Tron kan aldrig vara demokratisk

– Demokratin har ett dilemma, konstaterar Ann Lång. Å ena sidan behöver man en fast, god majoritet för att kunna nå resultat. Å andra sidan behöver man en stark opposition. Om oppositionen är svag och består av olika partier som försvårar för varandra i stället för att aktivt utmana majoriteten blir de styrande lätt förblindade av sin makt.

Vi har träffats hemma i Anns och maken Jan Eriks hus i Stidsvig. Valet närmar sig och jag vill samtala med henne om tro och politik, om kyrkans kallelse och demokratins villkor. I dag arbetar Ann som massör men hon har tidigare varit kommunpolitiker i Helsingborg för både Socialdemokraterna och Kristdemokraterna. För de senare satt hon även på en delad tjänst som kommunalråd.

Ann berättar att det är viktigt för henne att demokrati är en form, snarare än ett från början givet innehåll. Hon är kritisk till talet om ”skolans värdegrund”.

– Det finns många sorters värdegrunder i ett pluralistiskt samhälle. Skolans uppgift är inte att stöpa alla elever i de värderingar som för tillfället dominerar kulturen utan i skolan ska olika synsätt få brytas mot varandra.

Att tala om Sverige som ett feministiskt land är för Ann Lång ett motsvarande felslut.

– Det ska finnas plats för feminism i Sverige men man kan inte som stat inta den ideologin och anse de som inte är med på det tåget för odemokratiska.

Men handlar då demokrati enbart om att få tycka och rösta olika, undrar jag. Förutsätter inte en fungerande demokrati några som helst gemensamma värderingar?

– Jag tänker att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter utgör ett ramverk för vad man som demokratisk medborgare bör hålla sig inom, svarar Ann. Men inom det ramverket måste det finnas ett stort svängrum. Och vi måste räkna med en del avarter.

Kyrkan ska stå för kristendom

Ann Lång har alltid burits av evangeliet. Hon gjorde det på motsvarande sätt när hon representerade Socialdemokraterna som när hon representerade Kristdemokraterna. Kyrkan är för henne något helt annat än ett politiskt parti.

– Kyrkan består av människor av olika bakgrund och av olika klass. Vi möts inte i ett förslag på politisk modell utan i evangeliet och i uppdraget att missionera. Den helige Andes kraft förenar oss.

Därför är det viktigt för Ann att just gudsmötet är skälet till att samlas på söndagen. I bönen ”Vår Fader” ber vi om att få ta emot Guds rike, inte om att förvandla samhället.

– Gud förväntar sig inte det övermänskliga av oss. Vi måste inte som enskilda kristna förändra samhällssystemet. Vår kallelse är att öva tron och att be – och att våga lita på att det har betydelse.

Hon konstaterar att politik helt lyser med sin frånvaro i Nya testamentet. Talet om Jesus som socialist är nonsens, han ägnade sig inte åt samhällsbygge. Och ingenstans uppmanar oss aposteln Paulus att obstruera mot samhällslagar och regler. Både Jesus och Paulus mötte och såg människor. De byggde gemenskap utan att ’gruppifiera’.

– Den barmhärtige samariern i Jesus liknelse byggde inte upp en socialförvaltning, han såg sin medmänniska och handlade konkret. Så har många kristna gjort genom århundraden. De har gjort viktiga insatser utan att gå den politiska vägen, säger hon.

Som Ann ser det är kyrkans uppgift att förkunna evangeliet och dess implikationer för livet.

– Kyrkan behöver vara bekännande kristen. Det är så hon påverkar politiken.

Till detta hör för Ann Lång att tydligt stå för kristna värderingar. Barn som får lära sig tio Guds bud och som får lära känna Kristus och evangeliet får med sig en god moralisk kompass i livet. Den kristna tron innehåller goda och tydliga budskap om hur vi ska behandla andra.

– Ett exempel på en grundmurad värdering i kristen tro är att alla människor, som Guds avbild, har samma värdighet. Det ger en solid grund till att hävda varför all form av apartheid eller diskriminering på grundval av folkslag är utesluten, säger hon.

Ann betraktar också kyrkan som kulturbärare och skulle vilja se den ta plats i kulturdebatten, exempelvis genom att tala om skillnaden mellan skuld och skam.

– Synd och ondska är något som kommer inifrån, som vi behöver lastas av och få förlåtelse för. Skam är något som andra lägger på oss. Att tala om sådant kan vara ett bidrag i vår kultur.

Hon tänker också att kyrkan hade kunnat spela en större roll i samtalen kring en av de svåraste frågorna i vår tid – religionsfriheten.

– Så länge kyrkan varit snäll och undfallande har religionsfrihet varit lätt att hävda i vårt land. Med muslimer som inte skiljer mellan religion och politik uppkommer ett nytt läge. Vi måste nu på allvar lära oss att leva med varandra, dela utrymme, kunna diskutera, söka förstå och utmana varandra.

