För snart 13 år sedan återvände Sinnika och Håkan Ekström med familj från Peru efter en tid som missionärer där. Nu är de på väg att åka ut på nytt och vi hör här deras tankar kring varför det blev så.
Familjen Ekström består av Håkan och Sinnika samt 5 barn. De bor på en släktgård utanför Markaryd med sina två yngsta barn Tindra, 17 år, och Thea, 12 år. Sinnika jobbar som förskollärare i Markaryd och Håkan som enhetschef inom hemtjänsten. I våras fick de frågan om att återvända till Peru för att arbeta som missionärer i staden Piura. Mitt uppe i livets vardagspusslande blev de tvungna att stanna upp och fattade ett beslut som fick livet att ändra riktning.
I januari bär det av och jag undrar om tankar på att återvända till Peru som missionärer funnits tidigare, under de snart 13 åren som gått sedan ni avslutade sin tidigare tjänst där?
– Vi har nog tänkt tanken ibland, men fram till i våras inte trott att det var möjligt att återvända så länge våra barn går i skolan och bor hemma och behöver oss. Vi har tryggt slagit oss till ro med att bo här i Markaryd, där vi trivs, har många vänner och bra jobb. Därför var den första reaktionen i april när Rakel Smetana ställde frågan spontant: ”nej, det går inte”. Svaret var ganska givet, tänkte vi. Men så var det den där utmaningen att verkligen pröva det i bön inför Herren. Rakel skrev: ”Jag vill uppmana er att frimodigt ta denna fråga inför Herrens ansikte och samtala med varandra om detta. Så följer vi er i bön om att den Helige Ande leder era tankar enligt Guds plan för era liv. Och så kan vi gärna talas vid framöver så att ni får ställa era frågor och vi får pröva tanken tillsammans”.
– När vi gjorde detta öppnades flera dörrar som vi trodde var stängda. Vi överraskades först över att våra barn gärna ville åka ut. Och nu verkar det som att vi kommer att kunna hyra ut vårt hus på ett smidigt sätt. Vi upplever att vi får gå i beredda gärningar på ett sätt som vi inte är vana vid att se i normala fall.
Vad är det som gör att ni säger upp er från arbetena, tar med två av era barn och åker?
– En stor del i detta är barnen och deras inställning till att flytta. Både Tindra och Thea hade var för sig gått och funderat på att återvända till Peru. Vi gjorde nämligen en privat semester sommaren 2017, då vi åkte tillbaka till Peru och Chiclayo under en och en halv månad.
– När vi besökte kyrkan sommaren 2017 och träffade missionär Steffen B. Madsen i Piura blev vi starkt påminda om behovet som finns där och vikten av att fortsätta arbeta med mission. Jesu befallning om att göra alla folk till lärjungar gäller fortfarande. Den längtan bär vi båda, att Guds rike ska växa till och att människor ska komma till tro på Jesus och få tillhöra en evangelisk-luthersk församling.
Litar på att Gud har kontroll
– Det finns en vers som följt Sinnika under denna tid. Versen handlar om hur Rut väljer att följa en inre övertygelse utifrån att ha känt Guds kallelse: Dit du går, vill också jag gå och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. (Rut 1:16). I vårt fall tror vi att Gud går före och om Gud verkligen vill detta kommer allt att lägga sig tillrätta. Det tycker vi att det har gjort, vilket gör oss lugna och förväntansfulla. Vi får släppa vår egen oro och önskan att ha kontroll och lita på Gud som vill leda i allt. Det är ju en sanning som gäller alla kristna, men vi vet av egen erfarenhet att det i perioder verkar som att Gud är tyst. Därför har vi blivit påminda om att Gud är verklig och hör bön. Det är en förmån att få leva med honom. Så man kan säga att det finns en nyfikenhet och glädje i att få åka eftersom vi vet att Gud går före och bereder väg. Sen kan det ändå innebära att det blir tufft. Vi vet av erfarenhet att livet som missionär kan vara ensamt och ibland fyllt av konflikter och missförstånd. Men ändå, Gud sitter på tronen och han styr historien som han vill och hans hjärta längtar efter att fler ska få lära känna och tro på honom och få en personlig relation till Jesus. Den planen får vi alla vara en del av, utifrån den verklighet vi befinner oss i, oavsett om vi lever i Sverige eller i Peru eller någon annanstans i världen.
Hur går tankarna och förberedelserna för barnen?
– Väldigt mycket handlar om deras skolgång. Missionen har sedan tidigare haft kontakt med Sofia distans, en skola som bedriver internetbaserad distansundervisning för elever i grundskolan. Vi har anmält Thea till denna skola och Sinnika kommer att vara hennes mentor till en början. För Tindras del verkar det vara Korrespondensgymnasiet som gäller. Det är en skola i Torsås kommun, söder om Kalmar, som erbjuder distansundervisning på samma sätt som Sofia distans gör.
Vad väntar härnäst? Kan ni berätta lite mer om era kommande arbetsuppgifter.
– Sinnika hoppas så småningom kunna jobba i församlingen med inriktning mot barn. Håkan kommer att hjälpa till med gudstjänster, undervisning och ha kontakt med församlingens medlemmar. Men han kommer även att vara missionens representant och ha ett personalansvar för missionärerna på fältet. Det innebär säkert en del kontakter med kyrkan som huvudsakligen finns i Chiclayo, tre timmars bilväg söderut.
Vad händer just nu?
– Vi håller på att sätta igång och stänga ner en mängd olika processer. Det gäller kontakt med nya skolor, uthyrning av vårt hus, hitta köpare till våra dvärggetter och får och så vidare. Samtidigt har vi våra jobb och skolor att sköta så det känns som om vi lever i två världar. Det kan vara ganska påfrestande ibland. Känslorna kan pendla mellan glädje, oro, förväntan och nyfikenhet.
Är det något särskilt ni vill lägga på våra hjärtan att be för redan nu?
- Be om vishet att kunna planera våra sista veckor i Sverige, så att vi kan ta hand om varandra på ett bra sätt och ändå hinna med allt praktiskt.
- Be att Gud ska förbereda oss så att vi kan möta det som väntar oss i framtiden.
- Be att våra barn ska få bra vänner i Piura och att språket inte ska göra att de känner sig ensamma.
- Be att vi får frimodighet att kunna vittna på ett klokt sätt för de människor vi kommer att få kontakt med.
- Be om att vi ska få vara friska och slippa magsjuka och andra åkommor.
- Be att våra tre äldsta barn som stannar kvar i Sverige ska må bra i vår frånvaro.
Ann-Charlotte Selander Smetana
lärare, Vännäs