Dags att tänka om i ämbetsfrågan?

Vilka uppgifter ger Bibeln man och kvinna inom och utanför församlingen? Även bibel- och bekännelsetrogna andliga ledare finner gränsdragningen svår i praktiken. Diskussioner förs och utredningar pågår. Till Liv har bett Boris Sandberg, teolog och missionsdirektor inom Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland, att ge sin syn på problem och lösningar kring ”ämbetsfrågan”.

Frågan om kvinnans funktioner i församlingen är komplicerad och alla aspekter kan inte beaktas i en kort artikel som denna. Mest komplicerad är den i de sammanhang där man vill inrätta sitt liv efter Guds ord. Eftersom Bibeln är rättesnöret för både lära och liv borde man på ett någorlunda enkelt sätt kunna få fram Skriftens lära i dessa stycken genom att läsa Bibeln.

 

GUDS KLARA ORD OCH VÅR TILLLÄMPNING

För det mesta är det inte den omedelbara förståelsen som är problemet. Ordalydelsen är oftast klar. Vi förstår det vi läser. När det sedan ska tillämpas i praktiken stöter vi emellertid på problem. Man kunde säga att dogmatiken, trosläran, är tydlig och klar, men när Guds klara ord ska tillämpas av syndiga människor i en syndig värld kommer ord och handling mer eller mindre i konflikt med varandra. De konsekvenser man drar påverkas av kyrkopolitik, personlig bakgrund och olika hänsyn. Därför handlar inte alla på exakt samma sätt.

Är läran om prästämbetet så klart uttryckt i Bibeln att det bara är att läsa på samma sätt som när man läser “Du skall icke ljuga”? Eller behövs det ett mycket grundligt studium? Min övertygelse är att Gud har uttryckt sig tillräckligt tydligt i sitt ord för att det ska vara möjligt för varje normal kristen att utifrån hans ord få klart besked. En annan sak är huruvida vi accepterar det Gud säger.

Jag ska först ta fram de bibelord som jag ser som de tydligaste och sedan ska vi gå till några Skriftens ord som utan att direkt tala om ämbetet ändå påverkar vår förståelse av detta. Det finns också bibelord som inte uttryckligen talar om ämbetet men från vilka man ändå kan dra vissa slutsatser.

 

DET GÄLLER FRÄMST GUDSTJÄNSTSITUATIONEN

Vi ska till att börja med notera vissa begränsningar. De bibelord som tydligast begränsar kvinnans uppgifter gäller gudstjänsten (1 Kor. 14:34‒37 och 1 Tim. 2:12‒15). Kapitlen 1 Kor. 11‒14 utgör en enhet. Sammanhanget anger att det är fråga om gudstjänstsituationen. I 1 Kor. 11:17, 18, 20 läser vi “att ni kommer tillsammans”, “vid era församlingsmöten” och “när ni alltså kommer tillsammans” (församlas/de församlade/församling).

Utanför gudstjänstsituationen finns det inga lika avgörande skillnader mellan mannens och kvinnans uppgifter. Alla är kallade till att vara Kristi vittnen och att använda sina gåvor till församlingsgemenskapens uppbyggelse och till att sprida kunskap om syndernas förlåtelse i kraft av Jesu död och uppståndelse. Detta kan inte nog framhållas. Det finns oerhörda utmaningar för oss, för man såväl som kvinna, i att göra alla folk till Jesu lärjungar. Den uppgiften finns omedelbart utanför vår dörr. Sedan finns det en relativt liten sektor som Gud gett som ett speciellt ansvarsområde åt mannen som man. Mannen ska vara församlingsföreståndare. Allt annat som sker i församlingen kan utföras av både man och kvinna.

 

PREDIKOFUNKTIONEN TILLKOMMER MANNEN

Mannen ska alltså vara församlingsföreståndare. Betyder det att han är kyrkoherde och att han kan delegera olika uppgifter – såsom att predika – till andra, både män och kvinnor? Nej, Gud säger i 1 Kor. 14:34‒37 att det väsentliga är predikan. Det handlar inte om vem som sköter administrationen utan det är uttryckligen fråga om att predika. Mannen är Ordets tjänare. Som en följd av att han är Ordets tjänare är det också han som sköter sakramentsförvaltningen. Sakramenten har sin kraft och verkan genom Ordet.

