Jesus sade till dem: ”Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se att Guds rike har kommit med kraft.” Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var ensamma. Och han förvandlades inför deras ögon. Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder. Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus.
Då sade Petrus till Jesus: ”Rabbi, det är gott för oss att vara här . Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han skulle säga, så skräckslagna var de. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: ”Han är min älskade Son. Lyssna till honom!” Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus.
På vägen ner från berget befallde han dem att inte berätta för någon vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. De tog fasta på det ordet och diskuterade med varandra vad som menades med att uppstå från de döda.
Och de frågade honom: ”Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma ?” Han sade till dem: ”Elia kommer först och återupprättar allt. Men hur kan det då stå skrivet om Människosonen att han ska lida mycket och bli föraktad? Jag säger er: Elia har faktiskt kommit. Och de gjorde med honom som de ville, så som det står skrivet om honom.” (Mark. 9:1-13)
En ljuvlig stund
Vi har i vårt kyrkoår en söndag då vi särskilt påminns om Jesus förhärligad. Jesus tog med sig de tre lärjungarna, Petrus, Jakob och Johannes, för en särskild upplevelse. Det är en händelse som Jesus befaller lärjungarna att inte tala om för någon förrän han har uppstått.
Lärjungarna skulle följa med Jesus upp på ett högt berg. Troligtvis var det Syriens högsta berg, Hermon (ca 2700 meter). När vi ger oss upp på bergstoppar är det ofta för att beundra utsikten. Här var det, enligt bibelordet, för att vara ensamma tillsammans med Jesus. Som lärjungar till med Jesus måste vi ibland tas åt sidan för att stanna upp för vad han vill göra med oss. Ofta frågar vi varför. Ibland får vi svar, ibland inte. På förklaringsberget verkar det som om de tre lärjungarna inte hade några frågor. Det som de fick vara med om var allt för stort för att väcka frågor. Dessa tre lärjungar hade sett en del av vad Jesus hade gjort mot medmänniskorna. Det var dessa som fick gå med in i synagogföreståndaren Jairus hus när hans dotter uppväcktes. De skulle också senare vara med i Getsemane när Jesus kämpade i bön till sin Far.
Vi kan förstå att det var en ljuvlig stund att vara med på berget tillsammans med Jesus.
Där fick de se sin Mästare förvandlad, med ett ansikte som lyste som solen och med kläder vita som ljuset. Jesus tillsammans med Mose och Elia i samtal med varandra. Vid detta underbara tillfälle får Petrus en idé: Tänk att få bo här tillsammans med Jesus! Han säger till sin Herre och Mästare: Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, ska jag göra tre hyddor, åt dig en, åt Mose en och en åt Elia. Petrus får inget direkt svar på sin tanke. Plötsligt kommer det ett lysande moln ner över dem och en röst hörs ur molnet: Han är min älskade son. I honom ha jag min glädje. Lyssna till honom! Vad säger det oss? Vi har här på jorden ingen fast boplats där vi kan slå oss till ro. Jesus skulle gå vidare i uppdraget att köpa oss fria från synden, döden och djävulen. Lärjungarna som vandrade med honom fick vid detta tillfälle se Jesu gudom, som ofta var dold. När Fadern talade i det lysande molnet föll lärjungarna till marken och var förskräckta. Först när Jesus rörde vid dem kunde de se upp på nytt. Då var de där ensamma med honom som sade: Res er upp och var inte rädda!
Säkert var detta ett tillfälle som vände upp och ner på lärjungarnas tankar. Det var inte lätt att förstå vad Jesus ville förmedla och vem han var. Rösten i molnskyn uttalade långt mer än vad mänskligt förnuft kan ta in. Hade det varit bara en lärjunge som varit med skulle säkert många ha avfärdat händelsen som en hallucination. Nu var de tre vittnen. Alla tre tog till sig uppmaningen att lyssna till Guds älskade son som Gud Fadern har sin glädje i. Han var den som skulle uppfylla Mose och profeterna. Han skulle återupprätta hela det fallna människosläktet. Han skulle köpa dig och mig fria från fiendens makt och ge oss arvsrätt till himmelen och glädjen hos Gud.
När lärjungarna möter Guds helighet faller de på sina ansikten till marken. Förskräckelsen inför den gör att ingen människa kan se Gud och leva. Men när Jesus är med så är upprättelsen nära. Han rör Jesus vid lärjungarna och säger: Var inte rädda!
På vandringen ner för berget kommer frågorna. Lärjungarna var ganska övertygade om att Jesus var Messias och då frågar de Jesus. Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma? Jesus svarar dem: Elia har redan kommit och de kände honom inte utan gjorde med honom som de ville. På samma sätt ska också Människosonen lida genom dem.
Hur blir det då, när döden har avtagit
det sista plagget av min resedräkt
då, när mitt hjärtat sista gången slagit
och när mitt ögas ljus har blivit släckt?
Då ska jag sen som själva solen skina,
ja, mera härligt än dess middagsglans,
när Jesus samlat in mig till de sina
där vi för evigt skall förbliva hans.[1]
Nils-Göran Nilsson
predikant, Åstorp
[1] LH 666:6-7. En sång av O.A. Ottander