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss. 1 Tess. 2:1–8
I vår tid finns det, liksom på apostlarnas tid, en mängd religiösa erbjudande. Någon har liknat situationen i vårt land vid ett religiöst smörgåsbord – man plockar till sig det som passar. Det varierande innehållet på tallriken gör det förstås svårt att ge en generell bild av Medelsvenssons tro. Men mot bakgrund av mina relationer till Medelsvenssons skulle jag vilja säga att man tycks tro ungefär så här: Det finns kanske en högre makt bakom allting, men det är inte nödvändigt att dyrka denna. När vi dör kommer vi alla ändå till en bättre värld.
”Gud gav oss mod.” Ser man till de första kristnas ringa antal och de faror de utsatte sig för kan man jämföra dem med en gerillarörelse. Dock med de stora skillnaderna att de faktiskt gick helt öppet fram och inte drevs av visioner om framtida makt och möjligheter att ge igen för orättvisor. Evangelium är ju sanningen om Jesus Kristus som Herren och Frälsaren. Den korsfäste och uppståndne mannen från Nasaret, för vilken alla förr eller senare måste kapitulera. Detta Evangelium är inte diffust. Tvärtom, det är mycket klart och tydligt. Vi inbjuds inte till ett smörgåsbord – att plocka till oss det som passar.
Hur tillämpar vi då på oss själva och vår missionsverksamhet Paulus ord om att han inte talar för att vara människor till lags, aldrig kommer med smicker? Jag märker på mig själv hur jag gärna lindar in budskapet när jag talar med arbetskamrater och kompisar, tänker att jag inte vill skrämma bort dem. Det blir allmänna ord i stil med: ”Gudstron ger mig mening”, ”Jovisst, jag har en kosmisk nallebjörn men det är inte för att jag är räddhågad utan för att jag vill ha svar på livsfrågorna”, ”Jesus var faktiskt en fantastiskt spännande predikant”. Och hur predikar vi på tältmötena? Är det ett klart och tydligt budskap där allt Guds Ord får komma fram? Svar: Ärligt talat, jag vet inte om vi håller samma raka profil som apostlarna. Några kanske gör det. Jag tror inte jag gör det. Visserligen kan man se att också Paulus anpassade framställningen med tanke på sina åhörare, som t.ex. i talet på Areopagen, där han utgick från deras kunskaper och erfarenheter av religion i allmänhet. Men mot slutet kom han ”trots det” fram till kravet på omvändelse: ”Ty han har fastställt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda” (Apg. 16:31). Det var klara och tydliga besked och därmed talade Paulus som han själv beskriver det i bibeltexten: ”inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud som prövar våra hjärtan.”
Slutligen det här med kärlek. ”Innerlig kärlek” till och med. Paulus ville likt en god mor ge sina barn det hon vet att de behöver, vilket han uttrycker med orden ”Guds evangelium och oss själva”. Detta är alltså textens motsats till insmickrande tal som ger fördelar. Men kärleken ska inte vara ”slutligen” i vår verksamhet, jag tror den ska komma först. Om vi besjälas av en innerlig kärlek till varandra och andra så blir förkunnelsen rakare. Rätt saker blir sagda, på rätt sätt. Vi är kallade att vara Kristusbrev. Må Gud ge oss kärlek! Och mod!
Bön: Gud, ge oss en stadig tro på dig, så att vi inte skäms för Evangelium. Hjälp oss att vara och att tala så som Du vill, när vi möter människor. Ge oss kärlek till alla, utan att vi smickrar. Ge oss mod. Tack.
Thomas Nilsson, Åhus
ELM-predikant och gymnasielärare