En annan följd av detta är att det inte är någon skillnad mellan högmässan och ett vanligt andligt möte. Det är predikofunktionen Gud gett som ett speciellt ansvar till mannen. Var gränsen sedan går mellan den offentliga predikosituationen och den mer informella samlingen är svårare att säga. En regel kunde vara att bedöma om det är en samling för hela församlingen på någon offentlig plats eller om det är en samling av mera privat natur i ett hem t. ex. Men man har ju offentliga möten också i hemmen…

 

GUDS ORD GÄLLER LIKA MYCKET I ALLA FÖRSAMLINGAR

Eftersom kvinnorna tiger i alla andra de heligas församlingar, så skall de inte heller tala i Korint. Det är inte tillåtet för dem att tala. Det handlar om kyrkans enhet. Man kan inte ha två olika ordningar, och Paulus betonar med skärpa att det är församlingen i Korint som måste rätta sig efter de andra. Han frågar: ”Är det från er som Guds ord har gått ut?” Om det vore så, då skulle ni ha upphovsmannarätten till det. “Har det kommit allenast till er?” Då skulle ni kunna ändra det som ni vill. Det påverkar ju ingen annan. I det här sammanhanget har man velat förstå kvinnornas talande som störande av gudstjänsten. Man har t.o.m. menat att de satt och pladdrade. Men finns det i verkligheten någon församling som skulle acceptera pladder i sådan omfattning att Paulus skulle bli tvungen att skriva så strängt som han gör?

 

ETT HERRENS BUD

Enligt Korintierbrevet är detta både en ordningsfråga och en frälsningsfråga. Gud är inte oordningens utan fridens Gud. Ordning är det när allt sker enligt Guds vilja, oordning när människor gör som de själva tycker. Det som Paulus skriver “är Herrens bud”. 1 Kor. 14:37.

Den följande versen visar att det är en frälsningsfråga. De flesta nyare översättningar, både till svenska (inkl. NT-81) och till finska, har en riktigare översättning än 1917 (… så vare det hans egen sak”), nämligen: ”Men om någon inte erkänner detta, blir han inte själv erkänd (av Gud).”

 

UPPHÄVER EVANGELIUM NÅGOT AV HERRENS BUD?

Man brukar ofta hänvisa till att Jesu död på korset har upphävt skillnaden mellan man och kvinna. I det sammanhanget brukar man hänvisa till Gal. 3:28 som ett klart och tydligt bibelord: “Här är inte jude eller grek, här är inte träl eller fri, här är inte man och kvinna: alla är ni ett i Kristus.”

Sammanhanget visar dock att det är fråga om vem som är Guds barn, inte om vilka uppgifter vi har i Guds rike som Guds barn. “Alla är vi Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; ty ni alla, som blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus.” Gal. 3:26, 27. När det gäller vem som kan bli Guds barn, har Gud inte “anseende till personen”.

Om evangeliet upphäver det här budet, finns det då också andra Herrens bud som det upphäver? Vilka av de tio budorden är upphävda och vilka gäller ännu i dag? Vilket är kriteriet för att vi accepterar ett bud men förkastar ett annat?

Paulus diskuterar den här saken i sitt första brev till Timoteus. 1 Tim. 2:12‒15 är det andra stället som mest direkt talar om kvinnan som predikant (lärare) i gudstjänstsituationen. Här skriver inte Paulus om grundskollärare eller söndagsskollärare. Aposteln säger att han själv blivit satt till en lärare för hedningarna (1 Tim. 2:7). Några verser längre fram skriver han att han inte kan tillåta att en kvinna uppträder som lärare, inte heller att hon råder över mannen.

Att uppträda som lärare är det samma som att råda över mannen. Upphävs detta av Gal. 3:28? Om motiveringarna till detta förbud har upphävts, då är också förbudet upphävt. Vad anför Paulus som motiveringar?