Ann Lång konstaterar att Svenska kyrkan, om hon hade stått sig stark och varit tydlig, hade kunnat spela en betydelsefull roll i vårt samhälle i dag där frågorna om religionsfrihet blivit så svåra. Hon efterfrågar möten mellan religionsföreträdare där teologer står upp för finessen i den kristna tron.

– Om inte kyrkans företrädare lyckas förmedla den utan ändrar åsikt efter opinionen blir det ointressant för exempelvis imamer att stå i dialog med henne. De får ingen respekt för kyrkan och en mycket viktig dialog uteblir.

Jag frågar Ann om det är på det sättet hon tänker att kyrkan borde arbeta för att sprida sitt budskap. Hon nickar bekräftande. Kyrkans bidrag är, som hon ser det, teologiskt, missionellt, etiskt och kulturellt. Detaljpolitiken har samhällets förtroendevalda ansvar för.

– Om politikerna anser att det vi säger är värt att ta på allvar finner de former för hur det kan genomföras. Den kristna tron har budskap som håller och som såväl en borgerlig som socialdemokratisk regering kan välja att bejaka.

Ann Lång ser också hur enskilda kristna politiker kan göra viktiga insatser. Politiken är sekulär men man kan ha sin tro och i hela sin hållning uppträda utifrån vad den säger.

Kyrkans mission

I dag är det många församlingar som arbetar med sin vision. Det är lovvärt, men ännu viktigare är det att verkligen känna sin mission, menar Ann Lång. Att vara kristen i världen och att i församlingen tala tydligt och varmt om Jesus på sina olika samlingar är kyrkans stora uppdrag.

Själv har Ann största respekt för söndagsskollärare, eller ”söndagsmissionärer” som hon gärna kallar dem.

– Det var i söndagsskolan i Emmaljunga jag lärde mig många av de bibelberättelser jag fortfarande reflekterar över och tillämpar på olika situationer i livet. Man ska inte underskatta barn, de kan ta till sig och lära mycket i Bibeln.

Själv efterfrågar hon både ödmjukhet och tydlighet i kyrkans mission.

– Jag vill vara ödmjuk inför andras tro, sedvänjor och kultur men inte genom att förneka det som är och gör mig själv stark och trygg. Den som inget har kan inget heller dela och utbyta.

Den profetiska kallelsen

Ann Lång beskriver hur hon är en person som antingen har väldigt starka åsikter om något eller ingen uppfattning alls. Redan tidigt tillägnade hon sig förmågan att uttrycka sig och hon har alltid haft ett starkt rättspatos. Kanske är det därför hon ser det som ett profetiskt uppdrag att i dag söka se igenom den retorik som används i debatten?

– Folk kan säga att man kränker en persons samvete om man säger vissa saker. Men om de verkligen är övertygade får de väl inte dåligt samvete av att jag har en annan uppfattning? Och för den delen, utan dåligt samvete har väl inget karaktärsdanande skett, säger hon skarpt och retorisk.

På liknande sätt reagerar hon när man i debatten avfärdar en person med att han eller hon är rädd.

– När någons invändningar inte går att avfärda kallar man personen för ”rädd” – rädd för förändringar och nytänkande. Men många människor har andra moraliska bevekelsegrunder än rädsla.

Ann Lång uttrycker bekymmer över den värdeförskjutning som hon menar att grenar av feminismens förespråkare söker åstadkomma. Hon anser att drivkraften blivit fel när produktionen och kvinnors arbetsmöjligheter blir skälet till krav på förskola för alla, något som ursprungligen utgick ifrån ett barnperspektiv.

– Det var för barnens skull som kvinnorörelsen från början kämpade för dagiskravet. Man ville inte behöva lämna barnen hemma utan någon vuxen som såg efter dem.

Hon ser även med bekymmer på resultatet av den sexuella frigörelsen, bland annat i sin oro över hur kvinnor blir offer när abort kommit att uppfattas som en så självklar lösning.

– Abortfrågan har många aspekter – förutom värnandet av livet, det ofödda barnet, rymmer det frågor om frihet, familj, bostad, jämställdhet med mera. Jag vill gärna lyssna till och förstå enskildas dilemman och möjliga motiv för en abort. Men jag kan inte acceptera att människor lämnas att tro att det är den enda utvägen, att de inte erbjuds stöd eller får höra om alternativ. Det är hög tid för kyrkans främsta företrädare att uttala ett klart kristet livsbejakande budskap med kvinnligt perspektiv i abortfrågan, säger hon avslutningsvis.

VAD HAR TRO OCH POLITIK med varandra att göra? Det är en fråga jag återkommer till och Ann Lång har i vårt samtal hjälpt mig att komma ett steg vidare i mina funderingar. En sak står särskilt klar för mig efter att ha träffat henne – tron kan aldrig förhandla med politik. Den kristna tron måste förmedlas tydligt, inkännande och outspätt. Annars förlorar kyrkan sin själ.

Markus Hector
präst, Bornholm