Den första är att Adam skapades först och Eva sedan. Är skapelseordningen upphävd? Nej. Jesu död och uppståndelse ändrade inte på detta faktum. Dessutom skriver Paulus det här efter Jesu död och uppståndelse.

Den andra motiveringen är att Adam inte blev bedragen men att kvinnan (notera att han inte skriver Eva) blev svårt bedragen. Har detta faktum upphävts? Nej. Alltså står förbudet kvar.

 

KEPHALE-TEOLOGIN

Skapelseordningen återkommer i det vi kallar kephale-teologin (gr. kephale = huvud). Vi hänvisade till avsnittet 1 Kor. 11‒14 i ett tidigare skede. I 1 Kor. 11:3 beskrivs en ordning: “Jag vill att ni skall inse detta, att Kristus är envar mans huvud och att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.”

Ordningen är alltså denna: Gud – Kristus – mannen – kvinnan.

Vad symboliserar huvudet? Vilket faktum framhålls med detta ord? Kol. 1:18 anger två aspekter hos begreppet huvud. “Han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt vara den främste.”

Det är huvudet som ger upphov till kroppen. Jesus är den förste som övervunnit döden. Kroppen, församlingen, kommer till som en följd av att människor kommer till tro på Jesus samt tas upp i hans gemenskap genom dopet.

Den andra aspekten framhåller att han som är upphovet till församlingen också har auktoriteten i församlingen. På det sättet skulle han i allt vara den främste.

 

MAN UNDERORDNAR SIG SITT HUVUD

När Paulus skriver till efesierna om äktenskapet kommer han in på detta med huvudet. Man och kvinna ska underordna sig varandra i lydnad för Kristus.

Till kvinnorna säger han att de ska underordna sig sina män på samma sätt som de underordnar sig Kristus. Varför det? “Ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud.” På samma sätt som församlingen underordnar sig Kristus ska hustrurna underordna sig sina män.

Det finns en parallell mellan Kristus/ församlingen och mannen/hustrun. Underordnandet blir inget problem om männen älskar sina hustrur på samma sätt som Kristus älskar församlingen. Han gav sitt liv för henne.

Förhållandet mellan Kristus och församlingen är ett föredöme för mannen och hustrun. Samtidigt ska mannen och hustrun återspegla förhållandet mellan Kristus och församlingen. Samma sak ska återspeglas också i gudstjänsten, som är en del av församlingens liv.

 

PRAKTISKA PROBLEM OCH LÖSNINGAR

Saken torde vara ganska klar om man inte tar hänsyn till kyrko- och samhällspolitiska aspekter. Tidsandan kräver något helt annat. Vi som lever i dag lever i en tid som i allt flera avseenden börjar likna urkyrkans tid.

Därför blir Nya Testamentet aktuellt på ett nytt sätt. Som kristna tvingas vi att ta ställning, att hålla fast vid Guds ord eller anpassa oss. Samtidigt borde vi undvika att göra oss till större martyrer än nödvändigt.

 

GRÄNSDRAGNINGEN SVÅR

Vilken typ av sammankomst gäller förbudet? Utifrån det som sagts ovan torde det vara ganska klart att det gäller gudstjänster och sammankomster av offentlig karaktär ämnade för alla åldersgrupper, män som kvinnor. Eftersom kvinnan inte ska ha auktoritet över mannen kan hon undervisa kvinnor, barn och ungdom. Dessutom finns inga begränsningar alls med tanke på den enskildes vittnesbörd utanför samlingar. Detta innebär att man tar avstånd från kvinnliga präster i gudstjänstsammanhang. Att sitta i samma kommitté eller delta i samma seminarium är inget problem för att nu nämna några exempel. Det andra avgörandet gäller skillnad mellan predikan, andakt, bibelstudium, profeterande och vittnesbörd. I hur hög grad kommer läroauktoriteten fram i de olika formerna? För min del tror jag att gränsdragningen inte blir något större problem, om man har grundinställningen klar. Även om ett “misstag” skulle ske någon gång behöver ingen därför reagera.

Boris Sandberg